Vid avfallsförbränningsanläggningar och kraftvärmeverk uppkommer aska i samband med produktionen bl. a. i form av flygaska. Flygaskan utgör farligt avfall och innehåller tungmetaller och salter m.m., vilket gör att den före deponering behöver blandas med stabiliserande ämnen samt vatten för att minska utsläppen av miljöfarliga ämnen och för att göra askan fysiskt stabilare.

{ … }

De förutsättningar för ansökan om förhandsbesked som Bolaget uppger är följande. Askan kommer att vara torr när den förs från avfallsförbränningsanläggningen eller kraftvärmeverket till tvättanläggningen. Tvättanläggningen kommer vara belägen på en annan fysisk plats än den skattepliktiga avfallsanläggning där askan, efter genomförd behandling, ska deponeras. I samband med behandlingen i tvättanläggningen kommer askan att tvättas med vatten (lak- eller dagvatten), varför ca 40 procent av askans totalvikt efter utförd behandling kommer att bestå av vatten. Behövs ytterligare stabilisering av askan efter behandlingen, sker denna i direkt anslutning till tvättningen, dvs. någon ytterligare stabilisering kommer inte göras inför deponeringen. Skyldighet att betala avfallsskatt föreligger för Bolaget när askan förs in till den skattepliktiga avfallsanläggningen från den avfallsanläggning där tvättanläggningen är belägen och behandlingen genomförs. Om behandlingen har gjorts inom en annan skattepliktig avfallsanläggning kommer avdragsrätten för avfallsskatt, vid utförseln från den avfallsanläggningen, endast att motsvara själva askans vikt, dvs. avdragsrätt föreligger inte för vattnets vikt, då avdrag inte får göras för lak- och reningsvatten enligt 10 § 1 LSA. Det kommer att finnas underlag för att beräkna vattnets andel av askans totala vikt vid införseln till Bolagets skattepliktiga avfallsanläggning.

Frågan är om Bolaget har rätt till avdrag enligt 11 § första stycket 1 LSA för avfallsskatt på det vatten som askan innehåller efter genomförd behandling i tvättanläggningen när askan förs in till Bolagets skattepliktiga avfallsanläggning.

Bolaget anser att avdragsrätt bör föreligga för avfallsskatten på aktuellt vatten, oavsett om vattnet har tillsatts till askan vid källan, dvs. i förbränningsanläggningen eller kraftvärmeverket, eller om vattnet tillsatts till askan genom behandlingsprocessen. Bolaget anför följande.

Enligt aktuell bestämmelse får avdrag göras för avfallsskatt på vatten som ”tillsatts till askan” utanför anläggningen. Det är ostridigt att vattnet blivit en del av askan utanför Bolagets skattepliktiga avfallsanläggning. Huvudsyftena bakom avdragsrätten är förenliga med den aktuella situationen. Dels hade någon skattskyldighet inte uppstått om Bolaget genomfört behandlingsprocessen med tvättning inne på den skattepliktiga avfallsanläggning där deponering ska ske, dvs. en likformighet uppnås i beskattningen genom att avdrag medges för avfallsskatt på askans vatteninnehåll, dels att avdragsrätten för vatten och stabiliseringsämnen i aktuell bestämmelse tillkommit av miljöskäl.

Frågan ska således enligt Bolaget besvaras jakande, dvs avdragsrätt föreligger enligt 11 § första stycket 1 LSA.

Det är av stor vikt för Bolaget att förhandsbesked meddelas med hänsyn till att det får anses råda betydande osäkerhet kring vad skattekonsekvenserna kommer att bli för Bolaget om aktuell aska tas in för deponering på Bolagets skattepliktiga avfallsanläggning. Bolaget avser att ta in {…} tvättad aska, varav {…} utgörs av vatten, per år. Skulle inte avdragsrätt föreligga för vattenvikten skulle kostnaden för deponeringen av askan bli {…} högre per år än om avdragsrätt föreligger. Det inte ekonomiskt försvarbart att tillämpa en sådan behandlingsmetod om askan inklusive vatten ska belastas med avfallsskatt när askan förs från tvättanläggningen till en skattepliktig avfallsanläggning för att deponeras. Det saknas även vägledande praxis.

Skatteverket anser att frågan bör besvaras jakande och anför följande. Av förarbetena framgår att vätning av askan normalt sker i direkt anslutning till att förbränningen har avslutats och att den uppblandade askan därefter transporteras till den plats där den deponeras. Vidare framgår att motivet för bestämmelsen är att det inte bör ha någon skattemässig betydelse om vätningen har skett inom eller utom avfallsanläggningen, om askan transporteras från förbränningsanläggningen till en separat avfallsanläggning enligt 1 § första stycket LSA. I förarbetena behandlas inte uttryckligen situationen att aska transporteras från den plats där den uppstod till en annan plats för behandling och vidare till en tredje plats för att deponeras. Av bestämmelsens ordalydelse framgår dock inget krav på att vattnet eller de stabiliserande ämnena ska ha tillsatts utanför anläggningen i nära tidsmässig eller geografisk anslutning till den tid respektive plats där askan uppstod.

Enligt 1 § första stycket LSA ska avfallsskatt betalas till staten enligt denna lag för avfall som förs in till en avfallsanläggning där farligt avfall eller annat avfall till en mängd av mer än 50 ton per år slutligt förvaras (deponeras) eller förvaras under längre tid än tre år.

Av 1 § andra stycket LSA framgår att avfallsskatt också ska betalas för avfall som uppkommer inom en anläggning där det huvudsakligen bedrivs annan verksamhet än avfallshantering, om farligt avfall eller annat avfall till en mängd av mer än 50 ton per år deponeras inom anläggningen eller förvaras där under längre tid än tre år.

Med avfall jämställs annat material som förs in till en avfallsanläggning som avses i 1 § första stycket, 2 § LSA.

Den som är skattskyldig får enligt 11 § första stycket 1 LSA göra avdrag även för skatt på vatten eller stabiliserande ämnen som utanför anläggningen tillsatts till aska.

Av förarbetena till aktuell avdragsbestämmelse framgår bl.a. att vätning av aska har positiva effekter ur miljösynpunkt för att uppnå ett långsiktigt gott miljöskydd vid deponeringen, då våt aska minskar damm och brandrisk samt underlättar generella packningsåtgärder. Mot bakgrund av detta ansåg regeringen att skatt inte ska tas ut på vatten som tillsatts aska (prop. 2001/02:29 s. 24 f.).

Vätningen sker normalt i direkt anslutning till att förbränningen har avslutats. Därefter transporteras den uppblandade askan till den plats där den deponeras. I fall då deponering sker inom en sådan avfallsanläggning som avses i 1 § andra stycket LSA bör skattefrihet gälla redan i dag, eftersom vattnet tillsätts efter det att askan uppkommit eller med andra ord efter det att skattskyldighet inträtt. Det finns således inte behov av att justera lagtexten för att uppnå skattefrihet i denna situation.

Om askan transporteras från förbränningsanläggningen till en separat avfallsanläggning (en anläggning enligt 1 § första stycket LSA) bör det enligt förarbetena inte ha någon skattemässig betydelse om vätningen skett inom eller utom avfallsanläggningen (prop. 2001/02: s. 25).

Frågan i ärendet är om Bolaget har rätt till avdrag enligt 11 § första stycket 1 LSA för avfallsskatt på det vatten som askan innehåller efter genomförd behandling i tvättanläggningen när askan förs in till Bolagets skattepliktiga avfallsanläggning.

Den som är skattskyldig får enligt 11 § första stycket 1 LSA göra avdrag för skatt på vatten eller stabiliserande ämnen som utanför anläggningen tillsatts till aska. Av förarbetena framgår att avdrag ska medges även om tillsättandet skett utanför en avfallsanläggning.

Med hänsyn till avdragsbestämmelsens utformning och syfte anser Skatterättsnämnden att Bolaget har rätt till avdrag enligt 11 § första stycket 1 LSA, för den avfallsskatt på vatten som askan innehåller efter genomförd behandling i tvättanläggning när askan förs in till Bolagets skattepliktiga avfallsanläggning.

I avgörandet har deltagit Kristina Harmsen Hogendoorn, ordf., Birgitta Pettersson,

Rolf Bohlin, Jeanette Fored, Christina Olsson, Anna Sandberg Nilsson och Madelaine Tunudd.

Ärendet har föredragits av Erika Örbom.