Inkomstskatt: Personaloptioner, EU-rätt

Förhandsbeskedet meddelat: 2015-02-23 (dnr 42-14/D)

Förhandsbeskedet överklagat: Ja, av Skatteverket.

Högsta förvaltningsdomstolens dom/beslut: dom 2015-11-04 (mål nr. 1480-15)

En beskattning av förmån av personaloptioner som tjänats in av en utländsk medborgare under arbete utomlands och som utnyttjas när den skattskyldige senare arbetar och är bosatt i Sverige har ansetts strida mot artikel 45 i EUF-fördraget.

Lagrum

3 kap. 9 § och 10 kap. 11 § inkomstskattelagen (1999:1229)

Artikel 45 i EUF-fördraget

Sökande

A

Motpart

Skatteverket

Förhandsbesked

En tillämpning av artikel 45 i EUF-fördraget leder till att A inte ska beskattas när hon utnyttjar personaloptionerna ifråga för att förvärva aktier.

Motivering

Omständigheterna i ärendet

(…)A [som är medborgare i ett annat EU-land, härefter land B] arbetar för (…) koncernen X [med hemvist i land B]. Under perioden [flera år] var hon bosatt och arbetade i [land B]. Sedan dess bor och arbetar hon i Sverige.

A deltar i ett personaloptionsprogram avseende förvärv av aktier i moderbolaget. Rätten till personaloptionerna har en intjänandeperiod på fyra år. De ger henne en rätt att under ytterligare en fyraårs- alternativt sexårsperiod förvärva aktier i moderbolaget till ett pris under marknadsvärdet. De personaloptioner som A innehar har till övervägande del tjänats in under hennes arbete i [land B].

Den del av förmånen som tjänats in under arbete i [land B] beskattas där när de aktier avyttras som förvärvats genom att personaloptionerna utnyttjats.

Frågan och parternas inställning

A vill veta om den del av förmånen avseende personaloptionerna som tjänats in under arbetet i [land B] ska beskattas i Sverige när hon utnyttjar optionerna för att förvärva aktier i moderbolaget.

Enligt A:s uppfattning ska någon beskattning inte ske i Sverige. Till stöd för sin uppfattning åberopar hon skatteavtalet med [land B] och OECD:s modellavtal med kommentarer. Hon anser vidare att en svensk beskattning strider mot EU-rätten eftersom det skulle innebära en negativ särbehandling av utländska medborgare som inte kan rättfärdigas.

Skatteverket anser att förmånen i sin helhet ska beskattas i Sverige oavsett när i tiden intjänandet skett. Bedömningen förändras inte oavsett om skatteavtalet med [land B] eller EU-rätten tillämpas.

Rättsligt

Den som är obegränsat skattskyldig är enligt 3 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, skattskyldig för alla sina inkomster i Sverige och från utlandet.

I 3 kap. 9 § IL regleras undantag från skattskyldighet vid vistelse utomlands. Bestämmelserna infördes i syfte att undvika internationell dubbelbeskattning och av förenklings- och förutsebarhetsskäl (prop. 1989/90:110 del 1 s. 385).

En obegränsat skattskyldig person som har anställning som innebär att han vistas utomlands i minst sex månader är, enligt första stycket, inte skattskyldig för inkomst av sådan anställning till den del inkomsten beskattas i verksamhetslandet (sexmånadersregeln). Detta gäller dock inte om det framkommer att inkomsten beskattats i verksamhetslandet i strid med landets lagstiftning eller gällande skatteavtal.

Av andra stycket framgår att om vistelsen utomlands under anställningen varar i minst ett år i samma land, är den skattskyldige inte skattskyldig för inkomsten även om denna inte beskattas i verksamhetslandet, om detta beror på lagstiftning eller administrativ praxis i det landet eller annat avtal än skatteavtal (ettårsregeln).

Undantaget från skattskyldighet omfattar även de förmåner som arbetstagaren får under anställningen utomlands (se t.ex. prop. 1989/90:110 del 1 s. 684 och RÅ 2004 ref. 50).

Bestämmelser om när förmåner avseende förvärv av värdepapper eller personaloptioner ska tas upp som intäkt finns i 10 kap. 11 §.

I andra stycket, som omfattar personaloptioner, sägs att om det som förvärvas inte är ett värdepapper utan innebär en rätt att i framtiden förvärva värdepapper till ett i förväg bestämt pris eller i övrigt på förmånliga villkor tas förmånen upp som intäkt det beskattningsår då rätten utnyttjas eller överlåts.

De svenska bestämmelserna som innebär att förmånen ska tas upp i sin helhet då den förvärvas, utnyttjas eller överlåts oberoende av om den intjänats i annat land skiljer sig från OECD:s modellavtal som bygger på intjänandeprincipen. Källstaten ges rätt att beskatta den del av förmånen som utgör ersättning för arbete utfört i den staten. Källstatens beskattningsrätt gäller oavsett när tidpunkten för beskattning infaller (jfr punkt 2.2 och punkt 12.1 i kommentaren till artikel 15 i 2014 års modellavtal).

Skatterättsnämndens bedömning

I sin anställning inom X-koncernen omfattas A av ett personaloptionsprogram som syftar till att de anställda ska erbjudas möjligheter att förvärva aktier i moderbolaget på förmånliga villkor.

A uppfyller villkoren enligt 10 kap. 11 § andra stycket för att beskattas för förmånen enligt programmet på grund av att hon har anställning och är obegränsat skattskyldig i Sverige vid tidpunkten för utnyttjande av personaloptionerna.

En obegränsat skattskyldig person i Sverige skulle emellertid undantas från skattskyldighet för inkomsterna ifråga med stöd av bestämmelserna i 3 kap. 9 § om de tjänats in under tid då den skattskyldige varit anställd och vistats utomlands.

Eftersom A var begränsat, och inte obegränsat, skattskyldig i Sverige under den tid då hon genom arbete i [land B] tjänade in delar av förmånen är 3 kap. 9 § inte tillämplig.

Det innebär att A ska beskattas för förmånen enligt 10 kap. 11 § andra stycket.

Frågan i ärendet är då om den svenska beskattningsrätten begränsas av skatteavtalet med [land B] eller av EU-rätten.

Skatteavtalet

Avtalet med [land B] har utformats i enlighet med OECD:s modellavtal. A har vid tillämpning av avtalet sitt skatterättsliga hemvist i Sverige.

Enligt artikel 15 beskattas lön och annan liknande ersättning som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna avtalslutande stat såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

I egenskap av hemviststat har Sverige alltså rätt att beskatta den aktuella förmånen.

Att artikeln även omfattar personaloptioner och andra förmåner av tjänst framgår av kommentaren till artikel 15 punkt 2.1 i OECD:s modellavtal.

Dubbelbeskattning undviks enligt artikel 23 i skatteavtalet genom att Sverige från skatten på personens inkomst avräknar ett belopp motsvarande den inkomstskatt som betalats i [land B] på dessa inkomster (jfr även punkterna 4.1 och 4.2 av kommentaren till artikel 23 A och 23 B i modellavtalet).

EU-rätten

Av artikel 45 i EUF-fördraget framgår att fri rörlighet för arbetstagare ska säkerställas inom unionen. Denna fria rörlighet ska innebära att all diskriminering av arbetstagare från medlemsstaterna på grund av nationalitet ska avskaffas vad gäller anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor.

Enligt EU-domstolens praxis innebär principen om likabehandling inte bara ett förbud mot öppen diskriminering på grund av nationalitet, utan även mot varje form av dold diskriminering som genom tillämpning av andra särskiljande kriterier faktiskt leder till samma resultat (se t.ex. mål C-172/11 Erny punkt 39).

För att en åtgärd ska anses vara indirekt diskriminerande krävs inte att den gynnar alla nationella medborgare eller endast missgynnar medborgare i andra medlemsstater (se t.ex. punkt 41 i samma mål).

Vid remissbehandlingen av de nuvarande bestämmelserna om beskattningstidpunkt för personaloptioner i 10 kap. 11 § IL påpekades att förslaget kunde strida mot fördraget genom att negativt särbehandla sådana EU-medborgare som inte varit bosatta här under intjänandetiden och som utnyttjar sina optioner efter att ha flyttat till Sverige. Regeringen ansåg att så inte var fallet och anförde bl.a. följande (prop. 2007/08:152 s. 28).

”En obegränsat skattskyldig person som flyttar utomlands och därmed blir begränsat skattskyldig i Sverige uppfyller inte villkoren för tillämpning av vare sig sexmånaders- eller ettårsregeln. Detsamma gäller för en person som är bosatt i en annan EES-stat och som tjänat in optionen utomlands. De två situationerna behandlas således likadant.”

Enligt Skatterättsnämndens mening bör i ett fall som det aktuella en jämförelse i stället göras mellan två personer som tjänat in förmånen under arbete utomlands och som är obegränsat skattskyldiga i Sverige när den enligt interna bestämmelser ska tas upp som intäkt.

Avgörande för om bestämmelserna i 3 kap. 9 § är tillämpliga är om den anställde under perioden då den aktuella förmånen tjänades in var begränsat eller obegränsat skattskyldig i Sverige. En svensk medborgare som på grund av anställning vistas utomlands under begränsad tid är normalt fortsatt obegränsat skattskyldig här medan en medborgare i ett annat EU-land än Sverige utan anknytning hit i motsvarande situation endast är begränsat skattskyldig här.

Det medför att i sådana fall drabbar den aktuella beskattningen nästan uteslutande utländska medborgare som flyttar hit efter att ha arbetat utomlands. En sådan skillnad i behandling kan avhålla utländska medborgare från att flytta hit för att ta arbete här och utgör därmed en inskränkning i den fria rörligheten för arbetstagare(se t.ex. mål C-514/12 Zentralbetriebsrat der gemeinnützigen Salzburger Landeskliniken Betriebs GmbH punkt 30).

Denna skillnad i behandling kan inte kompenseras av möjligheten till avräkning enligt skatteavtalet med [land B] eftersom inkomsten är undantagen från skattskyldighet i Sverige enligt 3 kap. 9 § IL oavsett om den beskattas i den andra staten eller inte (jfr EU-domstolen mål C-540/07 Kommissionen mot Italien punkterna 36-37).

Inskränkningen kan enligt Skatterättsnämndens mening inte rättfärdigas med hänvisning till behovet av att upprätthålla en väl avvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna eller till skattesystemets inre sammanhang. Sverige kan inte anses ha några berättigade beskattningsanspråk på inkomster som tjänats in av en utländsk medborgare, som saknat anknytning till Sverige, under dennes arbete i ett annat land.

Med hänsyn till det anförda finner Skatterättsnämnden att artikel 45 i EUF-fördraget hindrar en svensk beskattning av de förmåner som A intjänat under arbete i [land B].

I avgörandet har deltagit Peder André, ordf., Marianne Svanberg, Leif Gäverth, Marie Jönsson, Ulrika Lundström, Robert Påhlsson och Ulla Werkell.

Ärendet har föredragits av Lis Alfreds.

I den slutliga handläggningen har även Per-Arvid Gustafsson deltagit.

Prenumerera (RSS) | Om kakor (Cookies)