X AB är moderbolag i en koncern med ett 25-tal personer anställda. Aktierna ägs av A [drygt 73 procent], B [drygt 18 procent] och Y AB [drygt 8 procent]. Y AB ägs av A (20 procent) och B (80 procent).

Y AB bildades för att lösa ut en tredje delägare, C, som ägde [drygt 16 procent] av aktierna. A:s ägarandel var då [drygt 66 procent] och B:s [drygt 16 procent]. Som framgått har därefter A:s och B:s direktinnehav av aktier i X AB ökat genom att de gradvis "löst in" en del av Y AB:s aktier i X AB. Y AB:s verksamhet består i att förvalta resterande aktier i X AB. Bolaget har inga anställda.

X AB, som har ett aktieslag, avser att i enlighet med aktiebolagslagens (2005:551) regler lämna utdelning till endast delägarna A och B (differentierad utdelning). Utdelning ska fördelas, med utgångspunkt i A:s och B:s sammanlagda "ekonomiska ägarandel" i X AB, med belopp motsvarande [knappt 75 procent] av vinsten till A och [drygt 25 procent] av vinsten till B.

A:s och B:s aktier i X AB, och därmed även deras aktier i Y AB, är kvalificerade andelar enligt 57 kap. IL. Planerad utdelning kommer inte att överstiga utdelningsårets gränsbelopp enligt 57 kap. 11 § IL.

Mot denna bakgrund frågar A och B om förfarandet kan föranleda beskattning i inkomstslaget tjänst utöver vad som följer av det till 57 kap. IL knutna regelsystemet (fråga 1) och om skatteflyktslagen är tillämplig på förfarandet (fråga 2).

Skatteverket anser — liksom sökandena — att någon beskattning i inkomstslaget tjänst utöver vad som följer av 57 kap. IL inte aktualiseras. Däremot anser Skatteverket att skatteflyktslagen är tillämplig på förfarandet.

Fråga 1

Med hänsyn till vad som angetts i ansökan finns det enligt Skatterättsnämndens mening inte anledning att behandla utdelningen på annat sätt än som följer av 57 kap. IL (jfr RÅ 2007 not. 129).

Fråga 2

I ärendet har argumenteringen om skatteflyktslagen är tillämplig eller ej främst gällt villkoret i lagens 2 § 4. Där sägs att vid taxeringen ska hänsyn inte tas till rättshandling om en taxering på grundval av förfarandet skulle strida mot lagstiftningens syfte som det framgår av skattebestämmelsernas allmänna utformning och de bestämmelser som är direkt tillämpliga eller har kringgåtts genom förfarandet.

Till stöd för sin uppfattning att skatteflyktslagen är tillämplig på förfarandet hänvisar Skatteverket till att utdelning på endast de direktägda aktierna i X AB leder till att A och B undgår en viss beskattning i inkomstslaget tjänst som skulle ha aktualiserats om utdelning lämnats på samtliga aktier. En annan konsekvens av förfarandet är att ett sparat utdelningsutrymme, som kan leda till lägre beskattning ett senare år, uppkommer i Y AB genom att årets gränsbelopp inte tas i anspråk.

Som följer av motiveringen till svaret på fråga 1 finns det inte något aktiebolagsrättsligt hinder att differentiera utdelningen på aktierna i X AB på det sätt som planeras.

Skälet till att utdelning ska utgå på endast de aktier i X AB som ägs direkt av A och B är att beskattningen av utdelningen då sammantaget blir lägre än om utdelningen lämnats på samtliga aktier. Det uppges bero på möjligheten att utnyttja det lönebaserade utrymmet för deras direktägda aktier enligt 57 kap. 16—19 §§ IL.

Syftet med reglerna i 57 kap. IL om utdelning (och kapitalvinst) på aktier som är kvalificerade andelar i fåmansföretag är som framgår av bestämmelserna att den del av inkomsten som kan anses hänförlig till fåmansföretagarens arbetsinsatser i företaget eller ett annat till fåmansföretaget anknutet företag inte ska beskattas i inkomstslaget kapital utan i inkomstslaget tjänst (jfr prop. 1989/90:110 del 1 s. 467).

För att bestämma hur en utdelning ska fördelas mellan inkomstslagen beräknas ett gränsbelopp för respektive kvalificerade andel. Gränsbeloppet är enligt kapitlets 10 § summan av årets gränsbelopp beräknat enligt 11 §, som i sin tur utgörs av summan av delägarens omkostnadsbelopp, som schablon för det kapital som delägaren tillfört företaget, och i förekommande fall det lönebaserade utrymmet samt sparat utdelningsutrymme enligt 13 §.

Möjligheten att genom det lönebaserade utrymmet beakta löner till företagets anställda vid bedömningen av hur stor del av utdelning eller kapitalvinst som ska beskattas som kapitalinkomst infördes först år 1993 (se prop. 1993/94:234 s. 9 ff.). Efter en översyn av regelsystemet år 2005 har lönernas betydelse vid beräkning av gränsbeloppet ökat.

Av utformningen av reglerna i 57 kap. framgår att avsikten var att ge skattskyldiga med kvalificerade andelar i företag som har flera anställda en förmånligare skattemässig ställning än andra kategorier. Att användningen av det lönebaserade utrymmet kan leda till att någon tjänstebeskattning inte alls aktualiseras förutsågs vid de nuvarande reglernas tillkomst (jfr prop. 2005/06:40 s. 35 ff. och 44 ff.).

Vidare har i praxis ett förfarande prövats mot skatteflyktslagen där aktiebolagsrättsliga åtgärder vidtogs för att ett bolag med löneunderlag skulle få s.k. dubbel koncerntillhörighet med påföljd att hela löneunderlaget skulle ingå i det lönebaserade utrymmet. Skatteflyktslagen ansågs inte tillämplig (RÅ 2004 ref. 80).

Mot bakgrund av det anförda finner Skatterättsnämnden att rekvisitet i 2 § 4 skatteflyktslagen inte är uppfyllt. Vad Skatteverket framhållit om utvecklingen rörande det sparade utdelningsutrymme som aktualiseras i Y AB genom att årets gränsbelopp inte tas i anspråk föranleder ingen annan bedömning. Skatteflyktslagen är därför inte tillämplig.

Beslutande: André, ordf., Svanberg, Dahlberg, Gäverth, Påhlsson, Sjökvist, Werkell
Sekreterare: Gilbe
Föredragande: Opander