En organisation har som ändamål att lämna bidrag som främjar vård, fostran och utbildning av barn och ungdomar med funktionsnedsättning. Organisationen är inskränkt skattskyldig enligt 7 kap. inkomstskattelagen. Någon bedömning av den enskildes ekonomiska situation har inte ansetts behöva göras.
Någon bedömning av den enskildes ekonomiska situation behöver inte göras.
X har enligt sina stadgar till ändamål att lämna bidrag som främjar vård, fostran och utbildning av barn och ungdomar med funktionsnedsättning. Undantagsvis kan bidrag även gälla vård och utbildning av vuxna.
X är en sådan inskränkt skattskyldig juridisk person som anges i 7 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), IL, och som bl.a. uppfyller ändamåls- och verksamhetskravet i 4–5 §§.
Enligt stadgarna kan bidrag lämnas till såväl organisationer som enskilda och lämnas för rekreations- och rehabiliteringsresor samt som ekonomisk hjälp för anskaffning av utrustning och hjälpmedel. Bidrag kan utgå till enskilda barn och ungdomar eller till deras familjer. Som ungdom räknar X personer upp till 30 år.
När det gäller bidrag till enskilda gör X idag – förutom en avstämning av ansökan mot stiftelsens ändamål – en bedömning av sökandens ekonomiska situation utifrån den schablonregel som anges i Skatteverkets ställningstagande ”Behövande i ekonomisk mening vid social hjälpverksamhet och hjälpverksamhet bland behövande – schablonmässig bedömning” (131 692718-14/111). En sådan ekonomisk prövning gör X för att inte riskera sin skatterättsliga status som inskränkt skattskyldig. Om det är tillräckligt med en prövning mot X:s ändamål skulle bidrag till enskilda kunna lämnas i större utsträckning än vad som sker idag.
X vill veta om bidrag som lämnas till enskilda som omfattas av ändamålet ”omsorg om barn och ungdom” också förutsätter en ekonomisk bedömning av sökandens och vårdnadshavarens ekonomi.
X anser att en ekonomisk bedömning inte borde behövas när bidrag lämnas för sådant ändamål. Stöd för detta finns enligt X i uttalanden i förarbeten.
Skatteverket har ingen annan uppfattning när mottagaren av bidraget är barn eller ungdom. I annat fall kan bidrag istället anses främja ändamålet social hjälpverksamhet och det är då oklart om detta också förutsätter en ekonomisk bedömning.
I 7 kap. 3–11 §§ IL finns bestämmelser om undantag från skattskyldighet för bl.a. stiftelser.
I 4 § (ändamålskravet) anges att en begränsat skattskyldig stiftelse ska ha ett eller flera allmännyttiga ändamål. Med allmännyttigt ändamål avses bl.a. ”omsorg om barn och ungdom” samt ”social hjälpverksamhet”.
Vidare anges i 5 § (verksamhetskravet) att stiftelsen ska i den verksamhet som bedrivs under beskattningsåret uteslutande eller så gott som uteslutande främja ett eller flera sådana ändamål som anges i 4 §.
De allmännyttiga ändamålen omsorg om barn och ungdom samt social hjälpverksamhet infördes i och med en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2014 (SFS 2013:960). Tidigare angavs som liknande allmännyttiga ändamål bl.a. ”vård och uppfostran av barn” samt ”hjälpverksamhet bland behövande” och enligt förarbetena gjordes ändringen av de allmännyttiga ändamålen bl.a. i utvidgande syfte (prop. 2013/14:1 s. 290 och 294.).
Beträffande omsorg om barn och ungdom framgår av förarbetena att stöd och aktiviteter för funktionshindrade barn och ungdomar med särskilda behov omfattas av ändamålet och att bidrag även ska kunna ges till familjer med funktionshindrade barn där såväl barnet som föräldrarna och eventuella syskon deltar i lägerverksamhet eller en behandlingsresa för att underlätta det fortsatta dagliga livet (a. prop. s. 292). Genom uttrycket ”barn och ungdom” markeras att det även åldersmässigt är fråga om ett generösare synsätt jämfört mot tidigare. Med barn avses någon som inte fyllt 18 år och den övre gränsen för ungdom ligger runt 21 år. Det anges också att för vuxna skulle ett behov av omsorg i stället kunna täckas av ändamålet social hjälpverksamhet (s. 293).
I förarbetena anges vad gäller det allmännyttiga ändamålet omsorg om barn och ungdom inget särskilt om någon ekonomisk bedömning men det framgår att enligt den ordning som gällde innan lagändringen brukade något krav på att ett ekonomiskt behov skulle vara för handen inte ställas eftersom barn i regel kan betraktas som behövande ur ekonomisk synpunkt.
Beträffande det allmännyttiga ändamålet social hjälpverksamhet framgår av förarbetena att utvidgningen innebär en vidare tillämpning jämfört mot tidigare och omfattar även behövande i annat än ekonomiskt hänseende. Det anges också att i grunden ska det finnas ett hjälpbehov men att detta inte behöver vara av ekonomisk karaktär. Även fortsättningsvis kommer en prövning behöva ske för att avgöra om det föreligger ett hjälpbehov som kan tillgodoses inom ramen för det som avses med social hjälpverksamhet. Omfattningen av denna prövning kommer att variera men hänsyn kan tas till vissa speciella förhållanden. Som exempel på grupper som får anses ha ett generellt hjälpbehov anges bl.a. funktionshindrade (s. 294–297).
Frågan gäller om bidrag som lämnas till enskilda med funktionsnedsättningar, och som främjar det allmännyttiga ändamålet omsorg om barn och ungdom, förutsätter att också en bedömning görs av den enskildes ekonomiska situation.
Av lagtexten framgår att det aktuella ändamålet gäller barn och ungdom och av uttalanden i förarbetena följer att åldern då är begränsad till högst 21 år. Utifrån vad X uppgett om åldern hos ungdomar som kan vara mottagare av bidrag måste den ställda frågan uppfattas också gälla personer upp till 30 år med funktionshinder. Prövningen för den åldersgruppen bör dock, som följer av uttalandena i förarbetena, göras mot ändamålet social hjälpverksamhet.
När det gäller bidrag som ska främja det allmännyttiga ändamålet omsorg om barn och ungdom ger varken lagtexten eller förarbetena stöd för uppfattningen att någon ytterligare prövning av ekonomisk art ska göras. För det fall bidraget bedöms främja aktuellt ändamål behöver X alltså inte göra en bedömning av den enskildes ekonomiska situation.
Beträffande bidrag som i enlighet med ändamålen i X:s stadgar lämnas till enskilda med funktionsnedsättningar men som inte tillhör gruppen barn och ungdom måste prövningen i stället göras mot det allmännyttiga ändamålet social hjälpverksamhet. I lagtexten anges inte något uttryckligen om en ekonomisk prövning och de uttalanden som finns i förarbetena är inte klargörande. Enligt Skatterättsnämndens uppfattning saknas det emellertid anledning att göra en annan bedömning enbart med anledning av mottagarens ålder. För det fall bidraget bedöms främja ändamålet social hjälpverksamhet behöver X inte heller för dessa mottagare göra en prövning av den enskildes ekonomiska situation.
I avgörandet har deltagit Christina Eng, Birgitta Pettersson, Anders Bengtsson, Richard Hellenius, Robert Påhlsson, Olof Sundin och Ulla Werkell.
Ärendet har föredragits av Krister Rentrop.
Utomståenderegeln har ansetts tillämplig när det sedan 2014 funnits ett utomstående ägande i betydande omfattning i bolaget. Att sökandenas företag under denna tid avyttrat sina innehav för att i nära anslutning på nytt investera medel så att företagen åter blivit indirekta ägare till bolaget har inte ändrat bedömningen.
Agentarvode som betalas av en professionell ishockeyspelare har ansetts vara en utgift för att förvärva och bibehålla inkomster. Att utgiften typiskt sett kan omfatta en kostnad för att förhandla fram ett spelarkontrakt såväl som hantering av villkor i ett befintligt spelarkontrakt hindrar inte att den är avdragsgill som kostnad. Till den del arvodet avser levnadskostnader och liknande utgifter ska avdrag inte medges.
Kravet på självständighet har ansetts uppfyllt när en anställd övergår till att bedriva verksamhet i ett eget aktiebolag.
Ett andelsbyte med kvalificerade andelar anses innebära att de tillbytta andelarna är såväl kvalificerade som särskilt kvalificerade. Vid ett inhemskt andelsbyte är det inte möjligt att med stöd av fusionsdirektivet frångå inkomstskattelagens regler vad avser särskilt kvalificerade andelar eller reglerna om löneunderlag.
Ett förfarande med inlösen av aktier har inte ansetts utgöra en överlåtelse och omfattas därför inte av 57 kap. 4 a §. Om två aktier behålls och överlåts efter inlösenförfarandet blir däremot 57 kap. 4 a § tillämplig.
Fråga om makar som avser att flytta utomlands ska anses obegränsat skattskyldiga i Sverige på grund av väsentlig anknytning hit eller, i makens fall, även på grund av stadigvarande vistelse här. Maken kommer bl.a. att ha fortsatt umgänge med minderåriga barn och fortsätta att arbeta i Sverige i viss utsträckning. Makarna har inte ansetts obegränsat skattskyldiga i Sverige.
Vid bedömningen av om andelar är fortsatt kvalificerade efter att verksamheten överlåtits till en närstående som bedriver samma eller likartad verksamhet har formen för överlåtelsen inte ansetts ha någon betydelse.
Ett bolag i Jersey har ansetts motsvara ett svenskt aktiebolag vid tillämpningen av reglerna om näringsbetingade andelar
Avdrag för koncernbidrag som medför underskott hos givaren har vägrats med stöd av skatteflyktslagen.
Sökandebolaget har hemvist utomlands och verksamheten bedrivs från ett kontor där. Med anledning av de restriktioner som införts på grund av Coronapandemin är det inte möjligt att arbeta från kontoret. En av delägarna, som också är verksam i bolaget, har valt att arbeta från ett hemmakontor i Sverige. Han har vistats i Sverige i mer än sex månader men avser återvända till kontoret i utlandet så fort det är möjligt. Efterföljande år kan han komma vistas i Sverige upp till tre månader. Bolaget har inte ansetts få ett fast driftställe i Sverige.
