X AB (X) investerar i bolag som utvecklar (…).

Investeringarna är för närvarande begränsade till tio direkt eller indirekt ägda portföljbolag. Tidigare ägde X alla portföljbolag direkt. Under (…) behövde bolaget ta in en extern investerare vilket föranledde en omstrukturering. Fem av investeringarna innehas därför indirekt via Y AB (Y).

Y bildades av X. X överlät aktier i (…) portföljbolag till Y till bokfört värde. Investeraren Z, som är ett riskkapitalbolag, förvärvade därefter aktier i Y från X (via Å). Z förvärvade stam- och preferensaktier som tillsammans motsvarade [över tio] procent av rösterna och kapitalet i Y för ca (…) miljoner kronor.

Z betalade ca (…) miljoner kronor vid slutförandet av affären och ska betala resterande belopp när bolaget fått ackumulerad avkastning från Y motsvarande det beloppet.

I aktieförsäljningsavtalet åtog sig parterna att vid behov lämna lån till Y. X åtog sig att låna ut upp till (…) euro för att täcka kostnader för administration samt viss annan verksamhet. Z åtog sig att låna ut upp till (…) euro för att täcka rådgivningskostnader. Z har fram till 2018 tillhandahållit Y rådgivning avseende dess portfölj och fått ersättning för det.

Ett aktieägaravtal mellan ägarna reglerar hur Y ska styras m.m. Enligt avtalet ska X finansiera [större delen] av de tilläggsinvesteringar som görs i Y. (…). Löpande investeringar har reglerats genom kvittningsemissioner i slutet av varje år. Y har således betalat sina skulder med aktier i bolaget. Eftersom X stått för större delen av finansieringsbehovet har bolagets ägarandel i Y ökat successivt.

Efter kvittningsemissionen 2019 innehar X [över 90] procent av andelarna och rösterna i Y medan resterande del innehas av Z. Enligt ansökan har Z ett större inflytande i Y än det bolagets andel av rösterna utvisar.

X innehar stamaktier i Y. Z innehar både stamaktier och preferensaktier. Bolagsordningen i Y reglerar hur utdelningar från bolaget ska fördelas mellan aktieslagen. Z har genom innehavet av preferensaktier rätt till all utdelning upp till (…) miljoner kronor. Därefter ska 30 procent av utdelningen allokeras till preferensaktierna och 70 procent till stamaktierna tills aktieägarna fått sammanlagt (…) miljoner kronor. I intervallet (…) miljoner kronor fördelas utdelningen ca 18 respektive 82 procent mellan aktieslagen till stamaktiernas favör. Efter det tillfaller all utdelning stamaktierna.

X önskar utväxla koncernbidrag med Y under 2020 och/eller 2021.

X vill veta om det utgör ett moderföretag till Y enligt inkomstskattelagen (1999:1229), IL (fråga 1). Om så är fallet frågar bolaget om en tillämpning av lagen (1995:575) mot skatteflykt, skatteflyktslagen, förändrar det förhållandet (fråga 2).

X anser att det är moderföretag till Y enligt IL och att skatteflyktslagen inte förändrar det förhållandet.

Etablerandet av Y har sin bakgrund i ett akut finansieringsbehov där X hade en svag förhandlingsposition. Den ekonomiska snedfördelningen mellan X och Z beror på det senare bolagets avkastningskrav, inte på att X ska kunna få en skatteförmån genom att lämna och ta emot koncernbidrag. Strukturen etablerades för mer än sju år sedan. Skatteförmånen uppkom 2019 på grund av att X stått för en större del av finansieringsbehovet. Skatteförmånen har alltså inte utgjort det övervägande skälet till förfarandet. Förfarandet är inte heller fiktivt och består inte av meningslösa transaktioner.

Skatteverket anser inte att X är moderföretag till Y enligt IL. För det fall Skatterättsnämnden kommer till en annan slutsats anser verket att skatteflyktslagen är tillämplig på så sätt att koncernbidragsrätt inte föreligger mellan X och Y.

Enligt Skatteverket bör preferensaktiernas faktiska andelsrätt beaktas vid bedömningen av hur stor andel av Y som X äger rent ekonomiskt. Det får därvid anses stå klart att X ägande i Y rent faktiskt inte överstiger 90 procent. X är dessutom enligt aktieägaravtalet förhindrad att tvångsinlösa Z:s aktier.

Vid bedömningen av om skatteflyktslagen är tillämplig ska beaktas att aktieägaravtalet har utformats på ett sådant sätt att X ägande ökar till över 90 procent utan att det påverkar Z:s ekonomiska rätt. Skatteförmånen, bestående i att koncernbidragsrätten gentemot Y uppstår, utgör därför en given och förutsebar effekt av hur avtalet utformats. Effekten får antas ha varit åsyftad och den bör då anses ha utgjort det övervägande skälet till den utformning avtalet fått.

Det faktum att bolagsordningen i praktiken medför en väsentligt större andelsrätt för Z än vad som motsvaras av kvotvärdet på de av Z innehavda aktierna gör det tydligt att X formella innehav om över 90 procent av aktierna inte motsvarar verkligheten. Z:s faktiska rätt till andel i Y:s kapital medför att X och Y inte kan anses framstå som en enda skattskyldig.

Av 35 kap. 3 § IL framgår att ett koncernbidrag från ett moderföretag till ett helägt dotterföretag eller från ett helägt dotterföretag till ett moderföretag ska dras av om vissa förutsättningar är uppfyllda.

Med moderföretag avses enligt 2 § första stycket ett företag som äger mer än 90 procent av andelarna i ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening och som tillhör någon av de associationstyper som anges i bestämmelsen. Med helägt dotterföretag avses enligt paragrafens andra stycke det företag som ägs av moderföretaget enligt första stycket.

Av 2 § skatteflyktslagen framgår att vid fastställandet av underlag ska hänsyn inte tas till en rättshandling, om

1. rättshandlingen, ensam eller tillsammans med annan rättshandling, ingår i ett förfarande som medför en väsentlig skatteförmån för den skattskyldige,

2. den skattskyldige direkt eller indirekt medverkat i rättshandlingen eller rättshandlingarna,

3. skatteförmånen med hänsyn till omständigheterna kan antas ha utgjort det övervägande skälet för förfarandet, och

4. ett fastställande av underlag på grundval av förfarandet skulle strida mot lagstiftningens syfte som det framgår av skattebestämmelsernas allmänna utformning och de bestämmelser som är direkt tillämpliga eller har kringgåtts genom förfarandet.

Frågan om ett företag är ett moderföretag enligt 35 kap. IL har behandlats av Högsta förvaltningsdomstolen i RÅ 2002 ref. 24, RÅ 2004 ref. 87 och RÅ 2007 not. 65. I samtliga dessa avgöranden har det formella ägandet varit avgörande. Det saknas skäl att göra en annan bedömning i detta ärende. X utgör alltså ett moderföretag till Y i den mening som avses i 35 kap. 2 §.

I 2002 och 2007 års avgöranden har skatteflyktslagen ansetts tillämplig på så sätt att koncernbidragsrätt inte ansetts föreligga. Frågan om skatteflyktslagens tillämplighet prövades inte av Högsta förvaltningsdomstolen i 2004 års avgörande utan återförvisades till Skatterättsnämnden och resulterade slutligen i RÅ 2006 not. 89. Skatteflyktslagen ansågs tillämplig även i det avgörandet.

Som Skatterättsnämnden tolkar dessa avgöranden har förfarandet som var föremål för bedömning i samtliga fall framstått som praktiskt taget meningslöst om man bortser från den uppkomna skatteförmånen.

Av omständigheterna i detta ärende framgår att förfarandet som lett fram till skatteförmånen föranletts av behovet av att ta in en extern investerare. Att en skatteförmån på sikt skulle kunna uppstå genom möjligheten att utväxla koncernbidrag kan visserligen utläsas som en konsekvens av avtalsförhållandet mellan X och Z. Det kan dock enligt Skatterättsnämnden inte antas ha utgjort det övervägande skälet för förfarandet.

Eftersom det tredje rekvisitet i 2 § skatteflyktslagen därmed inte är uppfyllt är skatteflyktslagen inte tillämplig.

I avgörandet har deltagit Christina Eng, Birgitta Pettersson, Anders Bengtsson, Robert Påhlsson, Olof Sundin och Ulla Werkell.

Ärendet har föredragits av Per-Arvid Gustafsson.