Bakgrund

Skatterättsnämndens bedömning

Innehavet av lantbruks- och skogsfastigheten medför inte att A har väsentlig anknytning till Sverige (fråga 1)

Fråga 1 gäller om innehavet av lantbruks- och skogsfastigheten medför att A ska anses obegränsat skattskyldig i Sverige på grund av väsentlig anknytning hit. Enligt Skatterättsnämndens bedömning är så inte fallet. Skälen för det är följande.

Den som har väsentlig anknytning till Sverige och som tidigare har varit bosatt här är obegränsat skattskyldig. Detta framgår av 3 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229).

Vid prövningen av om en person har väsentlig anknytning till Sverige ska det göras en samlad bedömning där de anknytningsfaktorer som räknas upp i 7 § ska beaktas (se prop. 1984/85:175 s. 13). Även utlandsvistelsens längd ska beaktas (se till exempel HFD 2019 ref. 12).

De anknytningsfaktorer som räknas upp i 7 § och som är av intresse i detta ärende är:

• om personen är svensk medborgare
• hur länge personen var bosatt här
• om personen har en bostad här som är inrättad för åretruntbruk
• om personen bedriver näringsverksamhet här
• om personen är ekonomiskt engagerad här genom att inneha tillgångar som, direkt eller indirekt, ger personen ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet här
• om personen har en fastighet här.

Även om det ska göras en samlad bedömning framgår det av praxis att olika anknytningsfaktorer väger olika tungt.

Enbart innehav av en jordbruksfastighet ger i regel inte väsentlig anknytning till Sverige i de fall då innehavet är en ren kapitalplacering och någon aktiv del inte tas i förvaltningen (se till exempel RÅ 2003 not. 210 och HFD 2019 ref. 12).

I detta fall är A:s delaktighet i fastighetens förvaltning av övergripande natur. Han säkerställer i stället att driften av verksamheten på fastigheten sköts av andra (jämför RÅ 2003 not. 210). Det bör dessutom beaktas att A flyttade ut från Sverige år 2000 och att han förvärvade fastigheten först lång tid efter utflyttningen. Enligt Skatterättsnämnden medför innehavet av fastigheten därmed inte att A ska anses ha väsentlig anknytning till Sverige.

Den omständigheten att A var bosatt på fastigheten som barn och ungdom förändrar inte bedömningen. I praxis har den omständigheten att en person behåller en bostad som före utflyttningen varit dennes permanentbostad ansetts utgöra en tungt vägande anknytningsfaktor till Sverige (se till exempel RÅ 1989 ref. 118 och HFD 2024 not. 19). A har dock inte behållit en bostad i Sverige efter utflyttningen utan förvärvat sitt föräldrahem som upphörde att vara hans permanentbostad flera år före utflyttningen.

Förvärvet av aktiebolaget medför inte att A får väsentlig anknytning till Sverige (frågorna 2 a och b)

Om A även förvärvar X AB är Skatterättsnämndens bedömning att förvärvet inte medför att han blir obegränsat skattskyldig i Sverige på grund av väsentlig anknytning hit. Skälen för det är följande.

Fråga 2 a gäller situationen att det inte ska bedrivas någon rörelse i bolaget. A:s innehav av bolaget får därmed betraktas som en ren kapitalplacering som inte medför väsentlig anknytning till Sverige (jämför till exempel RÅ 2001 not. 41 och RÅ 2002 not. 150).

Fråga 2 b gäller situationen att bolaget hanterar underhåll och förvaltning av lantbruks- och skogsfastigheten. Enligt ansökan ska A inte ta mer aktiv del i fastighetens förvaltning i den situationen än vad han gör under nuvarande förhållanden. Dessutom bör beaktas att han flyttade ut från Sverige år 2000 och ska förvärva bolaget först lång tid efter utflyttningen. Enligt Skatterättsnämnden medför innehavet av bolaget inte heller i denna situation att A får väsentlig anknytning till Sverige.

I avgörandet har Mattias Dahlberg, Christina Eng (ordf.), Fredrik Hammarström, Richard Hellenius, Patricia Schömer, Olof Sundin och Eva Östman Johansson deltagit.

Ärendet har föredragits av Maria Doeser.