X är ett privatbostadsföretag som innehar en fastighet med tomträtt bebyggd med ett hyreshus. Lägenheterna upplåts med bostadsrätt till medlemmarna, däribland A. Föreningen har banklån med säkerhet i tomträtten och överväger nu — i syfte att lösa lånet — att erbjuda medlemmarna följande finansieringslösning. 

Medlemmen tar egna banklån på sedvanliga villkor. Lånebeloppet bestäms utifrån bostadsrättens andel av X:s skuld. Medlemmen lånar räntefritt ut motsvarande belopp till föreningen som därigenom kan lösa sin bankskuld. Medlemmens årsavgift till X minskas krona för krona med bostadsrättens andel av föreningens minskade kapitalkostnad. Medlemmen debiteras sedvanlig uppläggningskostnad och aviseras för ränta på lånen. X går i borgen såsom för egen skuld för medlemmens lån med säkerhet i tomträtten. Om medlemmen inte sköter räntebetalningarna och banken säger upp lånen, ska banken underrätta föreningen som då är skyldig att betala upplupen förfallen ränta och lånebeloppet. Därigenom kommer X att få en regressfordran på medlemmen som kan kvittas mot medlemmens lån till föreningen. Om medlemmen överlåter bostadsrätten till en extern köpare förfaller medlemmens fordran på X. Som ett alternativ kan köparen överta fordran och medlemmens banklån.

A överväger att acceptera det redovisade erbjudandet från föreningen. Mot bakgrund härav vill han veta om han ska dra av sina ränteutgifter för de aktuella banklånen (fråga 1) och om finansieringslösningen medför några inkomstskattekonsekvenser för honom (fråga 2). X vill för sin del få reda på om några inkomstskattekonsekvenser uppkommer för föreningen (fråga 3).

Skatteverket anser att fråga 1 ska besvaras jakande förutsatt att fråga 2 besvaras på det sättet att A ska ta upp en ränteinkomst motsvarande den minskning av hans årsavgift till X som utgör en del av det planerade förfarandet. Enligt verkets uppfattning medför förfarandet däremot inte några inkomstskattekonsekvenser för X.

Sökandena delar Skatteverkets uppfattning om hur frågorna 1 och 3 ska besvaras. De anser vidare att fråga 2 ska besvaras nekande. Till stöd för sin uppfattning hänvisar de bl. a. till rättsfallet RÅ 1996 ref. 68 och framhåller att A:s underlåtenhet att ta ut ränta på lånet till X skulle kunna betyda att belopp motsvarande utebliven ränteintäkt behandlas som ett sådant kapitaltillskott till föreningen som enligt 46 kap. 7 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, ska räknas in i omkostnadsbeloppet.

Skatterättsnämnden gör följande bedömning.

Skatterättsnämnden utgår från att A:s lån till X, som löper utan ränta, lämnas under förutsättning av att föreningen löser sitt banklån avseende fastigheten med påföljd att dess kapitalkostnad minskar. Med hänsyn härtill och till vad som uppgetts i övrigt ska enligt praxis den minskning av årsavgiften som A får behandlas som en ränteinkomst avseende det kapital som han lånat ut till X (jfr RÅ 1990 ref. 73 och där anmärkta rättsfall). Något hinder för A att dra av sina ränteutgifter föreligger inte.

Enligt 39 kap. 25 § IL gäller att ett privatbostadsföretag i fråga om en fastighet i Sverige, med vissa undantag som inte är aktuella här, inte ska ta upp inkomster och dra av utgifter som är hänförliga till fastigheten. Det planerade förfarandet kan inte anses medföra några inkomstskattekonsekvenser för X.

Beslutande: André, ordf., Svanberg, Dahlberg, Gäverth, Påhlsson, Sjökvist, Werkell
Sekreterare: Gilbe
Föredragande: Palmstierna