Kapitalförlust på driftfastighet får dras av utan begränsning trots att den inte ägts under tre år.
X AB (X) får dra av kapitalförlust på fastigheten utan hinder av den begränsning som gäller enligt 25 kap. 12 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL.
X påbörjade under (...) en byggnation av [en ny anläggning] på en förvärvad fastighet i (...). Anläggningen öppnade (...) men tvingades till följd av [begränsat utnyttjande] stänga några månader senare. Till följd härav och då kostnaderna för uppförandet av [anläggningen] hade blivit betydligt större än beräknat tvingades bolaget att ställa in sina betalningar. Efter en misslyckad företagsrekonstruktion såldes fastigheten med en betydande kapitalförlust.
X vill veta om undantag med stöd av 25 kap. 12 § tredje stycket IL kan göras från den begränsning av avdragsrätten för kapitalförlusten som gäller enligt paragrafens första stycke trots att fastigheten inte hade ägts under tre år före avyttringen.
Skatteverket anser att det i ärendet föreligger särskilda omständigheter att inte tillämpa avdragsbegränsningsregeln i 25 kap. 12 § första stycket IL.
Om ett företag som enligt 24 kap. 13 § IL kan inneha en näringsbetingad andel har gjort en kapitalförlust på en fastighet får denna, enligt 25 kap. 12 § första stycket IL, dras av bara mot kapitalvinster på fastigheter. Av paragrafens tredje stycke framgår att första stycket inte tillämpas om fastigheten under de tre senaste åren i betydande omfattning har använts för produktions- eller kontorsändamål eller liknande hos det avyttrande företaget eller hos ett företag i intressegemenskap. Det föreskrivs vidare att om det föreligger särskilda omständigheter tillämpas inte första stycket trots att fastigheten har använts i mindre omfattning på angivet sätt.
Begränsningen i avdragsrätten för kapitalförluster på fastigheter infördes som en del i reformen med avskaffad beskattning av kapitalvinster på näringsbetingade andelar (jfr prop. 2002/03:96 s. 138 ff.). Syftet var att begränsa avdragsrätten för förluster på fastigheter som använts som kapitalplaceringsobjekt inom företagssektorn. Därför ansågs det nödvändigt att införa undantag från avdragsbegränsningen för fastigheter som använts av företaget för ovan angivna ändamål.
Att fastigheten under X:s hela innehavstid i betydande omfattning använts för sådana ändamål som berättigar till undantag från avdragsbegränsningen är ostridigt mellan parterna. Uppfattningen vinner stöd av omständigheterna i ärendet.
Den återstående frågan i ärendet gäller då tolkning av att det föreskrivs att det är förhållandena under de senaste tre åren som ska bedömas.
Tidsperioden infördes i lagtexten efter påpekande från Lagrådet (a. prop. s. 140, jfr med s. 280 och 310). Av författningskommentaren framgår att treårsperioden närmast är att uppfatta som en bortre tidsgräns (a. prop. s. 170).
Med hänsyn härtill och mot bakgrund av det redovisade syftet med regleringen i 25 kap. 12 § IL bör enligt Skatterättsnämndens mening lagtexten uppfattas så att undantaget i tredje stycket kan bli tillämpligt även om fastigheten innehafts en kortare tid än tre år.
Skatterättsnämnden finner alltså att 25 kap. 12 § IL inte hindrar X från att dra av kapitalförlusten på fastigheten.
Beslutande: André, ordf., Svanberg, Dahlberg, Gäverth, Påhlsson, Sjökvist, Werkell
Sekreterare, tillika föredragande: Tottie
Fråga om vid vilken tidpunkt andelar upphör att vara näringsbetingade när andelarna, på grund av en nyemission, inte längre motsvarar minst tio procent av det sammanlagda röstetalet. Relevant tidpunkt har ansetts vara när aktier som tilldelas aktietecknare vid nyemission förs in i det emitterande bolagets aktiebok.
En person avser, efter flytt utomlands, att vistas i Sverige drygt två månader per år för att umgås med sina minderåriga barn. Han har inte ansetts få väsentlig anknytning till Sverige
Löpande inkomster i en kontraktsrättslig alternativ investeringsfond ska inte beskattas i fonden eller hos fondförvaltaren. Investerarna ska beskattas i inkomstslaget kapital.
Fråga om ränteavdrag ska nekas på grund av att skuldförhållandet mellan bolagen anses ha uppkommit uteslutande eller så gott som uteslutande för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. Även fråga om förvärv av delägarrätter från ett annat företag i intressegemenskapen är väsentligen affärsmässigt motiverat.
Avveckling av ett utländskt dödsbo avses ske genom att dödsboet säljer aktier till dödsbodelägarna mot revers. Reverserna skiftas sedan ut från dödsboet till delägarna. Fråga om förfarandet föranleder någon beskattning av dödsbodelägarna. Också fråga om vilken anskaffningsutgift för aktierna dödsbodelägarna får använda sig av.
Ett indirekt innehav av aktier i ett svenskt bolag vars enda verksamhet sedan flera år består i att vara part i en rättsprocess har inte ansetts ge väsentlig anknytning till Sverige. Inte heller det faktum att den tidigare permanentbostaden getts i gåva till ett av barnen har förändrat bedömningen då personen saknar tillgång till bostaden.
Ett växthus har inte i sin helhet ansetts utgöra ett byggnadsinventarium.
För ett bolag som förvärvar portföljer av lånefordringar har den del av inkomsterna som motsvarar avtalad ränta som belöper på tid efter förvärvet av fordringarna ansetts utgöra ränteinkomster enligt 24 kap. 3 § inkomstskattelagen.
För ett bolag som förvärvar portföljer av fordringar har de inkomster som genereras vid tillämpning av effektivräntemetoden – och som enligt god redovisningssed utgör ränta – inte ansetts utgöra ränteinkomster enligt 24 kap. 3 § inkomstskattelagen. Den del av inkomsterna som motsvarar avtalad ränta som belöper på tid efter förvärvet av fordringarna har ansetts utgöra ränteinkomster.
En person har tagit upp lån för att kunna förvärva aktier i ett bolag. Lånen har strukturerats på så sätt att ersättningen till långivarna är beroende av värdeutvecklingen på aktierna i bolaget. Ersättningen (utöver lånets nominella belopp) har inte ansetts utgöra en ränteutgift i inkomstslaget kapital.
