Fråga 1
Enligt 41 kap. 9 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL, ska i inkomstslaget kapital utgifter dras av som kostnad det beskattningsår då den skattskyldige betalar dem eller på något annat sätt har kostnaderna.
Att avdrag för ränta i inkomstslaget kapital endast får ske för det beskattningsår varunder räntan utbetalts, dvs. enligt den s.k. kontantprincipen, har gällt under lång tid enligt uttryckliga bestämmelser i inkomstskattelagstiftningen (jfr punkt 2 av anvisningarna till 39 § kommunalskattelagen [1928:370] i dess ursprungliga lydelse intill den 30 december 1987, jfr vidare bl.a. prop. 1987/88:62 s. 6, prop. 1989/90:110 del 1 s. 701 och prop. 1999/2000:2 del 2 s. 121 f. och 488). Regeln har också bekräftats i praxis, av vilken följer att ränta som inte betalas kontant utan i stället när det ursprungliga lånet betalas inte kan anses ha betalats löpande (RÅ 1948 ref. 1, RÅ 1948 ref. 50, RÅ 1957 Fi 901, jfr även Englund, Rätt beskattningsår vid kontantmässig inkomstberäkning, 1962 s. 176 f.). Räntan ska därför dras av det beskattningsår då det ursprungliga lånet betalas.
Fråga 2
Förhandsbeskedet i denna del följer av de grundläggande bestämmelserna för inkomstslaget kapital i 41 kap. IL.
I avgörandet har deltagit Peder André, ordf., Marianne Svanberg, Mattias Dahlberg, Leif Gäverth, Ulrika Lundström, Robert Påhlson och Ulla Werkell.
Ärendet har föredragits av Per-Arvid Gustafsson.
I den slutliga handläggningen har även Lis Alfreds deltagit.