X är en allmännyttig stiftelse som har till ändamål att främja [vissa allmännyttiga ändamål]. Främjandet av stiftelsens ändamål sker genom att stiftelsen lämnar bidrag till fysiska eller juridiska personer.

Stiftelsen äger samtliga aktier i Y AB. Bolaget har för avsikt att besluta om en minskning av aktiekapitalet med indragning av de aktier som ägs av stiftelsen. I samband med indragningen kommer bolaget att betala ut ett lösenbelopp till stiftelsen motsvarande de inlösta aktiernas marknadsvärde. Stiftelsen överväger att förvalta det erhållna kapitalet genom s.k. faktorinvestering.

Investeringsmetoden är algoritmdriven och helautomatiserad. Metoden har visat sig ge goda resultat, med en avkastning som överstiger världsindex, och är en etablerad och mycket vanligt förekommande förvaltningsform. Metoden innebär en högre omsättningshastighet av kapitalet jämfört med traditionell förvaltning.

Enligt ansökan om förhandsbesked uppfyller stiftelsen samtliga krav i 7 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), IL, för att klassas som en allmännyttig inskränkt skattskyldig stiftelse. Vidare anges att den övervägda förvaltningsmetoden överensstämmer med kravet på att stiftelsens förmögenhet ska vara placerad på ett godtagbart sätt enligt 2 kap. 4 § stiftelselagen (1994:1220).

Vad gäller den redovisningsmässiga bedömningen framgår av ett utlåtande från en auktoriserad revisor att stiftelsens innehav av aktier och andelar kommer att utgöra finansiell anläggningstillgång eftersom placeringarna tillsammans utgör en långfristig investering och baseras på riskspridning.

X vill veta om den genom den valda förvaltningsmetoden anses bedriva näringsverksamhet i den mening som avses i 13 kap. 1 § IL (värdepappersrörelse).

Enligt stiftelsens uppfattning bör handeln klassificeras som kapitalförvaltning och inte som värdepappersrörelse. Till skillnad från aktiebolag bör presumtionen vara att kapitalförvaltning som bedrivs av en allmännyttig juridisk person är organiserad på ett sådant sätt att omständigheterna talar emot att avsikten är att bedriva värdepappersrörelse. Den uppenbara avsaknaden av syfte att bedriva värdepappersrörelse bör spela en avgörande roll vid bedömningen. Aktieförsäljningarna är enbart att se som strategiska omplaceringar för att optimera sammansättningen av ett i sig långsiktigt innehav och för att uppnå en ansvarsfull förvaltning av kapitalet.

Skatteverket anser att stiftelsen ska anses bedriva värdepappersrörelse. Handeln kommer att bedrivas på sådant sätt och med sådan intensitet att den är en av stiftelsen bedriven, självständig och yrkesmässig näringsverksamhet. Detta oavsett vilka strategiska omplaceringsskäl som ligger bakom handeln. Utifrån en helhetsbedömning, av neutralitetsskäl och behovet av enhetliga bestämmelser bör stiftelser och aktiebolag bedömas på samma grunder vid handel med värdepapper.

Av 7 kap. 3 § IL framgår att stiftelser som uppfyller ändamåls-, verksamhets- och fullföljdskraven i 4‒6 §§ är, med undantag för kapitalvinster och kapitalförluster, skattskyldiga bara för inkomst av sådan näringsverksamhet som avses i 13 kap. 1 §.

Med näringsverksamhet avses enligt 13 kap. 1 § första stycket förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt.

Begreppet värdepappersrörelse är inte definierat i inkomstskattelagen. Vid bedömningen av om ett aktiebolag bedriver värdepappersrörelse eller kapitalförvaltning har i praxis bl.a. omsättningens storlek och hastighet, antalet transaktioner samt handelns regelbundenhet och varaktighet beaktats (se t.ex. RÅ 1986 ref. 53, RÅ 1988 ref. 45 I och II samt RÅ 1988 not. 270 och not. 276).

Av praxis följer att bedömningen av om ett bolag bedriver värdepappersrörelse ska göras med utgångspunkt i förhållandena i det enskilda fallet. Faktorer som påverkar bedömningen är bl.a. förvaltningens omfattning i förhållande till företagets storlek och verksamhetsinriktning samt hur förvaltningen organiseras och genomförs (RÅ 2003 ref. 49).

Fysiska personer har däremot inte ansetts bedriva värdepappersrörelse även om handeln varit omfattande (jfr t.ex. RÅ81 1:4 och HFD 2012 not. 57).

Allmännyttiga stiftelser är inte skattskyldiga för inkomster från kapitalförvaltning. De är däremot skattskyldiga för sådan inkomst av näringsverksamhet som avses i 13 kap. 1 § första stycket IL. Det innebär att frågan om stiftelsen genom en aktiv kapitalförvaltning kan anses bedriva värdepappersrörelse är av stor vikt för stiftelsen.

Utgångspunkten för frågeställningen är att den värdepappershandel som stiftelsen avser att bedriva skulle ha utgjort värdepappersrörelse om den bedrivits i ett aktiebolag. Frågan är därmed om bedömningen blir en annan när handeln utförs i en allmännyttig avkastningsstiftelse.

Det som främst talar för att stiftelsen ska anses bedriva värdepappersrörelse är neutralitetsskäl. Om en inskränkt skattskyldig stiftelse bedriver en verksamhet av samma slag och på samma sätt som en obegränsat skattskyldig näringsidkare bör beskattningen av verksamheten vara densamma. En olikhet i beskattningen kan också snedvrida konkurrensen.

Vid bedömningen bör dock beaktas att det är stora skillnader mellan ett aktiebolag vars verksamhet syftar till att ge vinst till aktieägarna och en allmännyttig stiftelse som saknar ägare och vars verksamhet är att främja sina ändamål med avkastningen på stiftelsens kapital. Värdepappersförvaltningen kan ses som ett led i att främja de ändamål som medför att stiftelsens allmännyttiga verksamhet är undantagen från beskattning. Dessa olikheter skulle kunna tala för en annan bedömning. En värdepappershandel som sker över börs, och utan kunder i egentlig mening, kan dessutom inte anses snedvrida konkurrensen.

De skatterättsliga konsekvenserna för ett aktiebolag och en allmännyttig stiftelse skiljer sig också beroende på om värdepappershandeln anses utgöra värdepappersrörelse eller kapitalförvaltning. Aktiebolaget beskattas för alla sina inkomster i inkomstslaget näringsverksamhet medan en allmännyttig stiftelse inte beskattas för inkomster från kapitalförvaltning.

Vid bedömningen bör även syftet med innehavet, som också avspeglas i stiftelsens redovisning, beaktas. Syftet är i detta fall att långsiktigt förvalta stiftelsens kapital för att uppnå en så god och säker avkastning som möjligt. En avkastning som används för att främja de allmännyttiga ändamålen. Det framstår som märkligt om en mer aktiv förvaltning av stiftelsens förmögenhet skulle innebära att X:s skattefrihet förlorades.

En allmännyttig stiftelse är dessutom en annan typ av juridisk person, med andra syften, än ett aktiebolag. Sådana stiftelser har också av lagstiftaren givits skattefrihet eftersom de uppfyller allmännyttiga syften.

Mot denna bakgrund kan neutralitets- och konkurrensaspekter inte anses tala för beskattning. Övervägande skäl talar, enligt Skatterättsnämndens bedömning, i stället för att den av stiftelsen valda förvaltningsmetoden inte innebär att stiftelsen bedriver värdepappersrörelse.

I avgörandet har deltagit Anders Bengtsson, Mattias Dahlberg, Christina Eng, Fredrik Hammarström, Olof Sundin, Ulla Werkell och Eva Östman Johansson.

Ärendet har föredragits av Lis Alfreds.