A har inte väsentlig anknytning till Sverige (frågorna 1 och 2)
Ärendet gäller om A efter flytten till [land inom EU] är obegränsat skattskyldig i Sverige på grund av väsentlig anknytning. Enligt Skatterättsnämndens bedömning är så inte fallet och det gäller även om han tre år efter flytten beviljas bygglov och bygger en fritidsbostad på Skogsfastigheten. Skälen till detta är följande.
Den som har varit bosatt i Sverige kan trots en flytt till ett annat land fortsätta vara obegränsat skattskyldig här. Det gäller om personen anses ha väsentlig anknytning hit. Detta framgår av 3 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229).
En prövning av väsentlig anknytning ska ske genom en samlad bedömning i det enskilda fallet utifrån de anknytningsfaktorer som räknas upp i 7 § (se prop. 1984/85:175 s. 13).
De faktorer som räknas upp i lagtexten och som är av intresse i detta ärende är:
- om man har en bostad här som är inrättad för åretruntbruk
- om man har sin familj här
- om man bedriver näringsverksamhet här
- om man har en fastighet här.
Även om man ska göra en samlad bedömning visar praxis att olika anknytningspunkter väger olika tungt.
A ska vid flytten från Sverige behålla Tomtfastigheten där hans permanentbostad finns idag. Att man behåller sin tidigare permanentbostad vid en utflyttning är normalt sett en tungt vägande faktor. Det beror på att personen då inte anses ha visat sig beredd att helt bryta banden med Sverige (se till exempel HFD 2024 not. 19 punkten 13 och de rättsfall som anges där).
Bedömningen i detta fall ska dock göras utifrån att den byggnad som har varit A:s permanentbostad har rivits. Någon bostad som kan utgöra permanentbostad finns därmed inte längre kvar. Den omständigheten att A vid flytten från Sverige behåller Tomtfastigheten kan då inte vara en tungt vägande faktor.
A ska också behålla Skogsfastigheten. Vid ett innehav av en skogs- eller jordbruksfastighet i Sverige har man i praxis gjort skillnad mellan rena kapitalplaceringar och fastighetsförvaltning där den skattskyldige deltar mer aktivt i förvaltningen (se till exempel RÅ 1989 ref. 18, RÅ 1989 ref. 118 och RÅ 2003 not. 210).
Eftersom A inte är verksam i förvaltningen av Skogsfastigheten utgör den en kapitalplacering. Detta är inte heller en tungt vägande faktor i den sammantagna bedömningen.
A:s minderåriga barn kommer bo kvar i Sverige. Av praxis framgår att den omständigheten att ett minderårigt barn bor kvar här kan ha betydelse som anknytningsfaktor för en utflyttad person.
Detta gäller i vart fall då denna omständighet kombineras med ett stort antal vistelsedagar i Sverige för umgänge (se RÅ 2003 not. 140 och RÅ 2010 not. 78).
För en utflyttad person med en mindre omfattande vistelse i Sverige för umgänge med minderårigt barn har bedömningen blivit en annan (se RÅ 2003 ref. 52 och HFD 2012 not. 50).
A:s vistelser i Sverige kommer inte överstiga 60 dagar per år. Att A:s minderåriga barn ska bo kvar i Sverige innebär då inte någon tungt vägande anknytningsfaktor.
Vid en samlad bedömning av omständigheterna i fråga 1 kan A inte anses ha väsentlig anknytning till Sverige efter en flytt till [land inom EU].
Beträffande fråga 2 har i praxis innehav av en fritidsbostad inrättad för åretruntbruk i regel inte bedömts innebära en väsentlig anknytning till Sverige (se RÅ 1992 not 367 och HFD 2020 not. 27).
Det saknas anledning att göra en annan bedömning för A:s del.
Bedömningen av frågorna 1 och 2 innebär att fråga 3 inte blir aktuell att pröva.
I avgörandet har Katia Cejie, Mattias Dahlberg, Christina Eng (ordföranden), Fredrik Hammarström, Olof Sundin, Ulla Werkell och Eva Östman Johansson deltagit.
Ärendet har föredragits av Krister Rentrop.