Fråga 1
Av lämnade förutsättningar framgår att den aktuella fordran är en kapitaltillgång. Värdeförändringar på kapitaltillgångar beskattas när tillgången avyttras. Frågan är om en förlängning av fordrans löptid med tio år innebär att fordran ska anses avyttrad.
En väsentlig ändring av de rättigheter och villkor som gäller för ett värdepapper kan enligt praxis innebära att värdepappret anses avyttrat.
Enligt Skatterättsnämndens bedömning innebär en förlängning av fordrans löptid från tio till tjugo år en sådan väsentlig villkorsförändring som innebär att nuvarande fordran ska anses avyttrad och ersatt av en ny.
Fråga 2
För att en överlåtelse till underpris inte ska utlösa uttagsbeskattning krävs att skattskyldighetsvillkoret i 23 kap. 16 § är uppfyllt. Frågan är, om det vid den prövningen, är tillräckligt att fordran är en sådan tillgång som vid en avyttring skulle beskattas hos förvärvaren i inkomstslaget näringsverksamhet eller om det även krävs att förvärvaren rent faktiskt kan överlåta den förvärvade tillgången.
En fordran som är en kapitaltillgång beskattas vid en avyttring i inkomstslaget näringsverksamhet. I detta fall upphör emellertid tillgången att existera i och med överlåtelsen.
Enligt Skatterättsnämndens uppfattning är syftet bakom skattskyldighetsvillkoret, även om det inte klart kan utläsas av förarbetena, att säkerställa att tillgången överlåts till en förvärvare som faktiskt kommer att beskattas för det obeskattade värde som är knutet till tillgången när tillgången senare avyttras (jfr SOU 2005:99 s. 102). Även bestämmelsens krav på att förvärvaren omedelbart efter förvärvet ska vara skattskyldig för inkomst av en näringsverksamhet i vilken tillgången ingår talar för detta.
En eventuell valutakursvinst på fordran kan aldrig komma att tas upp till beskattning hos förvärvaren Y AB eftersom tillgången upphör att existera vid förvärvet. Skattskyldighetsvillkoret kan då inte anses uppfyllt och överlåtelsen medför uttagsbeskattning för X AB enligt 22 kap. 7 §.
Fråga 3 a – c
Skatterättsnämnden instämmer i parternas bedömning att överlåtelsen till underpris och den efterföljande fusionen inte medför någon omedelbar beskattning (a och b).
Enligt Skatterättsnämndens mening kan den verkliga innebörden av de planerade rättshandlingarna inte anses vara en annan än vad de ger uttryck för (jfr HFD 2023 not. 6).
Frågan är då om skatteflyktslagen kan anses tillämplig på förfarandet. Det kan inledningsvis konstateras att förfarandet medför en väsentlig skatteförmån eftersom den latenta valutakursvinsten inte kommer att beskattas. Vidare har sökandena medverkat i rättshandlingarna och skatteförmånen kan med hänsyn till omständigheterna antas ha utgjort det övervägande skälet för förfarandet. Återstår frågan om en beskattning på grundval av förfarandet skulle strida mot lagstiftningens syfte.
Överlåtelsen till underpris till NYAB och den efterföljande fusionen uppfyller villkoren i 23 kap. och 37 kap. IL för underlåten uttagsbeskattning respektive undantag från omedelbar beskattning. Villkoren i 23 kap. har utformats för att förhindra att underprisöverlåtelser genomförs i syfte att uppnå omotiverade skatteförmåner (prop. 1998/99:15 s. 127).
Förfarandet leder emellertid till att valutakursvinsten på den koncerninterna fordran inte kommer att beskattas. Det är alltså inte fråga om en uppskjuten beskattning utan om en definitiv skattelättnad. Förfarandet kan utnyttjas för att undvika beskattning av valutakursvinster på koncerninterna lån. Att kapitalvinst på en sådan fordran inte beskattas strider enligt nämndens mening mot kapitalvinstbeskattningens syfte, nämligen att värdeökningar på kapitaltillgångar ska inkomstbeskattas när de avyttras.
Det innebär att skatteflyktslagen är tillämplig på förfarandet och att X AB ska uttagsbeskattas när fordran överlåts.
Fråga 4
Av 4 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078) framgår att byte av redovisningsvaluta endast får ske vid ingången av ett nytt räkenskapsår. I 14 § omräkningslagen finns bestämmelser om till vilket ingående värde bland annat fordringar och skulder ska tas upp när ett företag byter redovisningsvaluta. De ingående värdena ska räknas om enligt kursen vid beskattningsårets utgång.
Bestämmelsen kan, enligt Skatterättsnämndens mening, inte tolkas så att värdeförändringar vid omräkning enligt kursen vid beskattningsårets utgång ska tas upp eller dras av vid inkomstbeskattningen. Vad som regleras är endast hur de ingående balanserna efter bytet av redovisningsvaluta ska beräknas (jfr prop. 1999/2000:23 s. 252 och Högsta förvaltningsdomstolens dom den 13 september 2012 i mål nr 1497-11).
I avgörandet har deltagit Christina Eng, Fredrik Hammarström, Richard Hellenius (skiljaktig mening), Johan Rubenson (skiljaktig mening), Olof Sundin, Ulla Werkell (skiljaktig mening) och Eva Östman Johansson.
Skiljaktig mening
Richard Hellenius, Johan Rubenson och Ulla Werkell är skiljaktiga gällande svaret på fråga 1 och anför följande.
Enligt vår mening är en förlängning av en fordrans löptid en förändring som endast i mindre utsträckning påverkar de rättigheter och villkor som gäller för fordran. Den ändringen är inte av en sådan art att det kan sägas att fordran i realiteten skulle ha upphört och ersatts av en ny. Därför anser vi att förlängningen av löptiden inte ska medföra att fordran anses avyttrad.
Ärendet har fördragits av Lis Alfreds.