Kapitalförlust på driftfastighet får dras av utan begränsning trots att den inte ägts under tre år.
X AB (X) får dra av kapitalförlust på fastigheten utan hinder av den begränsning som gäller enligt 25 kap. 12 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL.
X påbörjade under (...) en byggnation av [en ny anläggning] på en förvärvad fastighet i (...). Anläggningen öppnade (...) men tvingades till följd av [begränsat utnyttjande] stänga några månader senare. Till följd härav och då kostnaderna för uppförandet av [anläggningen] hade blivit betydligt större än beräknat tvingades bolaget att ställa in sina betalningar. Efter en misslyckad företagsrekonstruktion såldes fastigheten med en betydande kapitalförlust.
X vill veta om undantag med stöd av 25 kap. 12 § tredje stycket IL kan göras från den begränsning av avdragsrätten för kapitalförlusten som gäller enligt paragrafens första stycke trots att fastigheten inte hade ägts under tre år före avyttringen.
Skatteverket anser att det i ärendet föreligger särskilda omständigheter att inte tillämpa avdragsbegränsningsregeln i 25 kap. 12 § första stycket IL.
Om ett företag som enligt 24 kap. 13 § IL kan inneha en näringsbetingad andel har gjort en kapitalförlust på en fastighet får denna, enligt 25 kap. 12 § första stycket IL, dras av bara mot kapitalvinster på fastigheter. Av paragrafens tredje stycke framgår att första stycket inte tillämpas om fastigheten under de tre senaste åren i betydande omfattning har använts för produktions- eller kontorsändamål eller liknande hos det avyttrande företaget eller hos ett företag i intressegemenskap. Det föreskrivs vidare att om det föreligger särskilda omständigheter tillämpas inte första stycket trots att fastigheten har använts i mindre omfattning på angivet sätt.
Begränsningen i avdragsrätten för kapitalförluster på fastigheter infördes som en del i reformen med avskaffad beskattning av kapitalvinster på näringsbetingade andelar (jfr prop. 2002/03:96 s. 138 ff.). Syftet var att begränsa avdragsrätten för förluster på fastigheter som använts som kapitalplaceringsobjekt inom företagssektorn. Därför ansågs det nödvändigt att införa undantag från avdragsbegränsningen för fastigheter som använts av företaget för ovan angivna ändamål.
Att fastigheten under X:s hela innehavstid i betydande omfattning använts för sådana ändamål som berättigar till undantag från avdragsbegränsningen är ostridigt mellan parterna. Uppfattningen vinner stöd av omständigheterna i ärendet.
Den återstående frågan i ärendet gäller då tolkning av att det föreskrivs att det är förhållandena under de senaste tre åren som ska bedömas.
Tidsperioden infördes i lagtexten efter påpekande från Lagrådet (a. prop. s. 140, jfr med s. 280 och 310). Av författningskommentaren framgår att treårsperioden närmast är att uppfatta som en bortre tidsgräns (a. prop. s. 170).
Med hänsyn härtill och mot bakgrund av det redovisade syftet med regleringen i 25 kap. 12 § IL bör enligt Skatterättsnämndens mening lagtexten uppfattas så att undantaget i tredje stycket kan bli tillämpligt även om fastigheten innehafts en kortare tid än tre år.
Skatterättsnämnden finner alltså att 25 kap. 12 § IL inte hindrar X från att dra av kapitalförlusten på fastigheten.
Beslutande: André, ordf., Svanberg, Dahlberg, Gäverth, Påhlsson, Sjökvist, Werkell
Sekreterare, tillika föredragande: Tottie
Fråga om Sverige, enligt artikel 18 i skatteavtalet med Italien, har rätt att beskatta belopp som utbetalas från en svensk tjänstepensionsförsäkring till en svensk medborgare som har skatterättslig hemvist i Italien.
Fråga om gåva av aktier till en stiftelse föranleder utdelningsbeskattning av givaren med tillämpning av verklig innebörd eller skatteflyktslagen.
Fråga om fördelning av skattskyldigheten av ett kommanditbolags resultat mellan köpare och säljare och om bedömningen ska påverkas av att säljaren innan försäljningen överlåtit tillgångar i kommanditbolaget till ett närstående bolag och gjort uttag ur kommanditbolaget motsvarande det egna kapitalet.
Friskvårdsbidrag som ersättning för kostnader för kurs i hästkörning har inte ansetts utgöra en skattefri personalvårdsförmån.
Friskvårdsbidrag som ersättning för kostnader för fält- och westernskytte har inte ansetts utgöra en skattefri personalvårdsförmån.
Makar har inte ansetts få väsentlig anknytning till Sverige på grund av att de innan flytten till Portugal köpt en bostadsrättslägenhet som fritidsbostad. Bedömningen har inte förändrats av att två vuxna döttrar eventuellt bosätter sig i lägenheten eller att visst bohag flyttats dit från permanentbostaden.
Fråga om kravet på självständighet är uppfyllt i en s.k. ”paraplyorganisation”.
Fråga om en från Sverige utflyttad person har väsentlig anknytning hit på grund av innehav av aktier i svenska bolag och på grund av sin roll som företagsledare i bolagen.
Ett liechtensteinskt anstalt, strukturerat som ett bolag, har ansetts motsvara ett svenskt aktiebolag vid tillämpningen av reglerna om näringsbetingade andelar.
En svensk medborgare som är utflyttad från Sverige sedan 2016 avser att köpa en fritidsfastighet i Sverige. Fastighetens höga standard har inte ansetts påverka bedömningen av om han får väsentlig anknytning hit.
