Personaloption enligt 11 a kap. IL
(Dnr 65-23/D)Fråga om vad som avses med begreppet ”verksamheten” i 11 a kap. 9 § andra stycket inkomstskattelagen.
En förlängning av förvärvsperioden utan att löptid eller lösenpris förändras har inte ansetts innebära att köpoptioner har avyttrats.
Förlängningen av förvärvsperioden medför inte att optionsrätterna ska anses ha avyttrats.
BESLUT
Skatterättsnämnden avvisar frågan om förlängningen i övrigt medför några skattekonsekvenser.
A ingick den [datum] ett optionsavtal med huvudägarna till X AB där han är anställd. Optionsavtalets löptid är [ca fem år]. Avtalet ger honom rätt att under [en period om 20 dagar] förvärva [antal] aktier i bolaget för ett pris om (…) kr per aktie. Köpoptionerna förvärvades för marknadspris.
Av optionsavtalet framgår att optionsrätterna är överlåtbara men att de först ska hembjudas till utfärdarna eller till den eller de som trätt i deras ställe. Även i det fall anställningen upphör måste optionsrätterna hembjudas till utfärdarna eller till den eller de som trätt i deras ställe. Hembudet ska i båda fallen ske till det då gällande marknadspriset beräknat enligt Black & Scholes-modellen.
A och huvudägarna är nu överens om att den i optionsavtalet bestämda förvärvsperioden är för kort och överväger därför att förlänga den med tio månader så att den omfattar tiden (…). Avtalsvillkoren i övrigt kommer att vara oförändrade.
Skatterättsnämnden kan enligt ansökan utgå ifrån att köpoptionerna är värdepapper.
A vill veta om en förlängning av förvärvsperioden medför att optionsrätterna ska anses avyttrade eller i övrigt medför några skattekonsekvenser för honom.
Sökanden anser att förändringen av förvärvsperioden inte bör medföra att optionsrätterna anses avyttrade eftersom löptid och lösenpris kommer att vara oförändrade.
Skatteverket delar sökandens uppfattning att optionen inte ska anses avyttrad på grund av att förvärvsperioden förlängs men att den i ansökan ställda frågan i övrigt är för allmänt hållen för att kunna besvaras.
Högsta förvaltningsdomstolen har i HFD 2021 ref. 67 funnit att ett villkor som innebär att arbetsgivaren har rätt att återköpa optioner till marknadsvärde om den anställde lämnar sin anställning inte leder till att köpoptionerna förlorar sin karaktär av värdepapper.
Av praxis framgår vidare att vissa förändringar av den rätt som följer med innehavet av aktier och andra värdepapper medför att värdepappret ska anses avyttrat (RÅ84 1:1, RÅ 1997 ref. 81, RÅ 2000 ref. 44, RÅ 2003 ref. 75, RÅ 2003 not. 107 och RÅ 2005 ref. 76). I rättsfallen har det inte närmare utvecklats varför vissa förändringar innebär att värdepappret anses avyttrat. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen torde praxis bygga på synsättet att om väsentliga ändringar görs i de rättigheter och villkor som gäller för värdepappret så har detta i realiteten upphört att existera och istället ersatts av ett nytt, därmed en avyttring (HFD 2018 ref. 27).
Parterna hade inledningsvis olika uppfattningar om de aktuella köpoptionerna utgör värdepapper eller ej. Efter att Högsta förvaltningsdomstolen meddelat dom i HFD 2021 ref. 67 delar Skatteverket numera sökandens uppfattning att köpoptionerna är värdepapper. Enligt Skatterättsnämndens uppfattning saknas skäl att i denna del göra någon annan bedömning än den som parterna numera är ense om.
Förlängningen av förvärvsperioden från 20 dagar till närmare 11 månader är tidsmässigt väsentlig. Löptid och lösenpris kommer emellertid att vara oförändrade (jfr RÅ 2003 not. 107). Med beaktande av detta kan den planerade förlängningen av förvärvsperioden enligt Skatterättsnämndens mening inte anses innebära en sådan väsentlig förändring av optionernas rättigheter och villkor som i praxis har medfört att de anses avyttrade.
Beslutet
Frågan om villkorsförändringen i övrigt medför några skattekonsekvenser för A har inte närmare utvecklats eller belysts i ansökan. Skatterättsnämnden anser att frågan är för allmänt hållen för att kunna besvaras. Frågan ska därför avvisas.
I avgörandet har deltagit Christina Eng, Birgitta Pettersson, Anders Bengtsson, Mattias Dahlberg, Fredrik Hammarström, Olof Sundin och Ulla Werkell.
Fråga om vad som avses med begreppet ”verksamheten” i 11 a kap. 9 § andra stycket inkomstskattelagen.
Fråga om beskattningskonsekvenserna av en serie transaktioner som ska genomföras i syfte att förvärva en fastighet från en bostadsrättsförening.
Kostnader för arbete och material vid installation av en viss typ av lastbalanserare har inte ansetts kunna ingå i underlaget för skattereduktion för installation av laddningspunkt för elfordon.
Fråga om en person som avser att flytta från Sverige och behålla ett flertal styrelseuppdrag i kombination med aktieinnehav – understigande tio procent – i svenska rörelsedrivande bolag ska anses ha väsentlig anknytning hit.
En enskild näringsidkare har erhållit elstöd som omfattar både privat elförbrukning och elförbrukning i näringsverksamheten. Den del av stödet som belöper på el förbrukad i verksamheten ska tas upp som intäkt i näringsverksamheten.
Restauranganställd som köper råvaror m.m. från arbetsgivarens lager och på obetald rast tillagar en maträtt anses erhålla en sådan färdig måltid som omfattas av reglerna om kostförmån.
Uttag från försäkringskapitalet för bistående av förvaltning av försäkringsavtal medför att försäkringen inte kan klassificeras som en pensionsförsäkring.
En person som är utflyttad från Sverige sedan 2017 men har behållit den tidigare permanentbostaden i Sverige där hans hustru varit bosatt till och med 2020 har ansetts ha väsentlig anknytning hit.
En amerikansk trust har inte ansetts motsvara en svensk familjestiftelse. En utbetalning från trusten ska därför inte beskattas som periodiskt understöd.
Ersättning för handel med valuta för annans räkning ska beskattas i inkomstslaget tjänst