A avser att påbörja ett långsiktigt sparande i en unit-linked fondförsäkring. Ett
försäkringsbolag hemmahörande i [land inom EU] har erbjudit honom att teckna en
livförsäkringsprodukt där försäkringens värde, reducerat med en procent vid dödsfall, betalas till förmånstagare eller dödsbo. Om den enskilde väljer att avsluta försäkringen i förtid betalas det fulla värdet ut utan reduktion. Enligt avtalsvillkoren lämnar försäkringsgivaren inte någon riskkompensation under försäkringstiden.

Försäkringsbolaget kommer att äga de till försäkringen knutna fondandelarna och försäkringstagaren kommer att ha en fordran på försäkringsbolaget motsvarande värdet av
fondandelarna under kontraktstiden.

Det aktuella försäkringsbolaget står under tillsyn av försäkringsinspektionen i [land inom EU] och har den svenska Finansinspektionens tillstånd att bl.a. tillhandahålla försäkring anknuten till värdepappersfonder. Försäkringen i fråga kommer att regleras i enlighet med svensk försäkringsavtalslag.

A vill veta om den fondförsäkring han överväger att teckna vid tillämpning av
inkomstskattelagen (1999:1229), IL, och lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel, AvpL, ska behandlas som en kapitalförsäkring.

Enligt A är produkten närmast identisk med den som prövades i HFD 2015 not. 54 och som
bedömdes som en kapitalförsäkring. Skillnaden är att den i det målet prövade
kapitalförsäkringen också innehöll en riskkompensation. Varken Skatterättsnämnden eller Högsta förvaltningsdomstolen resonerar emellertid kring frågan om riskkompensation och redan mot den bakgrunden torde det stå klart att den inte hade en avgörande betydelse för om försäkringen skattemässigt utgjorde en kapitalförsäkring.

Skatteverket anser inte att det är fråga om en kapitalförsäkring eftersom det enligt verket
är en sparprodukt som inte är förenad med någon riskhantering från försäkringsgivarens sida.

Av 2 kap. 2 § IL framgår att de termer och uttryck som används i lagen också omfattar motsvarande utländska företeelser om det inte anges eller framgår av sammanhanget att bara svenska företeelser avses.

I 58 kap. 2 § anges att en försäkring är en pensionsförsäkring om den uppfyller vissa villkor i kapitlet. Vidare anges att med kapitalförsäkring avses en livförsäkring som inte är en pensionsförsäkring.

Enligt 2 § första stycket punkten 7 AvpL är bl.a. obegränsat skattskyldiga som under inkomståret innehaft en kapitalförsäkring som är meddelad i försäkringsrörelse som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, själva skattskyldiga för avkastningsskatt. Av 12 § framgår att termer och uttryck i AvpL har samma betydelse och tillämpningsområde som i IL.

Någon definition av begreppet livförsäkring, eller begreppet försäkring, finns inte i IL eller AvpL. I försäkringsrörelselagen (2010:2043), FRL, som bl.a. innehåller närings- och associationsrättsliga bestämmelser om försäkringsrörelse som bedrivs av svenska försäkringsföretag, finns vissa stadganden som kan ge vägledning.

Med livförsäkring avses enligt 1 kap. 5 § en sådan försäkring som anges i 2 kap. 12 §. Enligt detta lagrum ska tillstånd för direkt livförsäkringsrörelse avse en eller flera försäkringsklasser eller risk som hänför sig till en sådan klass. Försäkringsklass III avser bl.a. försäkring där utbetalning är beroende av en persons eller flera personers liv och som är anknuten till vissa typer av fonder (fondförsäkring).

Av 4 kap. 4 § framgår att ett försäkringsföretag inte får driva annan rörelse än försäkringsrörelse och därmed sammanhängande verksamhet.

Skatterättsnämnden har inhämtat ett yttrande från Finansinspektionen för att få inspektionens syn på frågan om den aktuella produkten kan anses motsvara en sådan livförsäkring som avses i 1 kap. 5 § och 2 kap. 12 §.

Finansinspektionen har i sitt yttrande under rubriken ”Den aktuella försäkringsprodukten” anfört bl.a. följande.

”För att bedöma om aktuell produkt kan anses motsvara en livförsäkring enligt svensk rätt måste en prövning ske enligt reglerna i FRL och förarbetena till denna lag. Som redogjorts för ovan bygger livförsäkring på utjämning av risk i ett försäkringskollektiv. Såvitt avser livförsäkring innebär en sådan utjämning en omfördelning i ett kollektiv mellan de som lever längre och de som lever kortare. Eftersom livförsäkring bygger på att utjämning av risk sker är förekomsten av riskkompensation i någon form en förutsättning för att en sådan produkt som är aktuell i ärendet ska anses motsvara en sådan livförsäkring som avses i 2 kap. 12 § III försäkringsrörelselagen (2010:2043).

---

Enligt uppgifter som sökanden har lämnat erhålls inte någon riskkompensation. Det framgår inte heller av villkoren att försäkringstagaren erhåller någon riskkompensation. Om riskkompensation inte ges i en produkt där 99 procent av försäkringskapitalet betalas ut vid den försäkrades död sker inte någon riskutjämning över kollektivet av försäkrade. I produkten finns därmed inte någon koppling till försäkringsrisker i ett kollektiv. Vidare innebär avsaknaden av riskkompensation i en fondförsäkring med negativ risk att den utfallande förmånens storlek vid dödsfall endast baseras på finansiell avkastning (värde på de underliggande fondandelarna) samt avgifter. Utöver placeringsrisken och avgifterna finns således inga faktorer som påverkar den utfallande förmånens storlek. Avsaknaden av riskkompensation får till följd att förmånstagarna varken får hela det sparande som gjorts fram till den försäkrades dödsfall utbetalt eller någon ersättning för den risk som den försäkrade stått till följd av risken att förlora en del av försäkringskapitalet vid dödsfall. Avtalets utformning innebär att avtalet saknar betydelse från försäkringsmässiga ståndpunkter. Produkten utgör därmed ett rent sparande.

Mot den bakgrunden gör Finansinspektionen bedömningen att den i ärendet aktuella produkten inte kan anses motsvara sådan försäkring som avses i 2 kap. 12 § III försäkringsrörelselagen (2010:2043).”

A har med anledning av Finansinspektionens yttrande bl.a. anfört att han motsätter sig inspektionens bedömning och vidhåller att en produkt kan utgöra en livförsäkring även om någon riskutjämning i ett försäkringskollektiv inte sker.

Frågan i ärendet är om den produkt som A överväger att teckna kan anses utgöra en
livförsäkring och därmed motsvara en kapitalförsäkring enligt IL och AvpL.

I HFD 2015 not. 54 prövades om en till stora delar liknande produkt som den nu
aktuella kunde anses utgöra en kapitalförsäkring. Bakgrunden till målet var bl.a. att i tidigare praxis (RÅ 1994 not. 19 och 20) hade en risk för försäkringsgivaren uppgående till en procent inte hindrat att avtalen som skulle bedömas var att betrakta som avtal om livförsäkring vid inkomstbeskattningen och frågan var om det fanns någon anledning att komma till en annan slutsats då riskmomentet var lika stort men med risk för försäkringstagaren. Så bedömdes
inte vara fallet.

Till skillnad mot förhållandena i den nu aktuella produkten skulle försäkringstagaren
i notismålet, eftersom kapitalet reducerades vid försäkringsfall, löpande erhålla en riskkompensation som bidrog till försäkringskapitalet. Varken i förhandsbeskedet eller i Högsta förvaltningsdomstolens dom anges något särskilt om detta. I det yttrande som Skatterättsnämnden då inhämtade från Finansinspektionen framhölls emellertid bl.a. förekomsten av riskkompensationen och vikten av att det finns en utjämning av risken i ett försäkringskollektiv.

I det nu aktuella yttrandet anger Finansinspektionen att livförsäkring bygger på
utjämning av risk i ett försäkringskollektiv och att förekomsten avriskkompensation i någon form är en förutsättning för att en sådan produkt som är föremål för bedömning ska anses motsvara en sådan livförsäkring som avses i 2 kap. 12 § FRL. Det har inte framkommit något skäl för Skatterättsnämnden attgöra någon annan bedömning.

Nämnden anser vidare att bedömningen av en försäkrings karaktär vid
inkomstbeskattningen ska grundas på vad som gäller enligt försäkringsrörelselagstiftningen.
Mot den bakgrunden kan den aktuella produkten inte anses utgöra en kapitalförsäkring enligt IL eller AvpL.

I avgörandet har deltagit Christina Eng, ordf., Birgitta Pettersson, Mattias Dahlberg, Marie Jönsson, Johan Rubenson, Olof Sundin och Ulla Werkell.

Ärendet har föredragits av Krister Rentrop.