Ansökan gäller tillämpning av 24 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL. Enligt paragrafens första stycke får ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har tagit upp ett vinstandelslån dra av vinstandelsräntan bara i den utsträckning som följer av 6—10 §§ i samma kapitel. Med vinstandelsränta avses i andra stycket ränta vars storlek är beroende av det låntagande företagets utdelning eller vinst och med vinstandelslån avses ett lån med ränta som helt eller delvis är vinstandelsränta.

X AB ägs av ett [utländskt] bolag, Y GP. Det senare bolaget är i egenskap av general partner delägare i ett limited partnership i [ett annat land], Y LP. Övriga delägare i Y LP är ett antal limited partners. Dessa delägare har sådan intressegemenskap med X AB som anges i 14 kap. 20 § IL.

Enligt ansökan avser X AB att låna ut pengar till  fastighetsbolag [i ytterligare ett annat land] på särskilda villkor. Räntan är delvis rörlig och relaterad till värdeökning av de [utländska] bolagens fastigheter i [det aktuella landet] och delvis fast. Bolaget kommer att låna dessa pengar av Y LP.

Låneavtalen dels mellan Y LP och X AB, dels mellan X AB och de [utländska] bolagen är — när det gäller den rörliga räntan — "identiska/spegelbilder". Räntan ska utgå med belopp motsvarande en viss procentsats av värdeökning på en viss investering. Det innebär att den rörliga ränta som X AB får från de [utländska] bolagen kommer att motsvaras av den rörliga ränta som X AB kommer att betala till Y LP.

Som allmän förutsättning gäller att räntebestämmelserna är marknadsmässiga.

Vidare kommer varken X AB eller Y GP att äga aktier i de [utländska] fastighetsbolagen. Det kan dock bli aktuellt att X AB äger konvertibler utställda av de [utländska] bolagen. Konvertiblerna kan senare komma att konverteras till aktier.

Syftet med att lån och räntebetalningar mellan Y LP och de [utländska] bolagen ska slussas via det svenska bolaget är att undvika källskatt på ränta. Vid direktutlåning från Y LP skulle källskatt tas ut i [det aktuella landet]. Däremot träffas räntebetalningar till och från X AB inte av källskatt vare sig i [det aktuella landet] eller i Sverige.

X AB frågar om det har rätt till avdrag för den rörliga ränta som det betalar till Y LP (fråga 1) och om lagen (1995:575) mot skatteflykt (skatteflyktslagen) kan tillämpas så att ränteavdrag vägras (fråga 2).

Enligt X AB föreligger avdragsrätt eftersom räntan inte är en vinstandelsränta enligt definitionen i IL och skatteflyktslagen inte kan bli tillämplig. Som stöd härför åberopar bolaget bl.a. följande. Den rörliga räntan är inte beroende av dess utdelning eller vinst utan av värdeökning på andra företags tillgångar och omfattas alltså inte av ordalydelsen av definitionen av vinstandelsränta. Det är alltså inte fråga om en "ränta vars storlek är beroende av det låntagande företagets utdelning eller vinst". Därtill kommer att X AB kommer att ta ut en viss vinstmarginal på den fasta räntan. Bolaget är också skyldigt att betala den rörliga räntan oavsett om det går med vinst eller förlust.

Vidare åberopar bolaget att de lån som tagits upp av de [utländska] bolagen inte heller vore vinstandelslån enligt svensk rätt eftersom den rörliga räntan är knuten till värdeutvecklingen av dessa bolags tillgångar och inte till deras utdelning eller vinst.

Vad gäller frågan om skatteflyktslagen hänvisar X AB bl.a. till att syftet är att undkomma [utländsk] kupongskatt och inte svensk skatt.

Skatteverket anser att den rörliga räntan är en vinstandelsränta, som inte är avdragsgill. Verket åberopar bl.a. att med "vinst" i definitionen av vinstandelsränta bör förstås vinst innan hänsyn tas till den rörliga räntan och att den rörliga räntan motsvarar den vinst som X AB kan få på sin investering i de [utländska] bolagen. I den mån frågan om skatteflyktslagen aktualiseras anser Skatteverket att den inte är tillämplig.

Skatterättsnämnden, som utgår från att kapitalbeloppen av skulderna inte kommer att knytas till värdeutveckling på tillgångar utan fastställas i nominella belopp, gör följande bedömning.

Enligt definitionen i 24 kap. 5 § IL avses med vinstandelsränta en ränta vars storlek är beroende av det låntagande företagets utdelning eller vinst och med vinstandelslån ett lån med ränta som helt eller delvis är vinstandelsränta. Lika med Skatteverket anser Skatterättsnämnden att med företagets vinst i definitionen avses vinst före minskning med belopp motsvarande sådan ränta som kan vara vinstandelsränta.

Av lämnade uppgifter framgår att så gott som hela X AB:s på så sätt beräknade vinst kommer att motsvara rörlig ränta på fordringarna på de [utländska] bolagen vilken i sin tur motsvaras av den rörliga ränta som X AB har att betala till Y LP. Mot bakgrund härav finner Skatterättsnämnden att de rörliga räntorna är sådana vinstandelsräntor som avses i lagrummet ifråga samt att lånen som räntorna belöper på avser vinstandelslån.

Det innebär att räntorna är avdragsgilla bara i den utsträckning som följer av 24 kap. 6—10 §§ IL. Delägarna i Y LP som är limited partners har sådan intressegemenskap med X AB som anges i 14 kap. 20 § IL. Härav följer att rätt till avdrag för vinstandelsränta inte föreligger enligt 24 kap. 7 § IL. Förutsättningar för att tillämpa kapitlets 6, 8 och 9 §§ är vidare inte för handen varför inte heller en tillämpning av 10 § aktualiseras.

Det anförda leder till att vinstandelsräntan inte är avdragsgill för X AB.

Fråga 2 förfaller.

Beslutande: André, ordf., Svanberg, Dahlberg, Jönsson, Påhlsson, Sjökvist, Werkell (skiljaktig)
Sekreterare, tillika föredragande: Roupe (avvikande mening)

Skiljaktig mening

Werkell är skiljaktig och anför med instämmande av Roupe.

Jag delar majoritetens i nämnden uppfattning att med "vinst" i 25 kap. 5 § IL avses vinst före minskning med sådan ränta som kan vara vinstandelsränta. Som majoriteten anför står det också klart att så gott som hela X AB:s sålunda beräknade vinst i praktiken kommer att motsvaras av den rörliga ränta som bolaget kommer att få på fordringarna på de [utländska] bolagen och som motsvaras av den rörliga ränta som det har att betala till Y LP. Med det system som gäller enligt skattelag för beskattning i två led av inkomster som uppkommit hos aktiebolag är det konsekvent att inte medge bolaget ifrågavarande avdrag.

Enligt min mening är detta emellertid inte tillräckligt för att, som majoriteten gör, vägra avdrag för den rörliga räntan. Avdrag skall nämligen i förevarande fall vägras endast om räntan ryms inom definitionen i 24 kap. 5 § IL. Enligt den avses med vinstandelsränta en "ränta vars storlek är beroende av det låntagande företagets utdelning eller vinst (mina kursiveringar)".

Regeringsrätten har i en dom den 27 oktober 2008 avgjort ett mål, nr 4258-07, med en närliggande fråga (överklagat förhandsbesked). I målet var det bl.a. fråga om den skatterättsliga klassificeringen av s.k. syntetiska köpoptioner avseende andelar i en investeringsfond vilka innehades av en i ett fåmansföretag verksam förvaltare av denna fond. Företagets enda uppgift var att förvalta denna fond. För detta uppbar företaget en förvaltningsavgift som var helt beroende av avkastningen i fonden. Vinsten i företaget bestämdes i praktiken i allt väsentligt av den avgiften. En fråga i målet var om optionerna skulle behandlas som "delägarrätter i eller avseende företag (min kursivering)" enligt 57 kap. 2 § andra stycket första meningen IL (som avser fåmansföretag).

En minoritet i Skatterättsnämnden anförde bl.a. att optionerna lika gärna kunde ha ställts ut med resultatet i företaget som underliggande tillgång och fann främst av det skälet att de skulle behandlas som sådana delägarrätter i likhet med exempelvis aktier av särskilt slag (s.k. spåraktier) vars avkastning styrs av resultatet i en verksamhetsgren (jfr RÅ 1997 ref. 81 och RÅ 2007 not. 129).

Majoriteten konstaterade att optionerna avsåg investeringsfonder och inte "företag" (fåmansföretag) och fann — utan annan motivering — att de inte avsåg sådana delägarrätter (eller därmed jämställda tillgångar) som avses i det aktuella lagrummet. Majoriteten fann vidare att skatteflyktslagen inte var tillämplig eftersom det "[m]ed hänsyn till bestämmelsernas ordalydelse och ... det vid val av alternativa handlingssätt inte kan krävas att den skattskyldige väljer det ur skattesynpunkt mindre förmånliga alternativet". Regeringsrätten gjorde i nu angivna delar samma bedömning som nämnden och fastställde förhandsbeskedet.

Såvitt jag kan bedöma gick Regeringsrätten inte utanför ordalydelsen av definitionen av delägarrätter i 57 kap. 2 § andra stycket första meningen IL (och därmed enligt 48 kap. 2 § andra stycket IL jämställda tillgångar). Med hänsyn härtill finner jag att definitionen av vinstandelsränta i 24 kap. 5 § IL bör tolkas på motsvarande sätt. Den rörliga ränta som X AB har att betala till Y LP omfattas därför inte av definitionen eftersom räntan inte är beroende av bolagets vinst eller utdelning utan av avkastning på vissa tillgångar (bolagets fordringar på andra bolag). Avdrag för räntan bör därför inte vägras med stöd av det angivna lagrummet. Jag finner vidare att avdrag inte heller kan vägras med stöd av bestämmelserna i skatteflyktslagen.