[…]. Under […] kommer bussterminalen att överlåtas från [viss kommun] till Region X.

Region X kommer därefter att hyra ut hela terminalen till AB Y, alternativt AB Z. AB Z kommer i sådant fall att hyra ut hela terminalen till AB Y.

AB Y kommer i sin tur att hyra ut vissa delar av terminalen. Kommersiella ytor hyrs ut till en kommersiell aktör. Separata personalutrymmen hyrs ut till två trafikoperatörer och en underhållsentreprenör. Övriga ytor, såsom busskörningsytor, hyrs inte ut.

I ansökan beskrivs kollektivtrafiken sammanfattningsvis enligt följande.

AB Y är ett av Region X helägt aktiebolag.

Region X är […] ansvarig för kollektivtrafiken inom regionen. Regionens ansvar fullgörs av trafiknämnden. Regionen, genom trafiknämnden, tecknar efter upphandling avtal om allmän trafik med trafikoperatörer. Avtalen överlåts i och med undertecknande till AB Y.

AB Y uppdrar åt trafiknämnden att förvalta all verksamhet och samtliga tillgångar och avtal inom AB Y. Uppdraget är formaliserat genom samarbetsavtal, specifika ägardirektiv för AB Y, reglemente för trafiknämnden samt genom fullmäktige- och bolagsstämmobeslut.

AB Y:s uppdrag är att anordna den lokala och regionala kollektivtrafiken som Region X ansvarar för. Inom ramen för detta uppdrag tillhandahåller AB Y transporttjänster till resenärer. All trafik upphandlas och utförs av fristående trafikoperatörer. AB Y har ingen egen operativ verksamhet. AB Y innehar därför inte heller något yrkestrafiktillstånd.

Fråga 1

Region X:s uppfattning är att första frågan ska besvaras nekande.

Syftet med att införa bestämmelsen i 10 kap. 36 § första stycket 11 mervärdesskattelagen var att förhindra inlåsningseffekter avseende icke avdragsgill mervärdesskatt i en situation där ett flertal trafikoperatörer samutnyttjar en terminalanläggning mot ersättning (stationsavgifter). Stationsavgifter förekommer inom tågtrafiken men inte inom kollektivtrafiken. Trafikoperatörerna betalar inte någon ersättning för att trafikera bussterminalen. Regionen menar därför att bestämmelsen syftar på en annan situation än den nu aktuella.

Regionen menar dessutom att bevekelsegrunderna för bestämmelsen har blivit obsoleta eftersom det numera är klarlagt i praxis att samutnyttjande av fastighet är undantagen från skatteplikt men kan bli föremål för frivillig beskattning. De fall av obligatorisk skattskyldighet som regleras i 10 kap. 36 § har gemensamt att de utgör former av fastighetsupplåtelse som av olika skäl inte kan eller inte tidigare har kunnat omfattas av frivillig beskattning. Det har därmed krävts att dessa regleras med bestämmelser om obligatorisk skatteplikt. Enligt Regionen talar detta för att bestämmelsen och begreppet trafikoperatör nu ska tolkas mycket strikt.

Vad gäller den språkliga tolkningen av begreppet trafikoperatör för Regionen fram att inom kollektivtrafikbranschen och tillämplig lagstiftning anses trafikoperatören/trafikutövaren vara den aktör som innehar yrkestrafiktillstånd och som rent faktiskt utför transporten. AB Y bedriver inte någon trafik i egen regi och har inte heller något yrkestrafiktillstånd. Den tjänst som AB Y tillhandahåller resenären anses utgöra ett tillhandahållande av kollektivtrafik.

Även om AB Y tillhandahåller en transporttjänst till resenären så agerar inte AB Y i egenskap av trafikoperatör som utför transporttjänsten. Resan tillhandahålls till resenären inom ramen för det uppdrag som AB Y erhållit från trafiknämnden. AB Y är beställare av kollektivtrafiken och har således en annan roll än de trafikoperatörer som med stöd av trafikavtal utför transporttjänsten.

En rent språklig definition innebär också att begreppet ska förstås som den person som sköter och utför trafik. Inte en person som tillhandahåller resor till resenärer.

Skatteverkets uppfattning är däremot att första frågan ska besvaras jakande.

Skatteverket anser att förarbetsuttalandena talar för att AB Y ska anses vara en trafikoperatör. Där anges att bestämmelsen inte är avsedd att träffa de delar av terminalanläggningar som hyrs av näringsidkare som bedriver annan verksamhet än sådan som en trafikoperatör bedriver, exempelvis uthyrning till innehavare av pressbyråkiosker, restauranger etc. Även om det bara är exemplifieringar av annan verksamhet än trafikoperatörernas menar Skatteverket att det är tydligt att det ska avse annan verksamhet än den som består i att tillhandahålla transporttjänster till och från anläggningen. I förarbetena framgår vidare att trafikoperatörer är de som "har resenärerna", vilket enligt Skatteverket får anses innebära de aktörer som tillhandahåller transporttjänsterna till resenärerna (prop. 1999/2000:82, s. 123).

Det är AB Y som utfärdar biljetterna i eget namn och det är till AB Y som resenärerna vänder sig vid frågor om tjänsterna eller brister i tillhandahållandet. Sammantaget innebär detta att AB Y bör ses som en trafikoperatör. Enligt Skatteverket saknar det betydelse att AB Y genom upphandling anlitar andra företag för att faktiskt utföra transporterna.

Enligt Skatteverket bör även en språklig tolkning av bestämmelsen inbegripa den aktör som ansvarar för och ser till att kollektivtrafiken fungerar som den ska, särskilt som denna aktör också är den som tillhandahåller resorna till och tar betalt av resenärerna.

Skatteverket anser att bestämmelsen ska ges en vid tolkning eftersom det handlar om ett avsteg från en bestämmelse om undantag från skatteplikt. Beskattningen får då anses ske i enlighet med den huvudregel som ligger till grund för direktivet. Stöd för denna tolkning finns i praxis från EU-domstolen.

Även om syftet med bestämmelsen var att förhindra sådana inlåsningseffekter som inte uppkommer i samma omfattning i dag, ser inte Skatteverket att det finns tolkningsutrymme för ett annat synsätt än att Region X:s uthyrning är obligatoriskt skattepliktig.

Fråga 2

Båda parterna anser att andra frågan kan besvaras nekande på grund av att AB Z inte kan ses som en trafikoperatör i den aktuella bestämmelsens mening.