Enligt 3 kap. 3 § första stycket 3 inkomstskattelagen (1999:1229) ska den som tidigare varit bosatt i Sverige och som har väsentlig anknytning hit, vara obegränsat skattskyldig här.

För att avgöra om en person har väsentlig anknytning till Sverige ska enligt 7 § första stycket en rad anknytningsfaktorer beaktas. Sådana omständigheter är bl.a. om personen är svensk medborgare, hur länge han var bosatt här, om han inte varaktigt bosatt sig på en viss utländsk ort, om han har en bostad här som är inrättad för åretruntbruk, om han har sin familj här och liknande förhållanden.

Frågan är om A får väsentlig anknytning om han förvärvar en villafastighet som han ska använda som en övernattnings- eller fritidsbostad, en fastighet som gränsar till den före detta hustruns och barnens permanentbostad.

Inledningsvis kan konstateras att praxis ger stöd för att umgänge med barn under de förhållanden som gäller för A inte i sig ger väsentlig anknytning till Sverige (RÅ 2003 ref. 52).

Av praxis framgår också att en person som varit utflyttad en längre tid från Sverige inte får väsentlig anknytning hit enbart på grund av ett förvärv av en fastighet för fritidsändamål. Det gäller även om det är fråga om ett ansenligt fastighetsinnehav och bostaden är inrättad för åretruntbruk (se t.ex. RÅ 2003 not. 210 och RÅ 2009 not. 82).

Skatterättsnämnden finner att A inte heller vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter får väsentlig anknytning till Sverige om han förvärvar fastigheten ifråga.

I avgörandet har deltagit Peder André, ordf., Birgitta Pettersson, Mattias Dahlberg, Marie Jönsson, Peter Kristiansson, Merja Lohela och Ulla Werkell.

Ärendet har föredragits av Håkan Gustavsson.

I den slutliga handläggningen har även Lis Alfreds deltagit.