A avser att under 2023 köpa hushållstjänster av X AB och installation av en laddningspunkt för elbil av Y AB med utnyttjande av skattereduktion enligt 67 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), IL. Tjänsterna, som ska beställas via respektive företags hemsida, kan antas komma att utföras under slutet av 2023.

De båda leverantörerna använder en kassalösning som tillhandahålls av Z AB och som erbjuder olika betalningsalternativ. Vid köpet av hushållstjänster avser A att använda betalningsmetoden […] faktura med 30 dagars betalfrist efter leverans. Vid köpet av installation av laddningspunkt avser han att använda […] en avbetalningstid på sex månader.

Avtalet om kassalösningen innebär att Z AB förbinder sig att förvärva leverantörens fordran när kunden genomför ett köp. Förvärvet sker när tjänsterna utförts och Z AB tar i samband med det över hela kreditrisken, s.k. äkta factoring. Betalning för alla köp hos en och samma leverantör under en viss vecka sker gemensamt och normalt den andra veckan efter förvärvet av fordran. Vid betalningen gör Z AB avdrag för transaktionsavgifter och eventuella återföringar av fordringar (s.k. net settlement). Återföring kan ske exempelvis om någon kund har fått rätt till nedsättning av köpesumman.

Tidpunkten för A:s beställning och Z AB:s kassalösning innebär att leverantörerna kan förväntas utföra arbetet samt få betalt för detta via Z AB under 2023. A kommer däremot att betala sina fakturor från Z AB först under 2024.

Som förutsättning för ansökan om förhandsbesked gäller dels att tjänsterna i sig uppfyller villkoren för att A ska kunna få skattereduktion enligt 67 kap., dels att han kommer att låta utföra ytterligare arbeten under 2024 som medför att hela hans utrymme för skattereduktion för hushållstjänster och installation av grön teknik kommer att utnyttjas för det året.

A vill ha svar på om han kommer att medges skattereduktion för beskattningsåret 2023 eller 2024 för köp av hushållstjänster vid användning av betalningsmetoden [faktura] (fråga 1) respektive installation av grön teknik vid användning av [avbetalning] (fråga 2).

A anser att han ska medges full reduktion det beskattningsår arbetet har utförts och Z AB betalat till respektive leverantör. Det följer av praxis att en betalning till utföraren kan ligga till grund för skattereduktion även när arbetet har betalats av annan än köparen. Det saknar betydelse om köparens och betalarens mellanhavanden har reglerats. I likhet med betalning med kreditkort betalar Z AB leverantören vid köptillfället och tar över kreditrisken gentemot kunden. Kreditkortsbetalning godtas av Skatteverket, även i den meningen att kravet på elektronisk betalning är uppfyllt trots att en del av beloppet inte överförs utan räknas av mot transaktionsavgifter m.m.

Skatteverket anser i första hand att ansökan ska avvisas då det inte framgår att A befinner sig i en sådan situation att det kan anses vara av vikt för honom att få de ställda frågorna besvarade genom ett förhandsbesked.

Vid en bedömning i sak är Skatteverkets uppfattning att praxis ger stöd för att det krävs att fakturan har betalats för köparens räkning. När Z AB köper och betalar utförarnas fordran på kund sker det som ett led i Z AB:s avtalsrelation med respektive utförare. De utställda fakturorna för arbetet regleras inte genom fakturaköpen.

Vidare innebär avräkning av transaktionsavgifter och eventuell återföring av fordringar att den faktiska utbetalningen understiger de belopp A debiterats för. Det framkommer inte något i förarbetena som tyder på att avräkningar eller kvittningar mellan några inblandade parter ska jämställas med elektroniska betalningar. Villkoren enligt 67 kap. 15 a § respektive 42 § är därmed inte uppfyllda.

I 67 kap. 11–19 §§ IL finns bestämmelser om skattereduktion för hushållsarbete och i 36–45 §§ regleras skattereduktion för installation av grön teknik. Bestämmelser om förfarandet vid sådan skattereduktion finns i lagen (2009:194) om förfarandet vid skattereduktion för hushållsarbete, HusfL, och lagen (2020:1066) om förfarandet vid skattereduktion för installation av grön teknik, GrönfL.

En person som har haft utgifter för utfört hushållsarbete eller installation av grön teknik har efter begäran rätt till skattereduktion (67 kap. 11 § första stycket 3 respektive 36 § IL). En begäran om skattereduktion ska göras i inkomstdeklarationen för det beskattningsår då utgifter för arbetet har betalats (12 § 1 och 37 §).

Av 18 och 19 §§ följer att skattereduktionens storlek vid hushållsarbete är beroende av den utbetalning som utföraren har fått från Skatteverket. Motsvarande bestämmelser vad gäller skattereduktion vid installation av grön teknik finns i 44 och 45 §§.

Utbetalningen till utföraren får enligt 7 § HusfL respektive 7 § GrönfL, med de ytterligare begränsningar som framgår av lagrummen, uppgå till ett belopp som motsvarar mellanskillnaden mellan den debiterade ersättningen och köparens faktiska betalning till utföraren före begäran om utbetalning.

Utbetalning får enligt respektive lag om förfarandet vid skattereduktion begäras efter det att arbetet har utförts och betalats (8 §). Begäran ska bl.a. innehålla uppgift om den dag som betalningen kommit utföraren tillhanda (9 §).

Högsta förvaltningsdomstolen har i HFD 2016 ref. 29 prövat frågan om utföraren hade rätt till utbetalning enligt HusfL när arbetet betalats till utföraren av annan än köparen. I målet hade var och en av fyra delägare till en fastighet fakturerats för sin andel av utförda hushållsarbeten men samtliga fakturor hade betalats av en av delägarna. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det varken av lagtext eller förarbeten kan utläsas att en betalning måste ha gjorts av köparen själv för att denna ska ha rätt till skattereduktion. Det framstod inte heller som motiverat att i den aktuella situationen uppställa ett krav på att köparens och betalarens mellanhavanden ska ha reglerats för att köparen ska ha rätt till skattereduktion.

Ett krav på att det utförda hushållsarbetet har betalats elektroniskt infördes den 1 januari 2020 (67 kap. 15 a § första stycket IL). När skattereduktion för installation av grön teknik infördes året därefter uppställdes motsvarande krav (42 § första stycket).

Betalningen ska enligt bestämmelsernas andra stycken anses ha skett elektroniskt endast om den har förmedlats av en betaltjänstleverantör enligt lagen (2010:751) om betaltjänster och innehåller uppgifter om avsändare, mottagare, belopp och tidpunkt.

Ska ansökan prövas?

En utgångspunkt i ärendet är att de arbeten som A överväger att köpa i sig berättigar till skattereduktion. Frågan om när arbetet ska anses vara betalt har i de flesta fall betydelse främst för utförare då det påverkar tidpunkten när dessa kan begära utbetalning från Skatteverket.

Det förekommer dock, som i förevarande fall, situationer när arbetet utförs i anslutning till ett årsskifte och den enskildes möjlighet att utnyttja en skattereduktion kan skilja sig åt mellan olika år, både med hänsyn till skillnader i skatt att reducera och kvarvarande utrymme för reduktion efter andra utförda eller planerade arbeten.

Enligt förutsättningarna i ärendet har A flera större arbeten planerade under 2024 och hans utrymme för skattereduktion under 2024 kommer att utnyttjas fullt ut vad avser dessa arbeten. Det är därför av vikt för honom att veta om de arbeten han planerar att låta utföra under 2023 kommer att belasta utrymmet under detta år, även om de nu aktuella betalningslösningarna innebär att han betalar Z AB först efter årsskiftet.

Av skriftväxlingen i ärendet har också framkommit att Skatteverket ser över om betalningar som görs till factoringbolag kan anses uppfylla de krav som ställs för rätt till skattereduktion. En slutsats av detta bör vara att det rent allmänt finns en osäkerhet om betalningslösningar av aktuellt slag ger rätt till skattereduktion.

Inom ramen för de ställda frågorna måste en bedömning också göras av om Z AB:s rätt att vid betalning till respektive utförare räkna av transaktionsavgift och eventuell återföring av fordran medför att kravet på elektronisk betalning enligt 67 kap. 15 a § respektive 42 § IL inte är uppfyllt. Detta är en relativt ny reglering och frågan om kravet är uppfyllt vid s.k. net settlements berör fler betalningslösningar än de som nu är aktuella och ett mycket stort antal transaktioner. Frågan kan således också vara av vikt för en enhetlig lagtolkning och rättstillämpning.

Frågorna 1 och 2

Den gemensamma frågeställningen är om tjänsterna ska anses ha betalats enligt 67 kap. 12 § respektive 37 § IL då utförarna får betalt av Z AB enligt parternas factoringavtal eller då A i sin tur betalar till Z AB.

Den s.k. fakturamodellen innebär att köparens rätt till skattereduktion och utförarens rätt till utbetalning från Skatteverket är avhängiga av varandra. Tillämpningen av bestämmelserna är tänkt att medföra att utföraren medges utbetalning i den utsträckning som köparen har rätt till skattereduktion (HFD 2014 ref. 79).

Fakturamodellen medför att väsentliga moment i prövningen av skattereduktionen sker i samband med utförarens begäran om utbetalning från Skatteverket. I praktiken bestäms också köparens slutliga skattereduktion enligt 67 kap. av den utbetalning som utföraren får från Skatteverket (jfr t.ex. 7 och 11 §§ respektive 17 § första stycket 1 HusfL).

Utförarens begäran om utbetalning måste göras senast den 31 januari året efter arbetet betalades (8 § andra stycket HusfL och GrönfL) och ska innehålla bl.a. uppgift om den dag betalningen kommit utföraren tillhanda (9 § 3 HusfL och 9 § 4 GrönfL). Relevanta belopp kommer att komma X AB och Y AB tillhanda i och med Z AB:s överföring till bolagen.

Mot denna bakgrund måste det avgörande för bedömningen av om arbetet har betalats vara att utföraren har fått betalt (HFD 2016 ref. 29). Det saknar då betydelse om betalningen i formell mening utgör betalning för en utställd faktura eller ersättning vid överlåtelse av fordran.

Det finns inte något som tyder på att avsikten med bestämmelserna är att begränsa möjligheten till skattereduktion till enbart traditionella betalningsmetoder, såsom direktöverföring via bank eller giro. I likhet med vad som var fallet i HFD 2016 ref. 29 finns det därför inte heller i aktuell situation anledning att uppställa ett krav på att A har reglerat sin skuld till Z AB.

Beträffande kravet på elektronisk betalning har det inte framkommit annat än att betalning sker genom förmedling av en betaltjänstleverantör enligt lagen (2010:751) om betaltjänster. Att de nu aktuella betalningsmetoderna i sig utgör betaltjänster framgår av 1 kap. 2 § 4 denna lag (prop. 2022/23:9 s. 19). Fråga är nu därför endast om Z AB:s avräkning för transaktionsavgift och eventuell återföring innebär att betalningen i den delen inte uppfyller kravet på elektronisk betalning.

Enligt prop. 2019/20:1 s. 210 innebär kravet att betalningen avseende arbetet i sin helhet måste vara elektronisk för att utbetalning ska medges.

Uttalandet måste dock ses mot bakgrund av att syftet med bestämmelsen är att säkerställa att ersättning verkligen har erlagts och med angivet belopp. Betalningen måste således vara spårbar genom att det finns en mellanhand som garanterar att betalningarna kan identifieras (a. prop. s. 209–210). Det centrala bör då vara att köparen inte betalar endast en del av fakturan via förmedlare och resterande belopp kontant direkt till utföraren. Uttalandet tar däremot inte sikte på betaltjänst-leverantörens och utförarens avtalsförhållande.

Förhållandet att betaltjänstleverantören med stöd av ett avtal med utföraren kan göra avräkning för tillhandahållna tjänster eller andra transaktionskostnader medför då inte att den förmedlade betalningen inte i sin helhet har förmedlats av en betaltjänstleverantör. Kravet på elektronisk betalning är därför uppfyllt.

A är därmed berättigad till skattereduktion det beskattningsår respektive utförare får betalt av Z AB.

I avgörandet har deltagit Anders Bengtsson, Katia Cejie, Mattias Dahlberg, Christina Eng (ordförande), Richard Hellenius, Birgitta Pettersson och Olof Sundin.

Ärendet har föredragits av Håkan Gustavsson.