Omständigheterna i ärendet
A är tillsammans med sin familj bosatt i [annat EU-land]. Sedan några år tillbaka är han verkställande direktör i ett svenskt aktiebolag baserat i [Sverige].
Eftersom han stadigvarande vistas i Sverige är han obegränsat skattskyldig här. Han beskattas därmed för den del av lönen från bolaget som avser arbete i Sverige, vilket är den helt dominerande lönedelen.
Till följd av att A tidigare till viss del arbetade i [det andra EU-landet] kom han att omfattas av [det landets socialförsäkring] vilket han fortfarande gör.
De obligatoriska avgifter som A betalar i [det andra EU-landet] under år 2011 och som belöper på hans lön i Sverige uppgår till sammanlagt (...) procent av månadsinkomsten, dock högst på en inkomst om (...). Avgiften består till största delen av en allmän socialavgift. Vidare innefattar den en avgift till (...) samt en avgift för (...).
Däremot betalar han inte några socialförsäkringsavgifter i Sverige.
Rättsligt
I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen utpekas vilket lands socialförsäkringslagstiftning som ska tillämpas i olika fall. Dessa regler tar primärt sikte på i vilket land man ska ha rätt till sociala förmåner men av EU-domstolens praxis framgår att reglerna också får betydelse för i vilket land socialförsäkringsavgifter ska betalas (se mål C-102/76 Perenboom och C-60/93 Aldewereld).
Enligt artikel 11 punkt 1 i 2004 års förordning ska en person som förordningen tillämpas på omfattas av endast en medlemsstats lagstiftning. Huvudregeln är att man omfattas av socialförsäkringslagstiftningen i arbetslandet.
För en person som omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat än den som utpekas enligt 2004 års förordning ska enligt övergångsbestämmelserna, artikel 87 punkt 8, den lagstiftningen fortsätta att tillämpas om inte personen ifråga ansöker om att omfattas av den andra statens lagstiftning.
Enligt 62 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, ska allmänt avdrag göras för obligatoriska utländska socialförsäkringsavgifter om vissa förutsättningar föreligger, bl.a. att den skattskyldige ska betala avgifterna till följd av att han enligt 2004 års förordning omfattas av ett annat lands lagstiftning om social trygghet.
Den svenska socialförsäkringen finansieras av bl.a. arbetsgivaravgifter, egenavgifter och allmän pensionsavgift (jfr 2 kap. 3 § socialförsäkringsbalken [2010:110], 2 och 3 kap. socialavgiftslagen [2000:980] och lagen [1994:1744] om allmän pensionsavgift). Dessa avgifter utgör i konstitutionellt hänseende skatter (se Påhlsson, Konstitutionell skatterätt 2:a uppl. 2011 s. 21-24).
Av lagen om allmän pensionsavgift framgår bl.a. följande. Allmän pensionsavgift tas ut med 7 procent och beräknas på ett underlag som består av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete till den del summan av inkomsterna inte överstiger 8,07 gånger det för året gällande inkomstbasbeloppet enligt 58 kap. 26 och 27 §§ socialförsäkringsbalken. Underlaget för avgiften fastställs i beslut om slutlig skatt. Avgiften ingår i finansieringen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension.
Den allmänna pensionsavgiften infördes år 1994 på grund av den statsfinansiella kris som då rådde (prop. 1994/95:41 s. 36?38). På motsvarande sätt som arbetsgivaravgifter och egenavgifter dras av vid beräkning av förvärvsinkomst, enligt 12 kap. 36 §, 16 kap. 17 och 29 §§ IL, drogs den allmänna pensionsavgiften av vid beräkning av beskattningsbar förvärvsinkomst. Bestämmelsen, som gällde intill den 1 januari 2006, fanns i IL i 1 kap. 5 § tredje stycket.
Pensionsavgiften fick sin nuvarande utformning som en följd av den fempartiöverenskommelse om ett nytt ålderspensionssystem som riksdagen beslutade i juni 1998 (prop. 1999/2000:1 s. 202). Som ett led i att sänka såväl genomsnittsskatter som marginalskatter inleddes året därefter ett arbete med att eliminera den allmänna pensionsavgiftens effekter för dem som var skyldiga att betala avgiften.
I enlighet med pensionsuppgörelsen skulle emellertid avgiften fortsätta att tas ut som tidigare och föras till pensionssystemet i ograverad omfattning. Sänkningen skulle komma de skattskyldiga tillgodo i form av skattereduktion. Härigenom kom den finansiella belastningen av skattereduktionen att falla på statsbudgeten.
Skattereduktion för viss del av den allmänna pensionsavgiften infördes för inkomståret 2000 samtidigt som avdraget för pensionsavgiften trappades av i motsvarande mån (prop. 1999/2000:1 s. 188-192). Fr.o.m. inkomståret 2006 görs skattereduktion för hela pensionsavgiften och avdragsrätten är slopad. Den skattskyldige blir därmed fullt kompenserad för den allmänna pensionsavgiften (prop. 2005/06:1 s. 120-121).
Bestämmelsen om att skattereduktion ska göras för allmän pensionsavgift som avser beskattningsåret finns i 67 kap. 4 § IL. Att skattereduktionen görs ingår i beslut om slutlig skatt (57 kap. 7 § skatteförfarandelagen [2011:1244]).