Fråga 1

Med denna fråga vill A få klarhet i vad som gäller enligt 14 kap. 2 § tredje stycket.

Av lagrummet framgår att för det fall en enskild näringsidkare upprättar ett förenklat årsbokslut enligt 6 kap. 6 § BFL, ska vid beräkning av resultatet inkomster tas upp som intäkt och utgifter dras av som kostnader det beskattningsår som de hänför sig till enligt god redovisningssed, om inte något annat är särskilt föreskrivet i lag, även om detta strider mot bokföringsmässiga grunder.

I förarbetena sägs att god redovisningssed motsvaras av Bokföringsnämndens allmänna råd (prop. 2005/06:174 s. 15).

För enskilda näringsidkare som i likhet med A upprättar förenklat årsbokslut finns Bokföringsnämndens allmänna råd i BFNAR 2006:1. Dessa innehåller inga särskilda regler eller normer om hur ersättning som utgår för upplåtelse av avverkningsrätt till skog ska hanteras. Det anges dock att den enskilde näringsidkaren ska upplysa om betalningsplan på skog i det förenklade årsbokslutet (punkten 8.1).

I Bokföringsnämndens vägledning till de allmänna råden finns bl.a. nämndens kommentarer till aktuella lagregler och allmänna råd. Beträffande kundfordringar (punkterna 6.56–6.58 i BFNAR 2006:1) anges att kvarstående fordran enligt betalningsplan för upplåten avverkningsrätt till skog inte ska tas med i bedömningen av om det finns försäljningar som enligt god affärssed borde ha fakturerats.

I litteraturen har, beträffande upplåtelser av avverkningsrätt där fråga är om avverkningsuppdrag, framförts uppfattningen att ett sådant avtal ur ett bokföringsperspektiv innebär att intäktsföring ska ske först i samband med inmätning av virket (se Peter Nilsson, Den enskilde näringsidkarens tillgångar och skulder, s. 230 f.). Ett synsätt där man skiljer på olika typer av avverkningsrätter skulle kunna innebära att beskattningstidpunkten blir en annan än den som anges i en betalningsplan.

I detta fall är emellertid förutsättningarna för frågan att ersättning erhålls enligt betalningsplan under 2016 efter slutavverkning och inmätning samma år. Någon annan beskattningstidpunkt än 2016 kan då inte bli aktuell.

Enligt Skatterättsnämndens uppfattning saknas skäl att inhämta yttrande om innebörden av god redovisningssed i en situation som denna. A:s  yrkande härom ska därför avslås.

Frågorna 2 och 3

För skattskyldiga vars ersättning för avverkningsrätt till skog betalas ut under flera år finns i 21 kap. 2 § IL en alternativ bestämmelse avseende beskattningstidpunkten. Där sägs att den som har rätt till ersättningen får som intäkt varje år ta upp den del som betalas under året.

Bestämmelsen saknar den anknytning till god redovisningssed som finns i 14 kap. 2 § tredje stycket och ger snarare uttryck för en kontantprincip. Lagtexten skiljer sig emellertid från hur kontantprincipen formuleras i inkomstslagen tjänst och kapital (10 kap. 8 § och 41 kap. 8 §) genom att den knyter an till själva betalningen (se Urban Rydin, Skattenytt 2007 s. 441–443).

De två krav som uppställs i bestämmelsen för att den ska få tillämpas uppfylls i båda de alternativ som A vill ha bedömda.

Fråga 2 ska därför besvaras med att, om A väljer att tillämpa regeln, den ersättning som betalas ut efter slutavverkningen 2016 ska tas upp till beskattning samma år.

Beträffande fråga 3 ska på motvarande sätt en ersättning som sker i form av en extra utbetalning under 2015 tas upp samma beskattningsår medan resterande del av ersättningen, som ska betalas ut 2016, tas upp det året.

I avgörandet har deltagit Peder André, ordf., Birgitta Pettersson, Mattias Dahlberg, Marie Jönsson, Merja Lohela, Robert Påhlsson och Ulla Werkell.

Ärendet har föredragits av Krister Rentrop.

I den slutliga handläggningen har även Per-Arvid Gustafsson deltagit.