Enligt 3 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229) är den som har väsentlig anknytning till Sverige och som tidigare har varit bosatt här obegränsat skattskyldig.

För att avgöra om en person som tidigare har varit bosatt i Sverige har väsentlig anknytning hit ska, enligt 7 § första stycket, ett antal anknytningsfaktorer beaktas, bl.a. om han bedriver näringsverksamhet här, om han är ekonomiskt engagerad här genom att inneha tillgångar som, direkt eller indirekt, ger honom ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet här och om han har en fastighet här.

Enbart innehav av en fritidsbostad ger i regel inte väsentlig anknytning till Sverige (se t.ex. RÅ 1992 not. 367). Beträffande innehav av hyresfastigheter och jordbruksfastigheter görs i praxis skillnad mellan rena kapitalplaceringar och fastighetsförvaltning där den skattskyldige deltar mer aktivt i förvaltningen (jfr RÅ 1989 ref. 18, RÅ 1989 ref. 103 och RÅ 2003 not. 210 samt prop. 1984/85:175 s. 115 och 122).

Skatterättsnämnden finner att de redovisade anknytningsfaktorerna inte ger stöd för att A ska anses ha väsentlig anknytning till Sverige efter utflyttningen. Frågan ska därför besvaras nekande.

I avgörandet har deltagit Peder André, ordf., Birgitta Pettersson, Mattias Dahlberg, Leif Gäverth, Ulrika Lundström, Robert Påhlsson och Ulla Werkell.

Ärendet har föredragits av Marcus Andersson.

I den slutliga handläggningen har även Margareta Palmstierna deltagit.