A är anställd hos X AB som erbjuder de anställda friskvårdsbidrag. Den anställdes utgifter för friskvård ersätts med hela beloppet upp till 4 500 kr mot kvitto.

A avser att använda sitt friskvårdsbidrag för att betala en avgift för att träna sin samsyn med Y:s VR-träning. När samsynen fungerar som den ska samordnas ögonmusklernas rörelse av hjärnan så att bilderna som båda ögonen ser kan slås samman till en och man kan fokusera och uppnå en hög nivå av synskärpa. När samsynen inte fungerar som den ska, vilket drabbar ca 30 procent av befolkningen, får man problem vid läsning och skärmarbete med trötta ögon, ont i ögonen, spänning i huvudet och huvudvärk genom att bilden blir suddig eller i värsta fall dubbel.

VR-träningen innebär att hjärnan tränas upp att styra ögonkoordinationen genom ögats sex muskler. Träningen genomförs med hjälp av en app som laddas ner i mobiltelefonen. Träningen kräver också VR‑glasögon som lånas av Y och återlämnas efter avslutad träning. Glasögonen består av formgjuten plast med hållare för en mobiltelefon och har ett produktionsvärde om ca 100 kr.

På mobiltelefonen genomförs först en utvärdering av samsynen och uppmätning av avståndet mellan ögonen. Under träningen tittar man på valfri media från SVT, UR eller Youtube. Media modifieras av appen för att tvinga hjärnan att kontinuerligt röra på ögonen. Priset för 12 veckors träning är (…) kr och då ingår lånet av VR-glasögon. Man kan förlänga träningen vid behov. Årskostnaden blir maximalt 4 250 kr.

VR-träningen finns i olika versioner. Den version som säljs till privatpersoner för friskvård är [z] som tränar upp ögonens koordination för förbättrad läsning och minskade besvär vid skärmarbete. Träningen är standardiserad för alla individer och kräver inte att personen har ett recept eller en ordination från en ögonläkare eller optiker. Ingen synundersökning krävs. Enligt ansökan omfattas [z] inte av reglerna för hälso- och sjukvård (se 11 kap. 18 § inkomstskattelagen [1999:1229], IL).

A vill veta om VR-träningen omfattas av reglerna om skattefria personalvårdsförmåner i 11 kap. 11 och 12 §§ IL.

A anser att VR-träningen omfattas av dessa regler. Träningen utgör motion av enklare slag. Skillnaden mot ett vanligt gympass är att det är små muskler som tränas i stället för stora muskler.

Om Skatterättsnämnden anser att VR-träningen inte utgör motion av enklare slag bör den anses utgöra annan friskvård av enklare slag. Träningen förebygger besvär som huvudvärk och spänningar i huvudet och ögonen. Den kan således jämställas med en avstressande behandling.

VR-glasögonen är av enkel natur och bör inte påverka bedömningen. Det är inte heller nödvändigt att VR-träningen sker i arbetstagarens hem. Träningen skulle lika gärna kunna ske i Y:s lokaler eller hos arbetsgivaren.

Skatteverket anser att VR-träningen inte omfattas av reglerna om skattefria personalvårdsförmåner. Den innehåller inte inslag av motion och uppfyller inte heller kraven för annan friskvård.

Annan friskvård kan vara olika behandlingar som är avstressande eller som syftar till att förebygga och motverka ömhet och stelhet. Förutom vanlig kroppsmassage kan andra kroppsbehandlingar och träning i syfte att lösa spänningar i kroppen omfattas. VR-träningen kan inte jämställas med en behandling som ska verka avstressande eller lösa spänningar i kroppen utan är snarare att jämställa med hälso- och sjukvård.

Dessutom innebär VR-träningen att A får låna VR-utrustning som kan användas i bostaden. Hemlån av utrustning kan inte bekostas av friskvårdsbidraget.

I 11 kap. IL finns bestämmelser om vad som ska tas upp i inkomstslaget tjänst. Enligt 1 § första stycket gäller som huvudregel att löner, arvoden, kostnadsersättningar, pensioner, förmåner och alla andra inkomster som erhålls på grund av tjänst ska tas upp som intäkt om inte något annat anges.

Enligt 11 § första stycket är personalvårdsförmåner undantagna från beskattning. Med personalvårdsförmåner avses bland annat förmåner av mindre värde som inte är en direkt ersättning för utfört arbete utan består av enklare åtgärder för att skapa trivsel i arbetet eller liknande. En förmån måste enligt andra stycket 3 rikta sig till hela personalen för att vara skattefri.

Som personalvårdsförmån räknas enligt 12 § bland annat möjlighet till enklare slag av motion och annan friskvård.

Av praxis framgår att rekvisitet enklare slag i 11 kap. 12 § inte kan tillmätas samma betydelse när det gäller en förmån i pengar som när det handlar om en naturaförmån. Det väsentliga bör vara att hela personalen kan ta del av förmånen och att ingen ska behöva avstå på grund av att ett utnyttjande till exempel kräver tillgång till avancerad eller dyrbar utrustning (HFD 2018 ref. 2). Dessutom krävs att förmånen är av mindre värde.

Enligt lämnade uppgifter erbjuds friskvårdsbidraget till hela personalen och ett bidrag på maximalt 4 250 kr för den aktuella VR-träningen får anses vara av mindre värde.

Frågan är då om VR-träningen kan anses utgöra motion eller annan friskvård.

Vad som avses med motion är inte definierat i lagtexten eller förarbetena. Enligt förarbetena bör dock sporter som inte innebär motion i betydelsen fysisk träning inte anses utgöra enklare slag av motion (se prop. 2002/03:123 s. 15). I praxis har aktiviteter som innehåller moment som innebär motion ansetts uppfylla kraven för att vara en skattefri personalvårdsförmån (HFD 2020 ref. 33 I–II).

Mot den bakgrunden bör en aktivitet innehålla inslag av fysisk träning för att kunna betraktas som motion. VR-träningen innebär visserligen att ögonmusklerna tränas, men enligt Skatterättsnämndens uppfattning innehåller den inte ett tillräckligt inslag av fysisk träning för att kunna anses som motion.

Vad som avses med annan friskvård är inte heller definierat. Såvitt framgår av förarbetena kan till exempel kostrådgivning, information om stresshantering och kontorsmassage anses som annan friskvård (se prop. 2002/03:123 s. 14). I förarbetena anges också att det sker fortlöpande förändringar i synen på vilka slag av aktiviteter som är effektiva för god hälsa i vid bemärkelse (prop. 2002/03:123 s. 15).

VR-träningen syftar till att träna upp ögonens koordination för förbättrad läsning och minskade besvär vid skärmarbete. Enligt lämnade förutsättningar omfattas den inte av reglerna för hälso- och sjukvård. Skatterättsnämnden bedömer att det inte finns något som hindrar att VR-träningen anses som annan friskvård.

För träningen krävs utrustning i form av VR-glasögon. Det är inte fråga om utrustning som endast kan användas i arbetstagarens bostad utan VR-träningen kan utföras i princip var som helst. Att arbetstagaren kan använda VR-glasögonen även i sin bostad medför enligt Skatterättsnämndens mening inte att ett friskvårdsbidrag för VR-träningen faller utanför vad som kan anses vara en personalvårdsförmån enligt 11 kap. 11 och 12 §§ (jfr HFD 2015 ref. 1, där tillgång till en webbtjänst ansågs omfattas av bestämmelserna).

Ett friskvårdsbidrag som används för VR-träningen är därmed en skattefri personalvårdsförmån för A.

I avgörandet har deltagit Katia Cejie, Christina Eng (ordf.), Fredrik Hammarström, Richard Hellenius, Olof Sundin, Ulla Werkell och Eva Östman Johansson.

Ärendet har föredragits av Maria Doeser.