Bolagets frågor avser hur LSKE ska tolkas och kemikalieskatten ska beräknas vid sampaketering av varor enligt följande.

1. om en skattepliktig vara, en bärbar dator med KN-nummer 8471 30 00, samt en annan vara, en extern datormus med KN-nummer 8471 60 70, vilken

- inte är beskattningsbar enligt LSKE,

- är valbar för kunden,

- har ett separat pris,

- har ett särskilt varunummer/artikelnummer och

- anges separat på fakturan

paketeras i samma kolli, ska dessa varor anses utgöra två separata varor?2.

2. om Skatterättsnämnden svarar ja på fråga 1, dvs. varorna ska anses utgöra två separata varor, ska den skattepliktiga varan, en bärbar dator
med KN-nummer 8471 30 00, behålla sin 90-procentiga avdragsrätt enligt LSKE när den förpackas i samma kolli som den icke skattepliktiga varan, extern datormus med KN-nummer 8471 60 70, oaktat att datormusen innehåller för LSKE relevanta kemikalier?

3. om Skatterättsnämnden svarar nej på fråga 1, dvs. varorna ska anses
utgöra en enda vara, ska då denna nya vara beskattas enligt LSKE?

4. om Skatterättsnämnden svarar ja på fråga 3, ska då

a) både den bärbara datorns vikt och den externa musens vikt ingå vid
beräkningen av kemikalieskatten?

b) vid bedömning av om den skattepliktiga varan uppfyller villkoren som framgår av 5 och 6 §§ LSKE både den bärbara datorns och den externa musens totala kemikalieinnehåll beaktas?

Bolaget anser att frågorna 1 och 2 ska besvaras med ja och argumenterar enligt följande.

Det framgår inte av lagtext, praxis eller doktrin hur LSKE ska tolkas och hur kemikalieskatten ska beräknas vid sampaketering av varor. Inte heller förarbetena ger någon vägledning. Det framgår inte heller när en vara ska anses ha sålts separat på så sätt att varorna ska anses utgöra separata varor och därmed beskattas enligt det egna KN-numret utefter kemikalieinnehållet i respektive vara.

Den specifika situation som Bolaget beskrivit, dvs. när två olika varor med olika KN-nummer och olika kemikalieinnehåll beställs separat och därefter skickas i samma kolli till kunden berörs inte. Det kan förtydligas att aktuella varor är separata produkter som i exemplet beställs separat, men vid samma tillfälle. De skulle även kunna beställas vid olika tillfällen.

Tullverket anser att varorna enligt regel 1 och 6 ska klassificeras separat, dvs. att datorn ska klassificeras under 8471 30 00 00 och datormusen under 8471 60 70 00.

Enligt Tullverket ska vid klassificeringen av varorna i första hand regel 1 i Allmänna bestämmelser tillämpas. Enligt denna regel bestäms HS-nummer (fyra siffror) med ledning av lydelsen i HS-numret och av anmärkningarna till avdelningarna och kapitlen och, om inte annat är föreskrivet i HS-numren eller anmärkningarna, med ledning av bestämmelserna i regel 2–6. Enligt regel 6 ska klassificeringen av varorna enligt undernumren bestämmas av lydelsen av HS-undernumren och av anmärkningarna till HS-undernumren samt i tillämpliga delar med ledning av ovanstående regler, varvid ska gälla att endast HS-undernummer på samma nivå är jämförbara.

Utöver regel 1–6 finns det information om satser i regel 3 b. Satser enligt regel 3 b kräver att det måste vara varor med olika HS-nummer, varor som arbetar tillsammans för ett gemensamt arbetsområde och det måste vara en detaljhandelsförpackning, dvs. varan ska säljas i den aktuella förpackningen direkt till slutkund utan ompaketering.

Eftersom både dator och datormus klassificeras under 8471 kan regel 3 b inte tillämpas. Det finns inte heller något som tyder på att varorna är förpackade gemensamt i en detaljhandelsförpackning.

Skatteverket finner inte skäl att ifrågasätta vad Tullverket anfört och konstaterar att en vara hänförlig till KN-nummer 8471 30 är skattepliktig enligt 3 § första stycket 5 LSKE, medan en vara hänförlig till KN-nummer 8471 60 inte är det. Det är således endast den bärbara datorn som är skattepliktig i det aktuella fallet. Skatten ska således endast beräknas på den bärbara datorns vikt. Vid bedömningen av om rätt till avdrag enligt 4 § LSKE föreligger ska enbart innehållet i den skattepliktiga varan, dvs. i detta fall datorn, beaktas.

Skatt ska enligt 1 § LSKE betalas för sådan elektronik som anges i 3 §. Skatt ska enligt 3 § LSKE betalas för varor hänförliga till vissa i paragrafen uppräknade KN-nr.

Av 4 § LSKE framgår att för vara som är skattepliktig enligt 3 § och som uppfyller vissa villkor som framgår av 5 § får den skattskyldige göra avdrag för skatt med 50 procent av den skatt som ska betalas enligt 3 §. För skattepliktig vara som uppfyller villkoren i både 5 och 6 §§ får den skattskyldige i stället göra avdrag för skatt med 90 procent av den skatt som ska betalas enligt 3 §.

Enligt 5 § föreligger rätt till avdrag för skatt om varan inte innehåller någon additivt tillsatt brom- eller klorförening som utgör en högre andel än 0,1 viktprocent av det homogena materialet i ett kretskort, med undantag för kortets komponenter, eller en plastdel som väger mer än 25 gram.

Enligt 6 § föreligger rätt till avdrag för skatt om varan inte innehåller
1. någon additivt tillsatt fosforförening som utgör en högre andel än 0,1
viktprocent av det homogena materialet i

a) ett kretskort, med undantag för kortets komponenter, eller

b) en plastdel som väger mer än 25 gram, eller

2. någon reaktivt tillsatt brom- eller klorförening som utgör en högre andel
än 0,1 viktprocent av det homogena materialet i

a) ett kretskort, med undantag för kortets komponenter, eller

b) en plastdel som väger mer än 25 gram.

Skyldigheten att betala skatten inträder enligt 12 § LSKE för den som är godkänd lagerhållare bl.a. när en skattepliktig vara levereras till en köpare som inte är en godkänd lagerhållare

I prop. 2016/17:1 s. 333 anges att vad som ska anses utgöra en vara får i varje enskilt fall avgöras enligt den Kombinerade nomenklaturens tolkningsregler, bestämmelser, anvisningar, förklarande anmärkningar m.m. som finns meddelade i anslutning till den Kombinerade nomenklaturens indelning i avdelningar, kapitel och nummer. Detta innebär exempelvis att tillbehör som samförpackas och säljs tillsammans med en vara utgör en del av varan och ska därmed räknas med i den skattepliktiga varans vikt medan tillbehör som säljs separat inte utgör en del av varan och följaktligen inte ska räknas med i den skattepliktiga varans vikt.

Bolaget är godkänd lagerhållare och säljer dels en bärbar dator med inbyggd datormusfunktion, dels en extern datormus till en köpare som inte är godkänd lagerhållare. Varorna är inte förpackade gemensamt i en detaljhandelsförpackning, utan ligger i separata kartonger (inneremballage) och skickas till kunden i ett gemensamt ytteremballage (kolli).

Skatterättsnämnden delar parternas samstämmiga uppfattning att den bärbara datorn ska klassificeras under KN-nr 8471 30 00 och att datormusen ska klassificeras under KN-nr 8471 60 70.

Varorna får, mot bakgrund av vad som anförts i Tullverkets yttrande, enligt regel 1 och regel 6 klassificeras separat. Eftersom både dator och datormus klassificeras under HS-nr 8471 och då varorna inte heller är förpackade gemensamt i en detaljhandels-förpackning kan regel 3 b om satser inte tillämpas. Svaret på den första frågan blir därmed enligt Skatterättsnämnden att varorna ska anses utgöra separata varor.

En vara som är hänförlig till KN-nr 8471 30 är skattepliktig enligt 3 § första stycket 5 LSKE, medan en vara hänförlig till KN-nr 8471 60 inte är det, varför endast den bärbara datorn är skattepliktig enligt LSKE. Skattskyldigheten för en lagerhållare inträder bl.a. när skattepliktiga varor levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare enligt 12 § LSKE.

För vara som är skattepliktig enligt 3 § LSKE och som uppfyller de villkor som framgår av 5 och 6 §§, får avdrag göras med viss procentsats av den skatt som ska betalas enligt 3 §. I förevarande ärende är det därför endast kemikalieinnehållet i den skattepliktiga varan som ska beaktas vid fastställande av avdragsrätten enligt 4 § LSKE. Svaret på den andra frågan blir därmed att det endast är den bärbara datorns kemikalieinnehåll som påverkar avdragsrätten, och inte den externa datormusens. Med det svaret förfaller den tredje och fjärde frågan.

I avgörandet har deltagit Kristina Harmsen Hogendoorn, ordf., Birgitta Pettersson, Rolf Bohlin, Jeanette Fored, Christina Olsson, Anna Sandberg Nilsson och Madelaine Tunudd.

Ärendet har föredragits av Erika Örbom.

I den slutliga handläggningen har även Karin Korpinen deltagit.