Frågorna 1 och 2

Enligt Avtalet transporterar leverantören varor från [ett annat EU-land] till Bolagets lager i Sverige.

Huvudfrågan i ärendet är om varutransporten till Bolagets lager i Sverige ska anses innebära att Bolaget gör ett unionsinternt förvärv vid tidpunkten för när varorna levereras till lagret.

Med unionsinternt förvärv avses enligt mervärdesskattedirektivet förvärv av rätten att såsom ägare förfoga över de varor som transporteras till förvärvaren. Ett unionsinternt förvärv anses äga rum då överföring av rätten att såsom ägare förfoga över materiella tillgångar förs över från säljaren till köparen (artikel 20 första stycket och artikel 68 jämförd med artikel 14.1).

Begreppet leverans av varor hänför sig inte till en äganderättsövergång i enlighet med de formkrav som ställs i den tillämpliga nationella rätten, utan begreppet innefattar enligt EU-domstolen samtliga överföringar av materiell egendom från en part till en annan, vilka ger mottagaren befogenhet att faktiskt förfoga över egendomen som om han var ägare till densamma. Begreppet är unionsrättsligt och ska tolkas EU-konformt. Det innebär att en överföring av rätten att såsom ägare förfoga över den materiella egendomen ska anses som leverans av varor även om någon äganderättsövergång i rättslig mening inte förekommit (jfr bl.a. mål nr C-320/88 Shipping and Forwarding Enterprise Safe BV punkterna 7-9 och mål nr C-118/11 Eon Asset Mangement punkt 39). EU-domstolen har även ansett i fråga om ett leasingavtal att den omständigheten att leasingtagaren förfogar över en väsentlig del av äganderätten genom att de ekonomiska risker och fördelar som förknippas med ägandet i allt väsentligt överförs till leasingtagaren hör till de faktorer som medför att transaktionen i fråga skulle jämställas med förvärv av vara (jfr Eon Asset Mangement punkt 40).

I ärendet ska således bedömas om Bolaget får befogenhet att faktiskt förfoga över varorna såsom ägare till dem redan vid tidpunkten för när varorna transporterats till lagret i [i Sverige] eller om denna befogenhet förs över till Bolaget först i ett senare skede. I förstnämnda fall gör Bolaget ett unionsinternt förvärv enligt 2 a kap. 2 § 1; i sistnämnda fall kan bestämmelsen i 2 a kap. 2 § 3 om varuöverföring jämställd med unionsinternt förvärv bli tillämplig i fråga om leverantörens överföring av varorna till lagret.

Bedömningen av när äganderättsövergången äger rum i mervärdesskattehänseende måste enligt Skatterättsnämndens mening göras med utgångspunkt från vad parterna överenskommit i Avtalet. 

Av Avtalet framgår att dess syfte är att Bolaget ska köpa varor från leverantören som denne levererar på konsignationsvillkor i det vidare syftet att Bolagets ska vidareförsälja varorna.

Konsignation har i betänkandet SOU 1988:63 Kommission och dylikt (s. 48 och 95) definierats som ett avtal enligt vilket en leverantör deponerar varor hos någon med rätt för denne att förvärva varorna, främst i anslutning till att denne person säljer varorna vidare till tredje man för egen räkning, vilket ofta får ske på kredit, dvs. innan personen betalat leverantören för varorna.

Enligt Avtalet ska Bolaget köpa varorna från leverantören till ett pris motsvarande Bolagets försäljningspris i webbshoppen minskat med en viss procentsats. Bolaget säljer varorna i sitt eget namn. Äganderätten till varorna övergår enligt Avtalet till Bolaget först när slutkunden har beställt den specifika varan i webbshoppen.

Avtalsvillkoren innebär således att varorna förblir leverantörens egendom fram till dess att Bolaget för egen räkning säljer dem vidare och att vidareförsäljningen får göras innan Bolaget har betalat leverantören för varorna. Villkoren är således av det slag som kan sägas känneteckna ett konsignationsavtal.

Beträffande leverantören framgår följande. Leverantören ska bekosta återbetalningar till slutkunden liksom ersättningsvaror som lämnas till slutkunden vid reklamation. Leverantören ska bekosta returer av osålda säsongsvaror som Bolaget beslutat att inte behålla. När Avtalet upphör ska lagret återsändas till leverantören på dennes bekostnad.

Avtalsvillkoren innebär således att leverantören står den ekonomiska risken för att varorna inte blir sålda eller säljs med förlust. Vidare ingår varorna inte i Bolagets tillgångar vid konkurs eller likvidation.

Beträffande Bolaget framgår följande. Bolaget har rätt att sälja varorna i eget namn, dock endast i enlighet med villkoren [som avtalats om när marknadsföringsåtgärder ska ske, när försäljning får ske till reducerat pris och vad Bolaget ska göra med osålda varor]. Leverantörens konsignationslager ska hållas åtskilt från andra varor i lagret. Bolaget ska redovisa lagret och varje månad lämna lagerrapporter till leverantören som också har rätt att kontrollera lagret vid behov.

Avtalsvillkoren innebär således att Bolagets rådighet över osålda varor är inskränkt. Bolaget har dock rätt att under vissa förutsättningar själv köpa osålda varor.

Enligt Avtalet ska Bolaget svara för att slutkundens order och betalning uppfylls.

Vid den mervärdesskatterättsliga bedömning av avtalsvillkoren som ska göras finner Skatterättsnämnden att Bolaget från och med tidpunkten för att slutkunden beställer en vara, får befogenhet att faktiskt förfoga över varan såsom ägare till denna. Dessförinnan får leverantören anses förfoga över en väsentlig del av äganderätten genom att de ekonomiska risker och fördelar som förknippas med ett ägande finns kvar hos denne. Om Bolaget utnyttjar sin möjlighet att köpa osålda varor istället för att returnera dem till leverantören får dock rätten att såsom ägare förfoga över varorna anses överförd till Bolaget då Bolaget förvärvar varorna.

Bolagets frågor ska därför besvaras så att skattskyldighet för Bolaget inträder vid tidpunkten för när slutkunden beställer varan i Bolagets webbshop eller i fråga om osålda varor som inte returneras, vid tidpunkten för när Bolaget förvärvar varan(fråga 1).

Bolaget ska inte redovisa något unionsinternt förvärv vid den tidpunkt då varorna levereras till Bolagets lager (fråga 2).

Med hänsyn till svaret på frågorna 1 och 2 förfaller fråga 3.

I avgörandet har deltagit Marianne Svanberg, ordf., Carl-Gustav Ohlson, Rolf Bohlin, Jeanette Fored, Ulrika Hansson, Jan Larsson och Anna Sandberg Nilsson.

Ärendet har föredragits av Karin Norberg.

I den slutliga handläggningen har även Karin Korpinen deltagit.