Enligt 16 kap. 1 § ska utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster dras av som kostnad i näringsverksamheten.

I den s.k. FoU-regeln i kapitlets 9 § första stycket preciseras att utgifter för forskning och utveckling som har eller kan antas få betydelse för den huvudsakliga näringsverksamheten eller verksamheten i övrigt ska dras av.

Regeln infördes 1970 i dåvarande kommunalskattelagen (1928:370). Då gällde att utgifterna skulle ha eller antas få ”betydelse för den skattskyldiges rörelse” (genom skattereformen ändrat till ”den skattskyldiges näringsverksamhet”). Avsikten var att utvidga företagens avdragsrätt som tidigare endast avsett sådan forskning som hade en direkt betydelse för den skattskyldiges intäktsförvärv, främst s.k. målforskning. Efter införandet omfattade avdragsrätten även grundforskning, oavsett att resultatet av sådan forskning oftast bara indirekt och på längre sikt kunde antas ha betydelse för den skattskyldiges verksamhet (jfr prop. 1970:135 s. 5 och 30).

Kravet på samband mellan företagets verksamhet och den forskning som bidraget ges till uttrycktes i förarbetena så att bidragsgivaren skulle ha ett rimligt intresse av den forskning som mottagaren bedriver. Därigenom uteslöts forskning som normalt föll helt utanför området för näringsverksamheten från avdragsrätt (a. prop. s. 33).

Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse 2011. I förarbetena konstaterade regeringen med hänvisning till i tiden näraliggande kammarrättsavgöranden att rättstillämpningen hade utvecklats så att det för avdrag kommit att förutsättas ett samband mellan forskningen och bidragsgivarens kärnverksamhet. Genom att omformulera lagtexten till att avse ”den huvudsakliga näringsverksamheten eller verksamheten i övrigt” ville man åstadkomma att rätten till avdrag inte begränsas till att avse företagets specifika produktion, produktionsmedel eller branschtillhörighet utan att även mera allmänt se till vilka rimliga intressen som företaget kan ha av forskning och utveckling med hänsyn till verksamheten som helhet (prop. 2011/12:1, volym 1, s. 490–491).

Enligt förarbetena måste emellertid ett företag mot bakgrund av sin verksamhet kunna motivera varför det har ett rimligt intresse av att bekosta viss forskning för att avdrag ska komma ifråga. Skulle den aktuella forskningen gälla företeelser som framstår som aparta i jämförelse med företagets verksamhet får avdrag inte göras  (a. prop. s. 492).

Skatterättsnämndens bedömning

Fråga 1

Enligt 16 kap. 9 § första stycket ska utgifter för forskning och utveckling som har eller kan antas få betydelse för den huvudsakliga näringsverksamheten eller verksamheten i övrigt dras av. Detta gäller även utgifter för att få information om sådan forskning och utveckling.

Den fråga som Skatterättsnämnden har att bedöma är om de medel som X avser att tillskjuta stiftelsen i samband med dess bildande uppfyller förutsättningarna för avdrag.

Av Högsta förvaltningsdomstolens praxis framgår att avsättningar som görs till en stiftelse kan omfattas av avdragsrätten. I ett fall som det aktuella när stiftelsen som mottar bidraget inte ska bedriva någon egen forskningsverksamhet, ska prövningen enligt praxis ske mot stiftelsens ändamål (se bl.a. RÅ 1988 ref. 88 och RÅ 1991 not. 24).

Avdragsrätt har ansetts föreligga när ändamålet faller inom ramen för bidagsgivarens verksamhet. Det måste även framstå som troligt att ändamålet kommer att fullföljas (jfr RÅ 1991 ref. 71).

Den ändrade ordalydelsen i 16 kap. 9 § första stycket, varigenom prövningen av om utgifter för forskning och utveckling har eller kan antas få betydelse inte blott för den huvudsakliga näringsverksamheten utan även ”verksamheten i övrigt”, innebär att lagtexten förtydligats. Därigenom understryks lagstiftarens avsikt att möjligheterna till avdrag för utgifter för forskning och utveckling ska tillämpas generöst.

Omständigheterna i ärendet ger enligt Skatterättsnämndens uppfattning inte uttryck för annat än att det finns en anknytning mellan X investeringsverksamhet inom hälso- och sjukvårdsområdet och stiftelsens ändamål, att stödja forskning och utbildning inom det medicinska området. Eftersom det inte kan antas vara fråga om att gynna forskning som faller helt utanför bolagets verksamhet får bolaget anses ha rätt till avdrag när det tillskjuter medel till stiftelsen.

Eftersom bestämmelsen tar sikte på forskning och utveckling måste, i en situation som denna då bidragsmottagaren bedriver också annan verksamhet, bidragen styras till mottagarens verksamhet som avser forskning för att avdrag ska medges (jfr RÅ 2000 not. 158).

Förhandsbeskedet har utformats i enlighet med det anförda.

Fråga 2 förfaller.

I avgörandet har deltagit Peder André, ordf., Anders Bengtsson, Mattias Dahlberg, Leif Gäverth (skiljaktig mening), Ulrika Lundström, Robert Påhlsson och Ulla Werkell.

Ärendet har föredragits av Marcus Andersson.

I den slutliga handläggningen har även Lis Alfreds deltagit.

Skiljaktig mening

Leif Gäverth är skiljaktig och anför följande.

X förvaltar en aktiefond, som i sin tur investerar i börsnoterade bolag vars verksamheter huvudsakligen består av tillverkning av läkemedel, medicinsk teknik, bioteknik och olika slag av verksamheter inom vårdområdet. Vidare förvaltar X ett nordiskt aktiemandat åt en bank. X verksamhet består således av kapitalförvaltning.

X avser att lämna bidrag till en stiftelse vars ändamål ska vara att stödja vetenskaplig forskning och utbildning inom det medicinska området. Bidraget avser således inte att stödja forskning inom det område som X är verksam i, dvs. kapitalplacering. Forskning som skulle kunna vara hänförlig till sökandens verksamhet bör enligt min mening vara av ekonomiskt slag och avse t.ex. utvecklingen på olika aktiemarknader, aktiehandel, olika placeringsinriktningar etc.

Det förhållandet att ett kapitalplacerande företag t.ex. väljer att ett år satsa på skogsaktier för att nästa år satsa på aktier inom genteknik, innebär inte att bolagets verksamhet det ena året är skogsbruk och det andra året genteknik. Företagets verksamhet är hela tiden kapitalplacering. Samma är förhållandet med ett företag som har en bred placeringsinriktning. Skulle lagstiftarens intentioner tolkas i enlighet med majoritetens uppfattning skulle i princip alla företag som sysslar med kapitalplacering få avdrag för FoU-kostnader så länge medel gavs till sådan forskning som är hänförlig till någon av de verksamheter som bedrivs av något av de aktiebolag som finns i företagets aktieportfölj.

Enligt min mening måste bestämmelsen i 16 kap. 9 § tolkas så att avdragsrätten förutsätter att det är fråga om bidrag till grundforskning eller målforskning eller annat utvecklingsarbete som har ett tydligt samband med bidragsgivarens näringsverksamhet. Enligt min uppfattning är kopplingen mellan den vetenskapliga forskningen och utbildningen inom det medicinska området och bolagets kapitalplaceringsverksamhet alltför otydlig för att avdrag ska kunna medges.  

Med denna utgång ska A utdelningsbeskattas, jfr RÅ 2007 not. 161.

Fråga 1 ska således besvaras med att X inte medges avdrag och fråga 2 med att A ska utdelningsbeskattas för de till stiftelsen överförda medlen i proportion till hans ägarandel i X.