Av praxis framgår att en person som varit utflyttad från Sverige en längre tid inte får väsentlig anknytning hit enbart på grund av förvärv av en fastighet för fritidsändamål, även om fastigheten genererar intäkter och bostaden är inrättad för åretruntbruk (se t.ex. RÅ 2003 not. 210 och RÅ 2009 not. 82). Den omständigheten att en person behåller en bostad som före utflyttningen varit dennes permanentbostad har däremot i praxis ansetts utgöra en tungt vägande anknytningsfaktor till Sverige (se t.ex. RÅ 1989 ref. 118 och RÅ 2009 not. 84).
A har inte behållit en bostad efter utflyttningen från Sverige utan han avser att tillsammans med sin hustru förvärva sitt föräldrahem som han använde som permanentbostad under perioder flera år före utflyttningen. Enligt Skatterättsnämnden saknas det anledning att betrakta transaktionen som något annat än förvärv av en fritidsbostad.
Beträffande innehav av hyres- och jordbruksfastigheter görs i praxis skillnad mellan rena
kapitalplaceringar och fastighetsförvaltning där den skattskyldige deltar mer aktivt i förvaltningen (jfr RÅ 1989 ref. 18, RÅ 1989 ref. 118 och RÅ 2003 not. 210 samt prop. 1984/85:175 s. 14, 115 och 122). Den aktuella jordbruksfastigheten får enligt Skatterättsnämndens uppfattning ses som en ren kapitalplacering.
I praxis har aktieinnehav som understiger tio procent inte ansetts ge ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet (se t.ex. RÅ 2009 not. 85 och HFD 2016 not. 28). Mot den bakgrunden kan makarna[s] innehav av marknadsnoterade värdepapper inte anses ge dem ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet i Sverige.
Skatterättsnämnden finner vid en sammantagen bedömning att makarna[s] förvärv och nyttjande av jordbruksfastigheten inte innebär att de får väsentlig anknytning till Sverige.
I avgörandet har deltagit Christina Eng, ordf., Birgitta Pettersson, Mattias Dahlberg, Marie Jönsson, Robert Påhlsson, Olof Sundin och Ulla Werkell.
Ärendet har föredragits av Maria Doeser.
I den slutliga handläggningen har även Krister Rentrop deltagit.