A äger idag drygt 18 procent av andelarna i X AB (Bolaget). Bolaget är listat på marknadsplatsen First North GM som är en s.k. MTP-plattform för handel med vissa aktier.

A överväger att flytta över en del av ägandet i Bolaget till en kapitalförsäkring och därefter placera resterande del på ett investeringssparkonto (ISK-konto). Det som ska placeras inom ramen för ISK-kontot ska uppgå till nio procent av andelarna i Bolaget.

Av villkoren för den kapitalförsäkring som A överväger att teckna framgår bland annat följande. Försäkringen är en depåförsäkring där den inbetalda premien placeras som likvida medel och där försäkringstagaren sedan väljer hur premien ska placeras. Försäkringsgivaren är ägare till depån och innehar alla rättigheter gentemot tredje part. Samtliga värdepapper som placeras i depån tillhör försäkringsgivaren men försäkringstagaren har en fordran på försäkringsgivaren som motsvarar försäkringsvärdet. Försäkringstagaren står den finansiella risken för samtliga tillgångar som förvaltas inom depån.

Försäkringsbolaget har uppgett att det är en passiv ägare som inte nyttjar rösträtten för de andelar som finns i depån. Försäkringsbolaget accepterar inte deltagande i styrelser, valberedningar eller andra bolagsorgan och tar inte heller aktiv del i ägar-, förvaltnings- eller styrningsfrågor. Försäkringsbolaget utövar inte heller på annat sätt ett aktivt ägande.

A vill veta om de andelar i Bolaget som finns på depån inom ramen för kapitalförsäkringen ska beaktas vid bedömningen av vad som utgör investeringstillgångar på ett ISK-konto.

A anser att andelar som finns på depån inte har någon betydelse vid bedömningen eftersom det är försäkringsgivaren som är ägare till andelarna i en kapitalförsäkring.

Skatteverket har motsatt uppfattning. Enligt försäkringsvillkoren har försäkringstagaren en fordran på försäkringsgivaren avseende försäkringsvärdet, vilket motsvarar värdet av de tillgångar som ingår i depån. Försäkringstagaren kan då i ekonomiskt hänseende jämställas med en ägare till andelarna eftersom andelarnas värdeförändringar och utdelningar påverkar försäkringsvärdet.

Lagen (2011:1268) om investeringssparkonto, ISKL, innehåller bestämmelser om ISK-konto. Utgångspunkten är att bara investeringstillgångar och kontanta medel får förvaras på ett sådant konto (16 §).

Vad som avses med investeringstillgångar anges i 6 §, bland annat omfattas finansiella instrument som handlas på en MTF-plattform. Av 7 § första stycket framgår dock att finansiella instrument som getts ut av ett företag inte är investeringstillgångar om innehavaren av instrumenten, direkt eller indirekt, äger eller på liknande sätt innehar andelar i företaget som motsvarar minst tio procent av rösterna för samtliga andelar eller av kapitalet i företaget.

Av 8 § följer att finansiella instrument som inte är investeringstillgångar i stället är kontofrämmande tillgångar.

Den ägarbegränsning i företag som gäller enligt 7 § motiverades vid lagens tillkomst av en risk för skatteundandragande (se prop. 2011/12:1 s. 293 f.). Enligt uttalanden i förarbetena kan det, utan tillräcklig ägarspridning, inte uteslutas att ägarna till t.ex. ett bolag som kontrolleras av ett fåtal personer och som är noterat på en marknadsplats för över sitt aktieinnehav i bolaget till egna ISK-konton. Därefter kan ägarna genom underpristransaktioner föra över obeskattade värden till bolaget varvid marknadsvärdet på aktierna i bolaget ökar. På detta sätt skulle obeskattade tillgångar kunna realiseras utan omedelbar skatteeffekt. Vid en tillräcklig stor ägarspridning, dvs. ett innehav som inte uppgår till tio procent av rösterna eller av kapitalet, anses det enligt förarbetena som osannolikt att så många delägare i ett företag som krävs för att det aktuella skatteundandragandet ska bli lönsamt samarbetar.

Beträffande uttrycket ”äger eller på liknande sätt innehar” i 7 § hänvisas i förarbetena till stadgandet i 56 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, där uttrycket också förekommer (a. prop. s. 294). I förarbetena till denna paragraf (prop. 1999/2000:15 s. 49) anges att uttrycket bland annat syftar på de fall som avsågs i 3 kap. 15 § gamla aktiebolagslagen (1975:1385) och som motsvaras av 4 kap. 43 § i nu gällande aktiebolagslag (2005:551), ABL.

I den sistnämnda paragrafen anges att vad som sägs i ABL om aktieägares rätt att företräda aktier ska gälla, förutom den som förvärvat äganderätten till en aktie, 1. den som genom testamente har fått nyttjanderätten till en aktie tillsammans med rätten att företräda aktien, och 2. den som genom testamente har fått rätten till avkastning av en aktie som ska stå under särskild förvaltning tillsammans med rätten att företräda aktien.

I 42 kap. 35–42 §§ IL finns bestämmelser om beskattning av ISK-konto, vilket sker utifrån en schablonintäkt. Enligt regelverket är underlaget för schablonintäkten (kapitalunderlaget) marknadsvärdet på de tillgångar som förvaras på kontot, beräknat på visst sätt. Av 38 § följer att kontofrämmande tillgångar som förvaras på ISK-kontot inte ska ingå i kapitalunderlaget.

Enligt förutsättningarna i ärendet utgör de aktuella andelarna i Bolaget sådana finansiella instrument som i sig kan utgöra investeringstillgångar enligt 6 § ISKL. Frågan är om man vid bedömningen av den begränsning av omfattningen av ägande i ett företag som anges i 7 § första stycket ska beakta andelar i samma företag som är placerade i en kapitalförsäkring.

Av lagtexten framgår att det inte bara är andelar som den skattskyldige äger, direkt eller indirekt, som har betydelse utan även andelar som ”innehas på liknande sätt”. Vad som avses med det sistnämnda uttrycket framgår inte av lagtexten och går inte heller att utläsa av sammanhanget.

Även förarbetena ger liten vägledning om vad som avses med ”innehas på liknande sätt”. Utifrån de exempel som anges i förarbetena kan emellertid slutsatsen dras att uttrycket i vart fall omfattar situationer då någon av de rättigheter som följer av ett aktieinnehav aktualiseras utan att denne är ägare till aktien.

I förevarande fall följer av villkoren för kapitalförsäkringen att försäkringsgivaren är ägare till andelar inom depån, men också att försäkringstagaren har en fordran på försäkringsgivaren avseende försäkringsvärdet, vilket motsvarar värdet av de tillgångar som ingår i depån. Det är försäkringstagaren som står hela den finansiella risken för tillgångar som förvaltas inom depån. Det finns vid sådana förhållanden fog för den uppfattning som Skatteverket för fram, nämligen att försäkringstagaren i ekonomiskt hänseende kan jämställas med en ägare till andelarna eftersom andelarnas värdeförändringar och utdelningar påverkar försäkringsvärdet.

Till det kommer att den formella ägaren till andelarna i depån är passiv och t.ex. inte utövar någon rösträtt. I en sådan situation finns det inte något som motverkar det scenario som ägarkravet enligt förarbetena syftar till att förhindra. Andelar i ett företag som finns inom en kapitalförsäkring bör därmed kunna anses innehas på liknande sätt som vid ett direkt eller indirekt ägande.

Det ovan anförda innebär att de andelar som finns på ett depåkonto inom ramen för en kapitalförsäkring ska beaktas vid bedömningen av vad som utgör investeringstillgångar på ett ISK-konto. Under de förutsättningar som gäller enligt ansökan kommer A:s andelar i Bolaget på ISK-kontot därmed utgöra kontofrämmande tillgångar.

I avgörandet har deltagit Anders Bengtsson, Katia Cejie, Mattias Dahlberg, Christina Eng (ordförande), Richard Hellenius, Olof Sundin och Eva Östman Johansson.

Ärendet har föredragits av Krister Rentrop.