En förenings arrangemang av tävlings- och träningsspel på en golfbana som hyrs ut av föreningen till ett aktiebolag har ansetts innebära en dispositionsrätt som bolaget ska uttagsbeskattas för.
Y Golfklubbs (föreningen) arrangemang av tävlings- och träningsspel på den till X AB (bolaget) upplåtna golfbaneanläggningen innebär en dispositionsrätt som bolaget ska uttagsbeskattas för.
Föreningen är en allmännyttig ideell förening som är inskränkt skattskyldig enligt 7 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229). Den äger [flera] fastigheter som gemensamt hyser en golfbaneanläggning. Föreningen hyr ut anläggningen till bolaget, som är ett helägt dotterbolag. Det är bolaget som sköter driften av anläggningen och upplåter den för spel.
Föreningen arrangerar sin idrottsliga verksamhet i form av träningar, tävlingar och klubbmästerskap på golfbanan i egen regi. Dagar och tider för dessa aktiviteter görs upp i förväg mellan föreningen och bolaget under en gemensam planeringsdag. Händelserna bokas då in i en digital aktivitetskalender som används för allt spel på banan under året. Ca tio procent av de bokningsbara tiderna på banan är på så vis reserverade för föreningsaktiviteter. Starttider för tränings- eller tävlingsspel bokas dock inte i föreningens namn utan av deltagarna själva.
Av ett hyresavtal som bifogats ansökan framgår att bolaget hyr golfbaneanläggningen av föreningen i befintligt skick och att bolaget bär samtliga kostnader för drift och underhåll. Som förutsättning för förhandsbeskedet gäller att hyresnivån inte har påverkats av föreningsaktiviteterna. Avtalet innehåller inte heller något villkor om återhyra vid de tillfällen som föreningens aktiviteter äger rum.
Bolaget tar betalt för allt spel som sker på banan, oavsett om det gäller vanligt sällskapsspel, föreningens aktiviteter eller företagsevenemang. Medlemmar i föreningen kan köpa spelrätt till banan. Mot en spelrättsavgift som betalas till bolaget får medlemmen då använda anläggningen i obegränsad omfattning. Ca (…) av föreningens medlemmar har spelrätt. Av dessa deltar ca (…) i tävlingsspel och (…) i organiserad träningsverksamhet. Personer utan spelrätt betalar greenfee, dvs. en engångsavgift vid spel på anläggningen. Storleken på greenfee beror bl.a. på spelarens ålder, klubbtillhörighet, veckodag, säsong samt banans skick.
Därutöver förekommer även företagsevenemang på banan, liksom tävlingar arrangerade av Svenska Golfförbundet och distriktsgolfförbund. Vid dessa evenemang fakturerar bolaget hyra till kunden, alternativt förbundet, men tar inte ut någon avgift av de enskilda spelarna. Hyran utgår med oförändrat belopp även om några av deltagarna innehar spelrätt.
Föreningens inkomster består främst av anläggningshyra och medlemsavgifter. Vidare betalar spelare som deltar i tävling startavgift till föreningen som ersättning för föreningens organisation och administration av tävlingen. Juniorer och elitseniorer som deltar i träning betalar träningsavgift. Vid de tillfällen som det förekommer företagsevenemang på golfbanan sköter föreningen arrangemanget mot ersättning från bolaget. Vid tävlingar organiserade av Svenska Golfförbundet och distriktsgolfförbund betalar förbundet föreningen för arrangemanget.
Bolaget vill ha klarhet i om föreningens arrangemang av tävlingsspel och organiserat träningsspel på den till bolaget upplåtna golfbaneanläggningen innebär att det uppstår en dispositionsrätt för föreningen som bolaget ska uttagsbeskattas för. Skatterättsnämnden kan utgå från att värdet av tjänsten i så fall är mer än ringa.
Bolaget anser inte att föreningens aktiviteter ska föranleda uttagsbeskattning. Hyresavtalet mellan föreningen och bolaget omfattar en fullständig upplåtelse av anläggningen. Föreningens arrangemang inskränker inte bolagets användning av banan för upplåtelse, vare sig till föreningens medlemmar eller till andra, då starttider alltid upplåts till enskilda spelare. Det sker inte heller något inkomstbortfall för bolaget vid föreningsaktiviteterna då samtliga deltagare betalar bolaget för spel, antingen genom spelrättsavgift eller greenfee. När det gäller företagsgolf och tävlingar i Svenska Golfförbundets eller distriktsgolfförbunds regi fakturerar bolaget hyra för evenemanget. Alla inkomster för spel på banan är skattepliktiga för bolaget. Om bolaget även ska uttagsbeskattas för de tider som föreningen disponerar uppstår dubbelbeskattning.
Skatteverket anser i första hand att det finns skäl att frångå hyresavtalet mellan föreningen och bolaget. Av avtalet följer att bolaget har full dispositionsrätt till banan och hyran anges med ett årsbelopp. I verkligheten disponerar dock bolaget bara ca 90 procent av tillgängliga starttider. Bolaget ska därför nekas avdrag med 10 procent av årshyran.
I andra hand anser Skatteverket att bolaget ska uttagsbeskattas. Till stöd för den uppfattningen anför verket att föreningens organiserade aktiviteter innebär en begränsning av antalet gäster som betalar greenfee under de dagar som respektive aktivitet pågår. Under antagandet att spelrätt är ett billigare alternativ för spel än greenfee går bolaget miste om alternativa intäkter och bolaget ska uttagsbeskattas för värdet av inkomstbortfallet.
Om ett företag tillhandahåller en tjänst mot en ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta är affärsmässigt motiverat, kan företaget komma att uttagsbeskattas (22 kap. 3–4 §§). Det innebär att beskattning ska ske som om tjänsten hade tillhandahållits mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet (7 §).
En förutsättning för uttagsbeskattning av tjänster är att värdet av tjänsten är mer än ringa (4 §).
Av 61 kap. 2 § tredje stycket följer att med marknadsvärde avses det pris som näringsidkaren hade fått om tillgången eller tjänsten bjudits ut på marknaden på villkor som med hänsyn till den skattskyldiges affärsmässiga situation framstår som naturliga.
Om det inte går att avgöra något bestämt marknadspris får man nöja sig med en uppskattning av ett intervall inom vilket marknadspriset rimligen bör ligga. Ligger priset inom ett sådant intervall anses det marknadsmässigt och en eventuell uttagsbeskattning ska ske till det lägsta priset i intervallet (se prop. 1998/99:15 s. 293).
Av omständigheterna i ärendet följer att bolaget tillåter föreningen att reservera ca tio procent av de bokningsbara tiderna på banan för sina aktiviteter och att föreningen inte ersätter bolaget för detta genom att betala återhyra. Hyresnivån mellan parterna har inte heller påverkats av detta förhållande.
Gällande frågan om föreningens aktiviteter mot den bakgrunden innebär en dispositionsrätt som bolaget ska uttagsbeskattas för har Skatteverket anfört att bolaget ska uttagsbeskattas med anledning av uteblivna alternativa intäkter vid de tillfällen då föreningen anordnar aktiviteter. Enligt verkets mening innebär dessa arrangemang att bättre betalande greenfeegäster utestängs från spel med inkomstbortfall för bolaget som följd.
Marknadspriset för en enskild golfrunda bör dock enligt Skatterättsnämndens uppfattning endast kunna beräknas till ett intervall som utgörs av den prislista som finns för spel. I förarbeten och praxis finns stöd för att bedömningen av marknadspriset i ett sådant fall ska göras försiktigt och till det lägsta värdet i intervallet (jfr prop. 1998/99:15 s. 293 och HFD 2017 ref. 14). Föreningens arrangemang innebär i det hänseendet inte att golfbanan upplåts till deltagarna till ett pris understigande marknadsvärdet.
Enligt Skatterättsnämndens mening framstår det dock som uteslutet att en annan golfklubb än föreningen skulle tillåtas att få arrangera hela sin sportsliga verksamhet på banan och att därtill i förväg få reservera tider för verksamheten utan att betala någon hyra. Föreningens disposition av banan för arrangemang av tävlings- och träningsspel får därmed anses ha ett ekonomiskt värde i sig. Detta värde ska enligt lämnade förutsättningar anses som mer än ringa. Vidare har några affärsmässiga motiv till att bolaget underlåtit att ta ut hyra av föreningen inte framkommit. Bolaget ska därför uttagsbeskattas för värdet av dispositionsrätten.
I avgörandet har deltagit Christina Eng, ordf., Birgitta Pettersson, Mattias Dahlberg, Richard Hellenius, Marie Jönsson, Merja Lohela och Ulla Werkell.
Ärendet har föredragits av Marcus Andersson.
I den slutliga handläggningen har även Maria Doeser deltagit.
Fråga om Sverige, enligt artikel 18 i skatteavtalet med Italien, har rätt att beskatta belopp som utbetalas från en svensk tjänstepensionsförsäkring till en svensk medborgare som har skatterättslig hemvist i Italien.
Fråga om gåva av aktier till en stiftelse föranleder utdelningsbeskattning av givaren med tillämpning av verklig innebörd eller skatteflyktslagen.
Fråga om fördelning av skattskyldigheten av ett kommanditbolags resultat mellan köpare och säljare och om bedömningen ska påverkas av att säljaren innan försäljningen överlåtit tillgångar i kommanditbolaget till ett närstående bolag och gjort uttag ur kommanditbolaget motsvarande det egna kapitalet.
Friskvårdsbidrag som ersättning för kostnader för kurs i hästkörning har inte ansetts utgöra en skattefri personalvårdsförmån.
Friskvårdsbidrag som ersättning för kostnader för fält- och westernskytte har inte ansetts utgöra en skattefri personalvårdsförmån.
Makar har inte ansetts få väsentlig anknytning till Sverige på grund av att de innan flytten till Portugal köpt en bostadsrättslägenhet som fritidsbostad. Bedömningen har inte förändrats av att två vuxna döttrar eventuellt bosätter sig i lägenheten eller att visst bohag flyttats dit från permanentbostaden.
Fråga om kravet på självständighet är uppfyllt i en s.k. ”paraplyorganisation”.
Fråga om en från Sverige utflyttad person har väsentlig anknytning hit på grund av innehav av aktier i svenska bolag och på grund av sin roll som företagsledare i bolagen.
Ett liechtensteinskt anstalt, strukturerat som ett bolag, har ansetts motsvara ett svenskt aktiebolag vid tillämpningen av reglerna om näringsbetingade andelar.
En svensk medborgare som är utflyttad från Sverige sedan 2016 avser att köpa en fritidsfastighet i Sverige. Fastighetens höga standard har inte ansetts påverka bedömningen av om han får väsentlig anknytning hit.
