Enligt 39 kap. 3 § IL ska ett livförsäkringsföretag inte ta upp inkomster som hänför sig till tillgångar och skulder som förvaltas för försäkringstagarnas räkning eller influtna premier. Utgifter som hänför sig till sådana inkomster och premier får inte dras av. I kapitlets 4 § görs undantag från tillämpningen av 3 § för den del av verksamheten som omfattar grupplivförsäkring och vissa angivna sjuk- och olycksfallsförsäkringar.

Den delen av ett livförsäkringsföretags verksamhet som inte inkomstbeskattas är i stället föremål för avkastningsskatt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Svenska livförsäkringsföretags skattskyldighet regleras i lagens 2 § 1. Skatteunderlaget, dvs. kapitalunderlaget, utgörs enligt 3 § andra stycket av värdet av den skattskyldiges tillgångar vid ingången av beskattningsåret efter avdrag för finansiella skulder vid samma tidpunkt. Vid beräkningen av kapitalunderlaget ska bortses från den del av tillgångar och skulder som, såvitt nu är ifråga, enligt tredje stycket 1 inte förvaltas för försäkringstagarnas räkning.

X är ett vinstutdelande livförsäkringsbolag som bl.a. tillhandahåller fondförsäkringar. En fondförsäkring består dels av ett försäkringsmoment, dels av sparande i värdepappersfonder (investeringsfonder). I egenskap av försäkringsbolag äger X försäkringskapitalet. De enskilda försäkringstagarna har i sin tur en fordran på bolaget motsvarande det aktuella värdet på försäkringskapitalet. Vidare kan försäkringstagaren själv bestämma placeringsinriktning och välja fondandelar inom det sortiment som X tillhandahåller.

(...)

Enligt avtal mellan X och respektive fondbolag återbetalar fondbolaget en del av förvaltningsavgiften till X, en betalning som benämns [rabatt]. Återbetalade belopp används av bolaget för att täcka utgifter i den del av verksamheten som bedrivs för försäkringstagarnas räkning.

Den fråga som ställs är om återbetalning av förvaltningsavgift är skattepliktig inkomst enligt IL.

X, som anser att frågan ska besvaras med nej, anför i huvudsak följande. Fondandelarna ägs visserligen av bolaget men förvaltas för försäkringstagarnas räkning. Det är tillgångar som motsvaras av de försäkringstekniska avsättningarna i bolagets balansräkning. Från fondbolagen återbetalade medel i form av [rabatter] är direkt kopplade till fondandelarna. Dessa medel används av bolaget för att täcka utgifter i den delen av verksamheten som bedrivs för försäkringstagarnas räkning. Om återbetalningen i stället tillgodoförs försäkringstagarna för att sedan betalas till försäkringsbolaget i form av ökad avgift eller ökad premie skulle ingen inkomstbeskattning ske. Bolaget hävdar även att medel som återbetalas inte ska tas upp redan på den grunden att de är att jämställa med influtna premier som är skattefria enligt 39 kap. 3 § IL.

Skatteverket anser att återbetalade medel tillhör den del av försäkringsbolagets verksamhet som bedrivs för aktieägarnas räkning. Verket hänvisar till att återbetalade medel inte har karaktär av avkastning eller kapitalvinst på andelar i de fonder som försäkringstagarens kapital placerats. Eftersom återbetalningar inte är betalningar från försäkringstagaren är de inte heller att anse som influtna premier i den mening som avses i 39 kap. 3 § IL.

Skatterättsnämndens bedömning

Frågan i ärendet gäller om återbetalningen till livförsäkringsföretaget omfattas av första ledet i 39 kap. 3 § IL, dvs. om det är en sådan inkomst som hänför sig till tillgångar och skulder som förvaltas för försäkringstagarnas räkning och därmed inte är skattepliktig enligt IL.

Bestämmelsen fanns ursprungligen i 2 § 6 mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Den förutsätter alltså att en gränsdragning görs mellan försäkringsbolagets verksamhet som avser förvaltningen av försäkringstagarnas kapital och den verksamhet som avser försäkringsbolagets egna rörelse (jfr prop. 1992/93:187 s. 166, 170 och 210). Som en exemplifiering av vad som avses med intäkter i försäkringsbolagets egna rörelse nämns avkastningen på det egna kapitalet samt provisioner och avgifter som kan tas ut vid utförande av uppdrag åt utomstående (a. prop. s. 211 och 222).

Försäkringen ifråga består dels av ett försäkringsmoment, dels av ett sparande i investeringsfonder. Försäkringstagaren är inte ägare till försäkringskapitalet utan har i stället en fordran på försäkringsbolaget motsvarande värdet på försäkringskapitalet.

X betalar löpande förvaltningsavgift till fondbolag för sina fondandelar i respektive bolag. Fondbolagen tillgodoförs avgiften ur försäkringskapitalet. I enlighet med avtalen mellan X och respektive fondbolag åtar sig fondbolaget att till X återbetala ett (...) belopp motsvarande del av den avgift som fondbolaget tillgodoförs ur försäkringskapitalet. Återbetalningen påverkar inte försäkringstagarnas fordran på försäkringsbolaget.

Med hänsyn till att återbetalningarna görs till försäkringsbolaget och till vad som anförts i övrigt kan betalningarna inte anses som en inkomst som hänför sig till tillgångar och skulder som förvaltas för försäkringstagarnas räkning. Den omständigheten att återbetalat belopp används för att täcka utgifter i den avkastningsbeskattade delen av verksamheten förändrar inte bedömningen (jfr RÅ 2005 ref. 37). Någon annan grund för att underlåta att försäkringsbolaget beskattas föreligger inte heller.

X ska därför beskattas enligt IL för belopp som fondbolagen återbetalar i form av [rabatter].

Beslutande: André, ordf., Svanberg, Dahlberg, Gäverth, Påhlsson, Sjökvist, Werkell
Sekreterare, tillika föredragande: Gilbe