Bolaget ingår i den s.k. [X-gruppen] i vilken [Y] är moderbolag. Gruppen är enligt ansökan en [aktör] inom området för s.k. private equity - alternativa investeringar — [och förvaltar fonder]. Fonderna har en bolagsrättslig struktur och är såvitt avser den svenska marknaden organisatoriskt utformade som kommanditbolag (Limited Partnership). Bolaget, [Y] och ett antal särskilt namngivna investerare har bildat [KB] i vilket Bolaget är komplementär (General Partner) och investerarna och [Y] är kommanditdelägare (Limited Partners). Enligt (...) det kommanditbolagsavtal som getts in i ärendet kan s.k. Additional Limited Partners tillkomma. Av (...) avtalet framgår vidare att KB, bortsett från vissa situationer, ska upphöra efter tio år. Enligt (...) avtalet är avsikten att KB ska "make, hold, monitor and realise equity and equity-related Investments including, without limitation in management buy-outs, management buy-ins, development capital and equity release transactions, but principially (...) in unquoted equity and equity-related investments for the purpose of making leveraged acquisitions (...).

Enligt uppgifter från Svenska Riskkapitalföreningens hemsida utgörs private equity av riskkapitalinvesteringar i onoterade företag där ägarengagemanget är aktivt men tidsbegränsat. En form av private equity-företag är buyout-företag. Buyout capital står för investeringar i mogna bolag, normalt med starka kassaflöden.

Av (...) kommanditbolagsavtalet framgår att Bolaget mot ersättning i form av en "management fee" ska ansvara för förvaltning, drift och administration av KB på sätt närmare anges i avtalet. Bolag som ingår i X-gruppen från [vissa andra länder] kan tillhandahålla Bolaget de tjänster som erfordras vid dess förvaltning av KB. Den operationella och organisatoriska strukturen av KB uppges innebära att KB förvärvar tjänster från Bolaget.

I ärendet ställs två frågor.

1. Anses Bolagets tillhandahållande av en förvaltningstjänst till KB utgöra en sådan tjänst bestående i förvaltning av en särskild investeringsfond vilken undantas från mervärdesskatt enligt 3 kap. 9 § ML? (fråga 1).

2. Anses Bolaget förvärva en sådan tjänst avseende förvaltning av en särskild investeringsfond från utländska näringsidkare som undantas från mervärdesskatteplikt enligt 3 kap. 9 § ML? (fråga 2).

Enligt 3 kap. 9 § första stycket ML undantas från skatteplikt omsättning av bank- och finansieringstjänster samt sådan omsättning som utgör värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet. Med värdepappershandel förstås såvitt nu är i fråga - enligt paragrafens tredje stycke 2 - förvaltning av investeringsfonder enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder (LIF).

Bestämmelsen i 3 kap. 9 § tredje stycket 2 ML har sin motsvarighet i artikel 135.1 g i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt (mervärdesskattedirektivet) enligt vilken förvaltning av särskilda investeringsfonder såsom dessa definieras av medlemsstaterna utgör en transaktion som ska undantas från skatteplikt. En bestämmelse med samma innehåll fanns i artikel 13 B d 6 i det numera upphävda sjätte direktivet (77/388/EEG).

Skatteverket anser att KB inte utgör en sådan investeringsfond som avses vare sig i 3 kap. 9 § ML eller i artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet. KB utgör enligt verkets uppfattning inte en investeringsfond enligt LIF. Vad gäller förutsättningarna för att den aktuella direktivbestämmelsen ska anses tillämplig anser Skatteverket att två villkor måste vara uppfyllda. Dels ska ett undantag från skatteplikt uppfylla syftet med artikel 135.1 g , dels ska aktuellt företag konkurrera med fonder vars förvaltning undantas från skatteplikt enligt 3 kap. 9 § tredje stycket 2 ML. Förvaltning av ett företag som inte riktar sig till allmänheten utan till en begränsad krets placerare, eller som inte tillämpar principen om riskspridning, kan enligt Skatteverket inte omfattas av undantaget i artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet. Förvaltning av private equity-företag eller av riskkapitalföretag kan inte omfattas av nyssnämnda undantag eftersom sådana företag deltar i driften och utvecklingen av portföljbolagen och alltså inte som enda syfte har att erbjuda investerare att indirekt företa investeringar i överlåtbara värdepapper.

Bolaget framhåller bl.a. att den omständigheten att det såsom förvaltare av KB direkt eller indirekt kan vara mer aktivt involverat i förvaltningen av portföljbolagen jämfört med ett traditionellt fondbolag medför inte att förvaltningen av KB som transaktion betraktad är annorlunda eller att fonderna inte kan anses konkurrera med varandra vad gäller att attrahera investerares placeringar. 

Skatterättsnämnden berör inledningsvis frågan om Bolaget, med utgångspunkt i vad som framgår av kommanditbolagsavtalet, genom att ansvara för KB:s förvaltning m.m. kan anses tillhandahålla KB tjänster mot ersättning dvs. om förvaltningen kan anses innefatta omsättning av tjänster. Bolaget har på förfrågan uppgett att så kan anses vara fallet. Skälet för denna bedömning uppges vara utgången i RÅ 2007 ref. 6. Bolaget framhåller särskilt att dess ersättning inte är beroende av KB:s framtida resultat.

Den omständigheten att sökanden i ett förhandsbesked som en förutsättning anger att ett visst tillhandahållande inom ramen för ett kommanditbolagsavtal mervärdesskatterättsligt ska bedömas på visst sätt innebär inte att denna bedömning kan godtas helt utan prövning (jfr Regeringsrättens beslut i RÅ 2008 not. 27). Med hänsyn till vad som framgår av handlingarna i ärendet angående ersättningen och hur den enligt (...) kommanditbolagsavtalet ska beräknas och betalas ut finner dock nämnden att det finns tillräckliga skäl för att vid bedömningen utgå från att villkoren i avtalet innebär att Bolaget tillhandahåller KB tjänster mot ersättning.

Huvudfrågan i ärendet är om de med frågorna 1 och 2 avsedda tjänsterna har karaktär av sådan förvaltning av investeringsfonder som omfattas av undantag från mervärdesskatt. Bolaget anser att undantaget är tillämpligt. Det är uteslutande den rättsfrågan som lyfts fram i ansökan. Frågan huruvida förvaltningen bör bli föremål för förvärvsbeskattning för det fall den är skattepliktig har inte närmare behandlats.

Skatterättsnämnden tar till en början ställning till huruvida den i ärendet aktuella förvaltningen avser sådan investeringsfond enligt LIF som omfattas av undantaget i 3 kap. 9 § tredje stycket 2 ML. Bestämmelsen fick sin nuvarande utformning i samband med att LIF infördes 2004. Genom lagen implementerades ett antal ändringar i rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), det s.k. UCITS-direktivet, som gjorts genom två nya direktiv på värdepappersområdet. Direktivet innehåller bl.a. vissa gemensamma grundregler för auktorisation, tillsyn, organisation och verksamheter för medlemsstaternas företag för kollektiva investeringar och för den information de ska offentliggöra. Med fondföretag enligt direktivet avses enligt artikel 1.2 företag som har till enda syfte att företa kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper och/eller i andra finansiella tillgångar som avses i artikel 19.1 med kapital från allmänheten och som tillämpar principen om riskspridning, och vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses med medel ur företagets tillgångar. Sådana företag kan enligt artikel 1.3 bildas med stöd av lag, antingen på kontraktsrättslig grund (som värdepappersfonder förvaltade av förvaltningsföretag) eller enligt trustlagstiftning (som "unit trusts") eller på bolagsrättslig grund (som investeringsbolag). Enligt artikel 2.1 ska som fondföretag i direktivets mening inte anses bl.a. fondföretag av sluten typ eller fondföretag som anskaffar kapital utan att marknadsföra sina andelar till allmänheten inom gemenskapen eller någon del av den. I artikel 19 finns olika placeringsbestämmelser för fondföretag. I avsnitt IX finns bestämmelser om de myndigheter som svarar för auktorisation och tillsyn.

Av 1 kap. 1 § första stycket 15 LIF framgår att en investeringsfond kan utgöra en värdepappersfond eller en specialfond. Enligt p. 20 är en värdepappersfond en fond vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 5 kap. LIF. Enligt p. 18 är en specialfond en fond vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 6 kap. LIF. Fondverksamhet (dvs. förvaltning av en investeringsfond, försäljning och inlösen av andelar i fonden samt därmed sammanhängande administrativa åtgärder) kräver tillstånd av Finansinspektionen (1 kap. 1 § första stycket 10, 4 och 5 §§ LIF). Av 3 kap. LIF framgår att det för varje investeringsfond ska finnas ett förvaringsinstitut (dvs. en bank eller ett annat kreditinstitut som förvarar tillgångarna i fonden och som sköter in- och utbetalningar avseende fonden, jfr 1 kap. 1 § första stycket 14 LIF). Enligt 4 kap. 8 § LIF ska det för varje investeringsfond finnas fondbestämmelser som upprättas av fondbolaget och som ska innehålla upplysningar av i paragrafen närmare angivet innehåll. I 5 kap. LIF finns i fråga om förvaltning av värdepappersfonder bestämmelser om spridning och hantering av risker, placeringsbestämmelser, lån m.m. I 6 kap. LIF finns regler om förvaltning av specialfonder med avseende på inlösen och förvärv av fondandelar samt placeringsbestämmelser vilka alla förutsätter Finansinspektionens godkännande. Principen om riskspridning ska även tillämpas för specialfonder och fondens risknivå ska redovisas till Finansinspektionen (6 kap. 2 och 3 §§ LIF). I 10 kap. finns regler om Finansinspektionens tillsyn och dess omfattning.

Av förarbetena till LIF (SOU 2002:56 s. 462 ff.) framgår bl.a. följande. De flesta s.k. riskkapitalfonder är kommanditbolag. För denna bolagstyp råder i princip avtalsfrihet och därmed möjlighet att fritt ange ramarna för verksamheten. Investeringar i kommanditbolag är låsta och brukar vara tidsbegränsade till några år för att därefter upplösas. Ett kommanditbolag är inte heller öppet för nya investerare. Utredningen behandlade vidare särskilda slutna fonder för investeringar i nystartade onoterade företag, s.k. entreprenörsfonder. Det kunde enligt utredningen ifrågasättas om denna typ av verksamhet hade något gemensamt med värdepappersfonder eller specialfonder. Investeringar i onoterade bolag innebar att fonderna var slutna i många år, tio år hade nämnts. Riskkapitalet tenderade att söka sig till företag som har kommit en bit på vägen och befann sig i en expansionsfas. Det fanns enligt utredningen anledning att ha invändningar mot att använda lagstiftningen för värdepappersfonder och specialfonder för entreprenörsfonder. Värdepappersfonder och specialfonder stod under tillsyn och reglerna var anpassade för denna typ av verksamhet. En entreprenörsfond skilde sig i många avseenden från en traditionell fond. Det fanns enligt utredningen redan idag flera olika associationsformer som till sin struktur lämpade sig bra för riskkapitalinvesteringar som t.ex. investmentföretag och kommanditbolag. Mot bakgrund av det anförda ansåg utredningen att särskilda slutna fonder för investeringar i entreprenörsfonder var mindre lämpliga att hantera inom ramen för fondlagstiftningen (jfr även prop. 2002/03:150 s. 256 f.).

Skatterättsnämnden gör följande bedömning

Såvitt framgår av handlingarna uppfyller KB inte villkoren för att betraktas som en investeringsfond — värdepappers- eller specialfond — enligt LIF. T.ex. synes KB inte uppfylla reglerna i LIF avseende placeringsbestämmelser och risknivå. Detta innebär också att bolaget inte står under sådan tillsyn av Finansinspektionen som anges i LIF.

Fråga uppkommer emellertid om bestämmelsen i mervärdesskattedirektivet om undantag från skatteplikt för förvaltning av särskilda investeringsfonder såsom dessa definieras av medlemsstaterna och EG-domstolens tolkning av bestämmelsens innebörd kan medföra en annan bedömning i ärendet.

Domen i mål C-169/04 Abbey National plc gällde främst innebörden av begreppet "förvaltning" i artikel 13 B d 6 i sjätte direktivet. Domstolen anförde inledningsvis att den aktuella artikeln avser alla särskilda investeringsfonder oavsett deras rättsliga form. Inom tillämpningsområdet faller alltså såväl företag för kollektiva investeringar som bildats på kontraktsrättslig grund eller i form av trust, som de som bildats på bolagsrättslig grund. Domstolen hänvisade härvid till artikel 1.3 i UCITS-direktivet och principen om skatteneutralitet (p. 53, 55 och 56). Domstolen hänvisade vidare till artikel 1.2 i UCITS-direktivet av vilken framgår att fondföretagens transaktioner utgörs av kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper med kapital från allmänheten. Domstolen framhöll att syftet med undantaget från skatteplikt för transaktioner knutna till förvaltningen av särskilda investeringsfonder särskilt är att underlätta för små investerare att placera pengar i värdepapper via investeringsföretag. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa den skattemässiga neutraliteten i det gemensamma mervärdesskattesystemet när det gäller valet mellan direkta placeringar i värdepapper och investeringar via företag för kollektiva investeringar (p. 61 och 62).

I domen i mål C-365/05 JP Morgan Fleming Claverhouse Investment Trust plc hade domstolen bl.a. att bedöma innebörden av begreppet "särskilda investeringsfonder" i artikel 13 B d 6 i sjätte direktivet. Frågan gällde huruvida förvaltningstjänster som tillhandahölls ett brittiskt investmentbolag, Investment Trust Company (ITC) omfattades av undantaget från skatteplikt. Dessa företag utgjorde kollektiva investeringsbolag som bildades i form av aktiebolag med fast aktiekapital (eller slutna fonder) och noterades vid fondbörser. I målet hade upplysts att förvaltning av s.k. authorised unit trust (AUT) respektive förvaltning av tillgångar i s.k. open-ended investment company (OEIC) undantogs från skatteplikt (p. 8). Dessa utgjorde kollektiva särskilda investeringsfonder med rörligt aktiekapital (eller öppna fonder) bildade enligt trustlagstiftning resp. på bolagsrättslig grund. De var skyldiga att återköpa andelar eller aktier från investerare som ville sälja dem. Den investerare som ville sälja sitt innehav i ITC:er sålde däremot som regel sina aktier på en sekundär marknad såsom en fondbörs där priset avgjordes av utbud och efterfrågan. ITC:er, till skillnad från AUT :er och OEIC:er, krävde inte auktorisation från kontrollmyndigheten för finansiella tjänster men reglerades i likhet med börsnoterade bolag av börsnoteringsmyndigheten (p. 14 och 15). När det gällde frågan om räckvidden i artikel 13 B d 6 av uttrycket "såsom dessa definieras av medlemsstaterna" ansåg kommissionen att identifieringen av fonder ska ske med beaktande av bestämmelserna i UCITS-direktivet (p. 39). Domstolen ansåg att medlemsstaternas behörighet måste utövas med iakttagande av de syften som eftersträvas med sjätte direktivet och den grundläggande principen om skatteneutralitet (p. 43). Således strider det mot syftet med artikel 13 B d 6 i sjätte direktivet och mot principen om skatteneutralitet att tillämpa nationella bestämmelser enligt vilka förvaltning av särskilda investeringsfonder med fast aktiekapital inte omfattas av undantaget från skatteplikt, i den mån nämnda fonder utgör företag för kollektiva investeringar, vilka gör det möjligt för investerare att placera pengar i värdepapper och konkurrera med fonder som är undantagna från mervärdesskatteplikt (p. 48). I p. 50 i domen ger domstolen den nationella domstolen några anvisningar för bedömningen. I ärendet hade klarlagts att förvaltning av AUT:er och OEIC:er som utgör företag för kollektiva investeringar såsom dessa definieras i UCITS-direktivet är undantagen från mervärdesskatt i Storbritannien. ITC:er utgör visserligen för närvarande inte företag för kollektiva investeringar i den mening som avses i det nyssnämnda direktivet men AUT:er, OEIC:er och ITC:er utgör likväl former för delade investeringar med riskspridning. Den hänskjutande domstolen ansåg dessutom att ITC:er, i likhet med AUT:er och OEIC:er, erbjuder placeringar i värdepapper via företag för kollektiva investeringar, vilket gör det möjligt för privata investerare att investera i stora värdepappersportföljer och på så sätt minska aktiemarknadsrisken. Enligt p. 51 fann domstolen det således framgå av de lämnade uppgifterna att förvaltning av ITC:er omfattas av syftet med sjätte direktivet och att ITC:er utgör investeringsfonder som liknar AUT:er och OEIC:er, vilka omfattas av begreppet "särskilda investeringsfonder". Under dessa omständigheter föreföll det enligt domstolen, med hänsyn till syftet med undantagsbestämmelsen och principen om skatteneutralitet, obefogat att ITC:er inte skulle omfattas av nämnda bestämmelse. I domen fann domstolen vidare att den nämnda direktivbestämmelsen hade s.k. direkt effekt (p. 61).

Nämnden konstaterar följande. Vid tillämpningen av den aktuella undantagsbestämmelsen är som framgått syftet med bestämmelsen av central betydelse. Detta syfte är särskilt att underlätta för små investerare att placera pengar i värdepapper via investeringsföretag. Bestämmelsen ska säkerställa den skattemässiga neutraliteten när det gäller valet mellan direkta placeringar i värdepapper och investeringar via företag för kollektiva investeringar. Om en fond utgör ett företag för kollektiva investeringar, som gör det möjligt för investerare att placera pengar i värdepapper och den fonden konkurrerar med fonder som är undantagna från skatteplikt, ska den således omfattas av undantaget från skatteplikt. Även om en fond av något skäl inte utgör ett sådant företag för kollektiva investeringar som avses i UCITS-direktivet kan den likväl omfattas av undantaget under förutsättning att den till sin karaktär och inriktning är av jämförbart slag som de fonder som omfattas av nyssnämnda direktiv.

Av handlingarna i ärendet framgår att KB ska vara verksamt inom området private equity med syfte att skapa kapitaltillväxt och realisera kapitalvinster. Det huvudsakliga syftet med KB och den verksamhet som det ska bedriva kan mot den bakgrunden inte, vilket var fallet med ITC:s verksamhet i domen JP Morgan, anses vara att bereda privata investerare möjlighet att investera i stora värdepappersportföljer och på så sätt minska aktiemarknadsrisken. Härtill kommer, när det gäller den nu aktuella bedömningen, att likheter även föreligger mellan en sådan fond som KB utgör och de s.k. entreprenörsfonder som har behandlats i de i det föregående återgivna uttalandena och övervägandena i SOU 2002:56. Bl.a. är investeringar i KB i princip bundna under tio år och investeraren har inte samma möjlighet att komma ur investeringen som en investerare i fonder normalt har (jfr a.SOU s. 468).

Med hänsyn till det ovan anförda och till de övriga skillnader i form av bestämmelser för placeringsinriktning, risknivå och tillsyn som föreligger mellan KB och dess verksamhet å ena sidan och ett företag för kollektiva investeringar vars verksamhet regleras av LIF å andra sidan, kan inte heller den mervärdesskatterättsliga principen om skatteneutralitet medföra att båda företagen ska behandlas på samma sätt i mervärdesskattehänseende. Mot bakgrund av dessa förhållanden och med hänsyn till de uttalanden som EG‑domstolen gjort och som redovisats i det föregående kan enligt nämndens bedömning KB inte vara att hänföra till en sådan fond för kollektiva investeringar som avses i artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet.

Frågorna i ansökan har besvarats med utgångspunkt i detta synsätt.

I den mån ansökan inte har besvarats genom förhandsbeskedet finner nämnden att besked inte bör lämnas och avvisar därför ansökan i den delen.

Beslutande: Svanberg, ordf., Ohlson, Harmsen Hogendoorn, Odéen, Peterson, Rabe, Wingren
Sekreterare, tillika föredragande: von Oelreich