Hinder mot att meddela förhandsbesked?
Skatteverket anser att uppgifterna om utlandsvistelsernas omfattning i de olika länderna är så osäkra att det inte är lämpligt att lämna ett förhandsbesked. Det kan konstateras att det av lämnade uppgifter inte framgår hur resorna till tredje land kommer att fördela sig mellan olika länder. Skatterättsnämnden anser dock att den omständigheten inte är avgörande för bedömningen i ärendet. Enligt nämndens uppfattning är omständigheterna tillräckligt klara för att de ställda frågorna ska kunna besvaras.
Frågorna 1 och 2
Ärendet gäller om A:s resor till tredje land för tjänsteuppdrag utgör sådana kortare avbrott i utlandsvistelsen som enligt 3 kap. 10 § ska räknas in i vistelsetiden som avses i ettårsregeln.
Enligt alternativen 1 och 2 kommer A att vistas i tredje land två månader per år respektive 72 dagar per år. Därutöver kommer han att vistas i Sverige 72 dagar per år.
Antalet dagar som A kommer att vistas utanför [land Z] är omfattande enligt både alternativ 1 och 2. Enligt Skatterättsnämndens uppfattning ger dock HFD 2014 ref. 9 II stöd för att även omfattande vistelser utanför vistelselandet kan betraktas som kortare avbrott, förutsatt att vistelserna inte strider mot syftet med bestämmelsen om kortare avbrott.
Enligt lämnade uppgifter om lagstiftningen i [land Z] är A:s skattebefrielse i det landet inte en följd av hans resor till andra länder. Det har inte heller framkommit några omständigheter som tyder på att han försöker undvika skattskyldighet i något annat land genom att vistas där kort tid. Resorna får anses nödvändiga för hans tjänst. Det finns därmed enligt Skatterätts-nämndens mening inte skäl att anse att det är fråga om ett sådant kringgående som bestämmelsen om kortare avbrott syftar till att motverka.
Mot den bakgrunden ska A:s resor till tredje land enligt alternativen 1 och 2 behandlas som sådana kortare avbrott i vistelsen i [land Z] som ska räknas in i den tid för vistelse som avses i ettårsregeln.
Fråga 3
Enligt alternativ 3 kommer A att vistas i tredje land fyra månader per år och i Sverige 72 dagar per år. Det innebär att hans vistelser utanför [land Z] sammantaget uppgår till mer än sex månader per år. Skatterättsnämnden anser att lagtextens ordalydelse talar emot att så omfattande avbrott i utlandsvistelsen skulle omfattas av bestämmelsen. A:s resor till tredje land enligt alternativ 3 ska därmed inte behandlas som sådana kortare avbrott som ska räknas in i den tid för vistelse som avses i ettårsregeln.
I avgörandet har deltagit Christina Eng, ordf., Birgitta Pettersson, Mattias Dahlberg, Marie Jönsson, Robert Påhlsson, Olof Sundin (skiljaktig) och Ulla Werkell.
Ärendet har föredragits av Maria Doeser.
Skiljaktig mening
Olof Sundin är skiljaktig avseende frågorna 1 och 2 och anför följande.
Även om det vid bedömningen måste tas hänsyn till syftet med ettårsregeln anser jag att det omfattande antalet dagar som A kommer att vistas utanför [land Z] och längden på resorna till tredje land sammantaget innebär att det i dessa fall inte är fråga om sådana kortare avbrott som ska räknas in i den tid för vistelse som avses i ettårsregeln.