A är pensionär och bor sedan 2017 i [utlandet] tillsammans med sin make. 

Hon avser att årligen vistas i Sverige fyra månader under sommaren, ungefär från mitten av maj till mitten av september. Därutöver avser hon att besöka släkt och vänner här några gånger per år. Dessa besök kommer inte att följa någon särskild ordning och kommer sammanlagt att uppgå till maximalt tre veckorårligen.

A vill veta om hon ska anses obegränsat skattskyldig i Sverige på grund av stadigvarande vistelse här. Som förutsättning lämnas att hon inte har väsentlig anknytning till Sverige.

Hon anser att hennes vistelser i Sverige inte ska anses som stadigvarande vistelse här och hänvisar till HFD 2018 ref. 30 II.

Skatteverket anser däremot att A får anses stadigvarande vistas i Sverige. Kravet på regelbundenhet får anses uppfyllt. Av HFD 2018 ref. 30 I och II framgår att fem men inte fyra månaders vistelse i Sverige under ett år är tillräckligt omfattande. Samma bedömning bör göras för fyra månader och tre veckor som för fem månader.

Personer som stadigvarande vistas i Sverige är obegränsat skattskyldiga här (3 kap. 3 §
första stycket 2 inkomstskattelagen [1999:1229]).

Begreppet stadigvarande vistelse är inte närmare definierat i inkomstskattelagen. Av
förarbetena till bestämmelsen framgår att det av praxis följer att som stadigvarande vistelse i Sverige räknas i princip en sammanhängande tidsperiod om sex månader eller mer (prop. 2004/05:19 s. 30). Det krävs att den skattskyldige tillbringar sin dygnsvila i Sverige för att det ska vara fråga om en stadigvarande vistelse (RÅ 81 Aa 4). Tillfälliga avbrott i vistelsen har inte tillmätts någon betydelse (RÅ 1997 ref. 25). Av rättspraxis följer vidare att om vistelsen i Sverige understiger en tidsperiod om sex månader ska bedömningen, av om den ska anses vara stadigvarande, göras med utgångspunkt i vistelsens längd, omfattning och regelbundenhet. En person kan därför anses stadigvarande vistas i Sverige även om denne under ett år tillbringar färre dagar i Sverige än utomlands (jfr RÅ 2008 ref. 16, RÅ 2008
ref. 56 och RÅ 2008 not. 166).

I HFD 2018 ref. 30 I har en person som avsåg att vistas i Sverige 182 dagar årligen,
varav fem månader mellan den 1 maj och den 30 september, ansetts vistas här stadigvarande. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen var den sammanhängande sommarvistelsen i Sverige av sådan omfattning och skulle ske med sådan regelbundenhet att personen redan av det skälet skulle anses vistas härstadigvarande.

I HFD 2018 ref. 30 II har däremot makar som avsåg att årligen vistas i Sverige under
månaderna juni–augusti och därutöver göra kortare, oregelbundna besök hos släkt
och vänner här om sammanlagt ca 30 dagar per år inte ansetts vistasstadigvarande i Sverige.

A avser att årligen vistas i Sverige fyra månader under sommaren, ungefär från mitten av maj till mitten av september. Därutöver avser hon att göra kortare besök hos släkt och vänner här om sammanlagt maximalt tre veckor årligen. Dessa besök uppges inte följa någon särskild ordning.

Enligt Skatterättsnämndens uppfattning kan enbart det förhållandet att A regelbundet kommer att tillbringa fyra sammanhängande sommarmånader i Sverige inte medföra att hon ska anses stadigvarande vistas här. Även med beaktande av de kortare besöken om sammanlagt maximalt tre veckor årligen är vistelsen här enligt nämndens mening inte av sådan omfattning att den ska anses vara stadigvarande (jfr HFD 2018 ref. 30 II). A ska därmed inte anses obegränsat skattskyldig i Sverige på grund av stadigvarande vistelse här.

I avgörandet har deltagit Christina Eng, ordf., Birgitta Pettersson, Mattias Dahlberg, Marie Jönsson, Robert Påhlsson, Olof Sundin och Ulla Werkell.

Ärendet har föredragits av Maria Doeser.