Livränta för inkomstförlust har ansetts skattepliktig trots att arbetsinkomsten var befriad från nationell skatt.
Den försäkringsersättning som utgår i form av livränta till A är inte skattefri.
A skadades i en bilolycka i (...) år (...). Till följd av de skador A ådrog sig tvingades A att sluta arbeta under år (...). A har därefter bedömts vara helt arbetsoförmögen.
Genom sin trafikskadeförsäkring i försäkringsbolaget (...) har A rätt till livsvarig ersättning i form av livränta för inkomstförlust till följd av sina skador. A är numera bosatt i Sverige.
Vid tiden då A bedömdes arbetsoförmögen var A anställd vid [en institution inom EU]. A:s lön därifrån var befriad från svensk skatt på sätt följer av vad som numera benämns artikel 12 i protokollet (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier. Av artikel 13 i protokollet framgår vidare att A i fråga om inkomstskatt i övrigt skulle behandlas som fortsatt bosatt i Sverige, jfr 3 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL.
A har i domstol yrkat att få fastställt det ersättningsbelopp som försäkringsbolaget ska förpliktas att betala för inkomstförlust under viss period. [Domstolen] har därvid i ett beslut förklarat att vid beräkningen enligt skadeståndslagen (1972:207) ska hänsyn tas till att A, som anställd vid [en institution inom EU], skadan förutan haft en skattemässigt mer fördelaktig ställning än (...) som skadad.
A vill, som ansökan slutligen utformats, veta om den försäkringsersättning i form av livränta som ska tas upp vid inkomsttaxeringen 2011 är skattefri med stöd av 8 kap. 15 § första stycket 2 IL jämförd med 11 kap. 37 §. A anser att så är fallet eftersom ersättningen avser förlorad arbetsinkomst som inte skulle ha tagits upp som intäkt i Sverige och att en sådan tolkning har stöd i förarbetena (prop. 1961:5 s. 16).
Skatteverket anser att livräntan ska tas upp till beskattning.
Grundläggande bestämmelser för inkomstslaget tjänst finns i 10 kap. IL. Enligt 2 § behandlas rätt till livränta som inte är ersättning för avyttrade tillgångar som tjänst. I 11 kap. 1 § sägs att löner m.fl. inkomster som erhålls på grund av tjänst ska tas upp som intäkt, om inte något annat anges i kapitlet eller i 8 kap.
Enligt 8 kap. 15 § första stycket IL är ersättningar vid sjukdom eller olycksfall som betalas ut på grund av en försäkring som inte tecknats i samband med tjänst skattefria. Undantag görs dock i första stycket 1?3 för vissa ersättningar, i punkten 2 för ersättningar i form av livränta, om inte annat följer av 11 kap. 37 §.
Av 11 kap. 37 § andra stycket IL framgår att andra livräntor på grund av personskada än sådana som avses i första stycket, vilket stycke inte är tillämpligt i detta fall, ska tas upp till den del de avser ersättning för förlorad inkomst som skulle ha tagits upp som intäkt eller för förlorat underhåll.
I det aktuella fallet gäller det att ta ställning till huruvida fråga är om ersättning för förlorad inkomst som "skulle ha tagits upp som intäkt". Motsvarande uttryck finns i 8 kap. 15 § första stycket 3 IL där undantag från skattefrihet görs för vissa försäkringsersättningar om ersättningen avser förlorad inkomst som av mottagaren skulle ha tagits upp som intäkt.
Hur uttrycket "skulle ha tagits upp som intäkt" i sistnämnda bestämmelse ska tolkas har avgjorts i praxis. Målet gällde en försäkringsersättning som avsåg förlorad arbetsinkomst där mottagaren av försäkringsersättningen inte skulle ha varit skattskyldig för en motsvarande arbetsinkomst på grund av ettårsregeln i 3 kap. 9 § andra stycket IL (RÅ 2010 ref. 114).
Högsta förvaltningsdomstolen fann att det av systematiken i IL följer att uttrycket "ska tas upp som intäkt" inte betyder något annat än att inkomsten är skattepliktig till sin karaktär och att det därvid saknar betydelse om mottagaren av inkomsten är skattskyldig för den. Eftersom försäkringsersättningen avsåg en arbetsinkomst som skulle ha tagits upp som intäkt var den därmed inte skattefri. Ersättningen kunde inte heller undantas från beskattning på grund av ettårsregeln.
Av det anförda följer att en tillämpning av 8 kap. 15 § första stycket 2 och 11 kap. 37 § andra stycket IL leder till att inte heller den aktuella försäkringsersättningen är skattefri. Den ska därför tas upp som intäkt enligt 11 kap. 1 §.
Den omständigheten att ersättningen avser en förlorad arbetsinkomst som skulle ha varit undantagen från skattskyldighet enligt artikel 12 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier innebär inte att ersättningen ska undantas från beskattning.
Beslutande: André, ordf., Svanberg, Dahlberg, Gäverth, Påhlsson, Sjökvist, Werkell
Sekreterare: Tottie
Föredragande: Alfreds
Fråga om Sverige, enligt artikel 18 i skatteavtalet med Italien, har rätt att beskatta belopp som utbetalas från en svensk tjänstepensionsförsäkring till en svensk medborgare som har skatterättslig hemvist i Italien.
Fråga om gåva av aktier till en stiftelse föranleder utdelningsbeskattning av givaren med tillämpning av verklig innebörd eller skatteflyktslagen.
Fråga om fördelning av skattskyldigheten av ett kommanditbolags resultat mellan köpare och säljare och om bedömningen ska påverkas av att säljaren innan försäljningen överlåtit tillgångar i kommanditbolaget till ett närstående bolag och gjort uttag ur kommanditbolaget motsvarande det egna kapitalet.
Friskvårdsbidrag som ersättning för kostnader för kurs i hästkörning har inte ansetts utgöra en skattefri personalvårdsförmån.
Friskvårdsbidrag som ersättning för kostnader för fält- och westernskytte har inte ansetts utgöra en skattefri personalvårdsförmån.
Makar har inte ansetts få väsentlig anknytning till Sverige på grund av att de innan flytten till Portugal köpt en bostadsrättslägenhet som fritidsbostad. Bedömningen har inte förändrats av att två vuxna döttrar eventuellt bosätter sig i lägenheten eller att visst bohag flyttats dit från permanentbostaden.
Fråga om kravet på självständighet är uppfyllt i en s.k. ”paraplyorganisation”.
Fråga om en från Sverige utflyttad person har väsentlig anknytning hit på grund av innehav av aktier i svenska bolag och på grund av sin roll som företagsledare i bolagen.
Ett liechtensteinskt anstalt, strukturerat som ett bolag, har ansetts motsvara ett svenskt aktiebolag vid tillämpningen av reglerna om näringsbetingade andelar.
Gåvor i form av aktier till två personer som är verksamma i aktiebolaget från kusiner och en syster har mot bakgrund av omständigheterna bedömts som skattefria förvärv.
