Ettårsregeln
(Dnr 22-22/D)Ettårsregeln har ansetts tillämplig vid arbete utomlands oavsett om vistelsen i utlandet är beordrad av arbetsgivaren eller till största delen är initierad av den anställde själv.
Livränta för inkomstförlust har ansetts skattepliktig trots att arbetsinkomsten var befriad från nationell skatt.
Den försäkringsersättning som utgår i form av livränta till A är inte skattefri.
A skadades i en bilolycka i (...) år (...). Till följd av de skador A ådrog sig tvingades A att sluta arbeta under år (...). A har därefter bedömts vara helt arbetsoförmögen.
Genom sin trafikskadeförsäkring i försäkringsbolaget (...) har A rätt till livsvarig ersättning i form av livränta för inkomstförlust till följd av sina skador. A är numera bosatt i Sverige.
Vid tiden då A bedömdes arbetsoförmögen var A anställd vid [en institution inom EU]. A:s lön därifrån var befriad från svensk skatt på sätt följer av vad som numera benämns artikel 12 i protokollet (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier. Av artikel 13 i protokollet framgår vidare att A i fråga om inkomstskatt i övrigt skulle behandlas som fortsatt bosatt i Sverige, jfr 3 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL.
A har i domstol yrkat att få fastställt det ersättningsbelopp som försäkringsbolaget ska förpliktas att betala för inkomstförlust under viss period. [Domstolen] har därvid i ett beslut förklarat att vid beräkningen enligt skadeståndslagen (1972:207) ska hänsyn tas till att A, som anställd vid [en institution inom EU], skadan förutan haft en skattemässigt mer fördelaktig ställning än (...) som skadad.
A vill, som ansökan slutligen utformats, veta om den försäkringsersättning i form av livränta som ska tas upp vid inkomsttaxeringen 2011 är skattefri med stöd av 8 kap. 15 § första stycket 2 IL jämförd med 11 kap. 37 §. A anser att så är fallet eftersom ersättningen avser förlorad arbetsinkomst som inte skulle ha tagits upp som intäkt i Sverige och att en sådan tolkning har stöd i förarbetena (prop. 1961:5 s. 16).
Skatteverket anser att livräntan ska tas upp till beskattning.
Grundläggande bestämmelser för inkomstslaget tjänst finns i 10 kap. IL. Enligt 2 § behandlas rätt till livränta som inte är ersättning för avyttrade tillgångar som tjänst. I 11 kap. 1 § sägs att löner m.fl. inkomster som erhålls på grund av tjänst ska tas upp som intäkt, om inte något annat anges i kapitlet eller i 8 kap.
Enligt 8 kap. 15 § första stycket IL är ersättningar vid sjukdom eller olycksfall som betalas ut på grund av en försäkring som inte tecknats i samband med tjänst skattefria. Undantag görs dock i första stycket 1?3 för vissa ersättningar, i punkten 2 för ersättningar i form av livränta, om inte annat följer av 11 kap. 37 §.
Av 11 kap. 37 § andra stycket IL framgår att andra livräntor på grund av personskada än sådana som avses i första stycket, vilket stycke inte är tillämpligt i detta fall, ska tas upp till den del de avser ersättning för förlorad inkomst som skulle ha tagits upp som intäkt eller för förlorat underhåll.
I det aktuella fallet gäller det att ta ställning till huruvida fråga är om ersättning för förlorad inkomst som "skulle ha tagits upp som intäkt". Motsvarande uttryck finns i 8 kap. 15 § första stycket 3 IL där undantag från skattefrihet görs för vissa försäkringsersättningar om ersättningen avser förlorad inkomst som av mottagaren skulle ha tagits upp som intäkt.
Hur uttrycket "skulle ha tagits upp som intäkt" i sistnämnda bestämmelse ska tolkas har avgjorts i praxis. Målet gällde en försäkringsersättning som avsåg förlorad arbetsinkomst där mottagaren av försäkringsersättningen inte skulle ha varit skattskyldig för en motsvarande arbetsinkomst på grund av ettårsregeln i 3 kap. 9 § andra stycket IL (RÅ 2010 ref. 114).
Högsta förvaltningsdomstolen fann att det av systematiken i IL följer att uttrycket "ska tas upp som intäkt" inte betyder något annat än att inkomsten är skattepliktig till sin karaktär och att det därvid saknar betydelse om mottagaren av inkomsten är skattskyldig för den. Eftersom försäkringsersättningen avsåg en arbetsinkomst som skulle ha tagits upp som intäkt var den därmed inte skattefri. Ersättningen kunde inte heller undantas från beskattning på grund av ettårsregeln.
Av det anförda följer att en tillämpning av 8 kap. 15 § första stycket 2 och 11 kap. 37 § andra stycket IL leder till att inte heller den aktuella försäkringsersättningen är skattefri. Den ska därför tas upp som intäkt enligt 11 kap. 1 §.
Den omständigheten att ersättningen avser en förlorad arbetsinkomst som skulle ha varit undantagen från skattskyldighet enligt artikel 12 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier innebär inte att ersättningen ska undantas från beskattning.
Beslutande: André, ordf., Svanberg, Dahlberg, Gäverth, Påhlsson, Sjökvist, Werkell
Sekreterare: Tottie
Föredragande: Alfreds
Ettårsregeln har ansetts tillämplig vid arbete utomlands oavsett om vistelsen i utlandet är beordrad av arbetsgivaren eller till största delen är initierad av den anställde själv.
Fråga om ett förfarande som innefattar ett gäldenärsbyte och en fusion ska innebära att fordran anses avyttrad av borgenären. Också fråga om skatteflyktslagen är tillämplig på förfarandet.
Fråga om risken för inkomstomvandling ska beaktas vid bedömningen av samma eller likartad verksamhet
Fråga om gåva av aktier till stiftelser föranleder utdelningsbeskattning av givaren med tillämpning av verklig innebörd eller skatteflyktslagen.
Då den ägargrupp som skulle kunna utgöra utomstående under viss tid ägt mindre än 30 procent av kapitalet i fåmansföretaget har utomståenderegeln inte ansetts tillämplig.
Förvärv, genom förhandsbokning, av en bostad som på sikt är tänkt att användas som permanentbostad har inte ansetts medföra att förvärvarna blir obegränsat skattskyldiga i Sverige innan bosättning
Fråga om allokering av andelar i dotterbolag till fast driftställe
Avyttring av byggnadstomt har inte ansetts utgöra kvalificerad tomtrörelse.
En utländsk stiftelse har ansett kunna vara moderföretag i en koncern vid tillämpning av 40 kap. 6 och 7 §§ IL.
Att vägra avdrag för ränteutgifter med anledning av ett koncerninternt förvärv av aktier enligt 24 kap. 19 § inkomstskattelagen (1999:1229) har ansetts strida mot EU-rätten.