Anställds förvärv av optioner
(Dnr 52-24/D)Optioner utfärdade i USA utgör inte värdepapper i den mening som avses i värdepappersregeln
Ett svenskt livförsäkringsbolag har inte ansetts ha rätt till koncernavdrag för en slutlig förlust hos ett dotterbolag i ett annat EU-land.
Bestämmelserna för livförsäkringsbolag i 39 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), IL, ska tillämpas vid beräkning av slutlig förlust hos Y enligt 35 a kap. 8 § 2.
X bedriver verksamhet på (...) livförsäkringsmarknaden (...). (...) X:s verksamhet är [delvis] föremål för avkastningsskatt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, avkastningsskattelagen. Övriga delar av verksamheten beskattas enligt IL.
X ägde samtliga aktier i Y, ett bolag med säte i [ett EU-land]. Dotterbolaget bildades (...). (...) Y [erbjöd] (...) livförsäkringsprodukter (...).
(...) Efter att ha överlåtit försäkringsbeståndet till utomstående part trädde Y i frivillig likvidation (...). I anslutning till beståndsöverlåtelsen upphörde bolaget att vara ett livförsäkringsbolag.
Y:s verksamhet var, (...), föremål för inkomstskatt enligt [EU-landets] skattelagstiftning. Bolaget hade samlade skattemässiga underskott om ungefär (...) euro, (...) varav den största delen hade uppkommit under den tid då bolaget bedrev livförsäkringsverksamhet. Likvidationen avslutades (...) varvid bolaget upplöstes.
X planerar att göra avdrag enligt reglerna i35 akap. IL om koncernavdrag för den slutliga förlusten hos Y.
X vill få prövat om beräkningen av dotterbolaget Y:s slutliga förlust enligt 35 a kap. 8 § första stycket 2, dvs. enligt svenska regler, ska ske enligt de särskilda bestämmelserna för beskattning av livförsäkringsföretag i bl.a. 39 kap. 3 § eller de allmänna reglerna för aktiebolag i IL.
Parterna är ense om att vid en prövning mot de särskilda bestämmelserna för livförsäkringsföretag i 39 kap. uppkommer ingen slutlig förlust. X anser emellertid att det strider mot artiklarna 49 och 54 i EUF-fördraget om fri etableringsrätt (tidigare 43 och 48 i EG-fördraget) att inte behandla Y som ett sådant aktiebolag för vilket förlusten ska beräknas enligt allmänna regler.
Skatteverkets uppfattning är att beräkningen av Y:s slutliga förlust vid tillämpningen av svenska bestämmelser inte strider mot EU-rätten eftersom någon resultatutjämningsmöjlighet inte skulle ha förelegat om dotterbolaget var ett svenskt livförsäkringsföretag.
Av ansökan får anses framgå att den del av Y:s förlust som omfattas av frågorna är den del som uppkommit under den tid som bolaget bedrev livförsäkringsverksamhet. Skatterättsnämnden utgår vidare ifrån att förutsättningar för att tillämpa koncernavdragsreglerna föreligger i övrigt.
Koncernavdraget
I 35 akap. IL finns bestämmelser om rätt till koncernavdrag med belopp som motsvarar en förlust hos ett dotterföretag i en annan medlemsstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. De grundläggande förutsättningarna för koncernavdrag bör enligt förarbetena i relevanta delar vara desamma som för koncernbidrag (prop. 2009/10:194 s. 22).
Regleringen är en kodifiering av praxis. Där fann Högsta förvaltningsdomstolen (tidigare Regeringsrätten) med tillämpning av EG-fördraget att rätt till avdrag för koncernbidrag till utländskt dotterföretag förelåg i vissa förlustsituationer trots att dotterföretaget inte var skattskyldigt i Sverige för den näringsverksamhet som bidraget hänförde sig till, vilket reglerna om koncernbidrag i 35 kap. krävde (RÅ 2009 ref. 13 m.fl.).
I fråga om koncernavdragets storlek finns bestämmelser i 35 a kap. 7 och 8 §§. Ett koncernavdrag får enligt 35 a kap. 7 § 1 inte göras med ett belopp, som överstiger förlusten hos dotterföretaget vid utgången av det sista hela beskattningsåret före likvidationens avslutande eller vid likvidationens avslutande. I 8 § sägs att förlusten uppgår till det lägsta belopp som beräknats dels enligt skattereglerna i den utländska stat där företaget hör hemma (punkt 1), dels som om dotterbolaget var ett svenskt aktiebolag som har motsvarande inkomster i Sverige (punkt 2).
Ansökan avser en prövning mot sistnämnda bestämmelse. Av förarbetena (se a. prop. s. 47) framgår att ledning för tillämpningen finns i förarbetena till den liknande bestämmelsen i 39 a kap. 10 §. Där sägs att nettoinkomsten av lågbeskattade inkomster ska beräknas som om personen varit ett svenskt aktiebolag med tillämpning av reglerna i inkomstskattelagen (se prop. 2003/04:10 s. 84).
Såväl ordalydelsen av 35 a kap. 8 § 2 som förarbetena talar alltså för att reglerna i IL ska tillämpas vid beräkningen av förlusten utan någon begränsning. Det innebär att även de särskilda bestämmelserna för livförsäkringsföretag i 39 kap. aktualiseras. Enligt kapitlets 3 § ska livförsäkringsföretag inte ta upp inkomster som hänför sig till tillgångar och skulder som förvaltas för försäkringstagarnas räkning eller influtna premier och inte heller dra av motsvarande utgifter. Av 5 § framgår att beskattningen av sådan verksamhet i stället ska ske enligt avkastningsskattelagen.
Härav följer att någon slutlig förlust inte kan beräknas enligt IL för Y:s livförsäkringsverksamhet. Det innebär att det inte finns förutsättningar för att X ska få göra koncernavdrag i detta avseende.
EUF-fördraget
Enligt artikel 49 i EUF-fördraget är inskränkningar för medborgare i en medlemsstat att fritt etablera sig på en annan medlemsstats territorium förbjuden. Med medborgare avses enligt artikel 54 även bolag som bildats i överensstämmelse med en medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom unionen.
Innebörden av att någon förlust inte uppkommer vid beräkning av Y:s slutliga förlust enligt IL leder till att förutsättningar inte föreligger för att X ska få koncernavdrag för den slutliga förlust som dotterbolaget gjort i sin verksamhet i [EU-landet]. Frågan är om detta utgör ett hinder för moderbolaget att etablera sig i [EU-landet].
För att så ska vara fallet krävs att de svenska avdragsbestämmelserna kan anses negativt särbehandla ett svenskt moderföretag med ett utländskt dotterföretag som bedriver livförsäkringsverksamhet i fråga om möjligheter till resultatutjämning för slutliga förluster jämfört med vad som gäller i motsvarande fall om det svenska moderföretaget har ett svenskt dotterföretag.
Reglerna om gränsöverskridande resultatutjämning i 35 a kap. är, som framgått, utformade så att koncernavdrag endast ska kunna göras när avdrag enligt 35 kap. medges för lämnat koncernbidrag i motsvarande interna situationer (se prop. 2009/10:194 s. 19-22). Någon möjlighet till avdrag för koncernbidrag från ett moderföretag till ett svenskt dotterföretag finns inte när det mottagna bidraget är hänförligt till dotterföretagets livförsäkringsverksamhet (jfr RÅ 2006 not. 40).
X ifrågasätter att det [utländska] dotterbolaget ska behandlas som ett livförsäkringsbolag vid beräkningen av dess slutliga förlust enligt svenska regler när det i [EU-landet] beskattats för sina inkomster och utgifter som aktiebolag i allmänhet.
Praxis från EU-domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen visar att negativa skattemässiga konsekvenser som är en följd av olikheter mellan medlemsstaternas lagstiftning inte kommer i konflikt med fördragsbestämmelserna om fri rörlighet (jfr t.ex. mål C-371/10, National Grid Indus BV, C-403/03, Schempp och Högsta förvaltningsdomstolens dom den 30 november 2011 i mål nr 4797-10 samt RÅ 2010 ref. 51).
De konsekvenser vid beskattningen som uppkommer vid beräkning av slutlig förlust enligt reglerna för koncernavdrag i 35 a kap. 8 § 2 i det aktuella fallet får enligt Skatterättsnämnden anses vara just en följd av olikheter i medlemsstaternas lagstiftning.
Mot denna bakgrund finner Skatterättsnämnden att en tillämpning av den svenska bestämmelsen inte innebär någon inskränkning i etableringsrätten.
Beslutande: André, ordf., Svanberg, Dahlberg, Gäverth, Påhlsson, Sjökvist, Werkell
Sekreterare, tillika föredragande: Gilbe
Optioner utfärdade i USA utgör inte värdepapper i den mening som avses i värdepappersregeln
En person med ett aktieinnehav i ett svenskt bolag på över 10 procent som ger rätt till mindre än 5 procent av vinstutdelningen har ansetts ha ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet i Sverige. Vid en samlad bedömning har personen dock inte ansetts ha väsentlig anknytning hit.
Uttrycket kontant ersättning i 45 kap. 5 § IL har ansetts omfatta övertagande av lån. Också fråga om hur stor del av gjorda värdeminskningsavdrag m.m. som ska återföras vid avyttring av en ideell andel av en fastighet.
Fråga om en överlåtelse av aktier är att betrakta som en underprisöverlåtelse samt om sidovederlag i form av arbetsinsatser ska beaktas vid en prövning av 23 kap. 11 § första stycket IL. Även fråga om tillämpning av skatteflyktslagen
Fråga om en överlåtelse av aktier är att betrakta som en underprisöverlåtelse samt om sidovederlag i form av arbetsinsatser ska beaktas vid en prövning av 23 kap. 11 § första stycket IL. Även fråga om tillämpning av skatteflyktslagen.
En person har vid en samlad bedömning inte ansetts få väsentlig anknytning till Sverige.
Fråga om ränteavdrag ska nekas på grund av att skuldförhållandet mellan bolagen anses ha uppkommit uteslutande eller så gott som uteslutande för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån.
En utländsk medborgare som varit bosatt i Sverige en kortare tid har vid en samlad bedömning inte ansetts ha väsentlig anknytning hit efter utflyttning. Detta trots att personen fortsatt har ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet i Sverige.
Frågor om beskattning av inkomster som härrör från den typ av särskild vinstandel (s.k. carried interest) som förekommer inom strukturer med riskkapitalfonder.
Innebär en förlängning av löptiden på en fordran avyttring? Också fråga om en fordran kan underprisöverlåtas till gäldenären.