Av 5 § lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor framgår att Skatterättsnämnden efter ansökan av en enskild får lämna förhandsbesked i en fråga som avser sökandens skattskyldighet eller beskattning om det är av vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.
Enligt 56 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, avses med fåmansföretag bl.a. aktiebolag där fyra eller färre delägare äger andelar som motsvarar mer än 50 procent av rösterna för samtliga andelar i företaget.
Av 6 § första stycket framgår att med delägare i fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag avses en fysisk person som, direkt eller indirekt, äger eller på liknande sätt innehar andelar i företaget.
Den nuvarande definitionen av fåmansföretag har sitt ursprung i bestämmelser som infördes år 1976. Företagsskatteberedningen, vars förslag låg till grund för lagstiftningen, ansåg att utvidgningen av fåmansföretagsdefinitionen till bolag med många delägare med självständiga verksamhetsgrenar inte borde kunna kringgås genom att aktierna överförs till t.ex. en stiftelse. Uttalandet, som avsåg i bolaget verksamma personer, kommenterades emellertid inte av föredragande departementschefen (prop. 1975/76:79 se s. 41 och s. 69−74).
Motsvarigheten till bestämmelserna i 56 kap. 6 § första stycket justerades år 1999. Frågan om vad som närmare avses med indirekt ägande eller innehav diskuterades då i förarbetena. Stoppregelutredningen anförde att indirekt ägande genom t.ex. en stiftelse, som saknar ägare, inte kunde föreligga om det inte var fråga om bulvanskap (SOU 1998:116 s. 57 f.), ett uttalande som återkom i propositionen (prop. 1999/2000:15 s. 49).
I RÅ 1976 ref. 75 ägdes vissa aktier i ett aktiebolag av en stiftelse. Stiftelsen var allmännyttig och förvaltades av en särskild styrelse. Dess stadgar kunde inte ändras utan Kungl. Maj:ts medgivande. Aktierna som stiftelsen ägde ansågs inte innehavda av fysiska personer genom förmedling av stiftelsen. Aktierna i det aktuella bolaget var därför inte till huvudsaklig del ägda eller på därmed jämförligt sätt innehavda – direkt eller genom förmedling av juridisk person – av en fysisk person eller ett fåtal fysiska persner. Bolaget var således inget fåmansföretag.
Enligt 1 och 2 §§ skatteflyktslagen ska vid fastställande av underlag för att ta ut kommunal och statlig inkomstskatt hänsyn inte tas till en rättshandling, om
- rättshandlingen, ensam eller tillsammans med annan rättshandling, ingår i ett förfarande som medför en väsentlig skatteförmån för den skattskyldige,
- den skattskyldige direkt eller indirekt medverkat i rättshandlingen eller rättshandlingarna,
- skatteförmånen med hänsyn till omständigheterna kan antas ha utgjort det övervägande skälet för förfarandet, och
- ett fastställande av underlag på grundval av förfarandet skulle strida mot lagstiftningens syfte som det framgår av skattebestämmelsernas allmänna utformning och de bestämmelser som är direkt tillämpliga eller har kringgåtts genom förfarandet.
Med indirekt medverkan avses exempelvis att den skattskyldige erhållit förmånen genom en ställföreträdares medverkan eller att den skattskyldige haft påtaglig möjlighet till inflytande på den person som medverkat i rättshandlingen (prop. 1996/97:170 s. 41).
I RÅ 2001 ref. 12 avsåg ett fåmansföretag att emittera ett konvertibelt vinstandelslån i utländsk valuta till vissa anställda. En anställd datakonsult och gruppchef som inte tidigare hade ägarintresse i företaget ansågs inte ha medverkat i förfarandet som i och för sig medförde en väsentlig skatteförmån för honom.