Rättsligt

Enligt 57 kap. 4 § första stycket 1 IL är en andel i ett fåmansföretag kvalificerad om andelsägaren eller någon närstående under beskattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren varit verksam i betydande omfattning i företaget eller i ett annat fåmansföretag eller i ett fåmanshandelsbolag som bedriver samma eller likartad verksamhet.

I förarbetena när bestämmelsen infördes sägs bl.a. att syftet är att karenstiden ska förlängas om den skattskyldige eller närstående fortsätter med samma eller likartad verksamhet i ett annat fåmansföretag då det annars kunde bli möjligt att flytta verksamheten mellan olika företag och spara arbetsinkomsten i ett vilande företag (prop. 1989/90:110 del 1 s. 703 f.).

Av praxis framgår att jämförelsen med ett annat fåmansföretag som bedriver samma eller likartad verksamhet i huvudsak tar sikte på sådana fall där hela eller delar av verksamheten i ett fåmansföretag har överförts till ett annat sådant företag och där verksamheten i det senare företaget ligger inom ramen för den tidigare bedrivna verksamheten eller på fall där likartat samband föreligger mellan bolagen (jfr RÅ 2010 ref. 11 I–V).

Det är därvid tillräckligt att kapital som genererats i ett fåmansföretag förs över till ett annat sådant företag för att samma eller likartad verksamhet ska anses föreligga (jfr HFD 2011 ref. 75). I tidigare avgöranden har bl.a. utlåning förekommit mellan de företag som ska jämföras och bedömningen har blivit att företagen ansetts bedriva samma eller likartad verksamhet (jfr RÅ 2010 ref. 11 V). Villkoret har ansetts uppfyllt även om företagen bedriver verksamheter av skilda slag (jfr HFD 2012 ref. 67 I).

Skatterättsnämndens bedömning

Enligt Skatterättsnämndens mening bör i dessa sammanhang mot bakgrund av bestämmelsernas syften någon skillnad inte göras mellan kapital som förs över i form av lån och kapital som förs över i form av utdelning eller tillskott.

Även om lånet i sig inte innebär att utrymmet för utdelning ökar bidrar lånet till vinstgenerering som i sin tur möjliggör vidareutdelning. Det innebär för bedömningen i detta fall att kapital som genererats i Z AB, där A varit verksam i betydande omfattning, förts till Y AB genom lån och därefter till X AB genom utdelning. Av praxis följer då att samtliga dessa bolag anses bedriva samma eller likartad verksamhet.

Mot bakgrund av det anförda är A:s aktier i X AB kvalificerade andelar. Fråga 1 ska således besvaras jakande och frågorna 2 och 3 förfaller.

I avgörandet har deltagit Christina Eng, ordf., Birgitta Pettersson, Mattias Dahlberg, Marie Jönsson, Merja Lohela, Robert Påhlsson och Ulla Werkell (skiljaktig mening).

Ärendet har föredragits av Krister Rentrop (avvikande mening).

I den slutliga handläggningen har även Maria Doeser deltagit.

Skiljaktig mening

Ulla Werkell är skiljaktig och anför med instämmande av Krister Rentrop följande.

Såsom majoriteten anför följer av praxis att det är tillräckligt att kapital som genererats i ett fåmansföretag förs över till ett annat sådant företag för att samma eller likartad verksamhet ska anses föreligga. I två tidigare avgöranden har dessutom utlåning förekommit mellan de företag som ska jämföras och bedömningen har i dessa fall blivit att företagen ansetts bedriva samma eller likartad verksamhet (RÅ 2010 ref. 11 V och HFD 2012 ref. 67 I). Frågan är emellertid vilken betydelse som själva utlåningen haft för utgången i målen eftersom kapital tidigare hade överförts mellan bolag på annat sätt.

Enligt förutsättningarna i detta ärende har det inte förekommit några andra transaktioner mellan Z AB och Y AB än de aktuella lånen. Y AB har visserligen efter man upptagit lån delat ut medel till X AB och på så sätt överfört kapital vilket i dessa sammanhang kan innebära att fråga är om samma eller likartad verksamhet. Om utlåningen av medel ska bedömas på annat sätt än t.ex. utdelning kan X AB och Z AB emellertid inte anses bedriva samma eller likartad verksamhet vid en prövning av 57 kap. 4 § första stycket 1.

En utlåning av medel innebär till skillnad mot exempelvis utdelning inte någon förmögenhetsöverföring och lånet i sig skapar inte något utrymme för utdelning hos låntagaren. Utdelningsutrymmet är lika stort före som efter utlåningen.

Ett lån kan vidare normalt sett inte heller innebära att långivarens verksamhet delas upp eller flyttas från ett fåmansföretag till ett annat. Lån bör i dessa sammanhang istället bedömas som vilken transaktion som helst mellan de företag som ska jämföras och sker en sådan transaktion på marknadsmässiga villkor kan det inte bli fråga om samma eller likartad verksamhet (jfr RÅ 2007 not. 66 och HFD 2012 not. 25).

Utifrån hur förutsättningarna i detta ärende måste uppfattas, att lånen i fråga är normala affärstransaktioner med marknadsmässiga villkor, gör jag bedömningen att utlåningen inte innebär att fråga är om samma eller likartad verksamhet. Utlåningen innebär således inte att A:s aktier i X AB är kvalificerade andelar enligt 57 kap. 4 § första stycket 1 (fråga 1).

Av praxis följer vidare att enbart det förhållandet att de bolag som ska jämföras enligt normalt språkbruk kan anses bedriva samma eller likartad verksamhet innebär inte att aktier kan anses som kvalificerade andelar av den anledningen (jfr RÅ 1999 ref. 28). Med denna utgångspunkt måste fråga 2 besvaras nekande.

I likhet med parterna anser jag avslutningsvis att skatteflyktslagen (fråga 3) inte är tillämplig.