A är svensk medborgare. Han är bosatt i (...) och har hela sitt liv bott i Sverige. Han har två barn från ett tidigare äktenskap, [varav ett är minderårigt]. Barnens mor och han separerade [för ungefär fem år sedan]. De skilde sig året därpå. Båda barnen bor hos modern. Föräldrarna har gemensam vårdnad om det minderåriga barnet.

A äger två fastigheter (...) i  (...) kommun samt aktierna i det [utlands]baserade bolaget X.

Fastigheterna ligger bredvid varandra. På var och en av fastigheterna finns ett bostadshus, [stugor på ca 75 kvm]. Byggnaderna, som är inredda för åretruntbruk, används som fritidsbostad.

X är moderbolag i en koncern med svenska och utländska dotterbolag som bedrivit verksamhet [i utlandet] och i Sverige. (...).

A avser att flytta till (...) i [utlandet]. Innan han flyttar ska Y AB, moderbolaget i den svenska delen av X, avyttras till utomstående. I anslutning till utflyttningen ska han även säga upp sin lägenhet (...).

I [utlandet] kommer A att bo i en lägenhet (...) som han har köpt. Han kommer inte att ha några andra uppdrag än att leda styrelsearbetet i X. Uppdraget kräver att han tillbringar kortare perioder varje månad i [utlandet]. (...).

Hans anknytning till Sverige är främst det minderåriga barn som han tillsammans med barnets mor har gemensam vårdnad om och fritidsbostaden.

A uppger att han kommer att tillbringa sammanlagt 50 dagar per år i Sverige. Syftet med besöken här är att umgås med sina barn. Han ska tillbringa minst 40 dagar av denna tid  tillsammans med det yngsta barnet under sommarsemestern i fritidsbostaden. Därutöver kommer han att tillbringa jul- och nyårshelger samt barnens födelsedagar i Sverige. Han kommer då att bo antingen i fritidsbostaden eller på hotell.

A räknar med att tillbringa ytterligare tid tillsammans med det yngsta barnet under andra helger och skollov. De kommer då att vara i bostaden i [utlandet] eller på resa på annan utrikes ort.

Mot bakgrund av det anförda vill A veta om han kommer att anses ha väsentlig anknytning till Sverige.

Skatteverket anser att dessa omständigheter inte ger honom väsentlig anknytning till Sverige.

Skatterättsnämnden gör följande bedömning.

Enligt 3 kap. 3 § första stycket 3 inkomstskattelagen (1999:1229) ska den som tidigare varit bosatt i Sverige och som fortfarande har väsentlig anknytning hit, vara obegränsat skattskyldig. För att avgöra om en person har väsentlig anknytning till Sverige ska, enligt kapitlets 7 §, beaktas en rad anknytningsfaktorer, bl.a. om personen är svensk medborgare, hur länge han varit bosatt här, om han har en bostad här som är inrättad för åretruntbruk och om han har sin familj här.

Frågan är om de anknytningsfaktorer som föreligger i A:s fall medför att han får väsentlig anknytning hit efter flyttningen till [utlandet].

A och barnens mor har gemensam vårdnad om det yngsta barnet. Den omständigheten i förening med att han avser att besöka Sverige för att umgås med båda sina barn i den omfattning som redovisats i ärendet kan inte anses ge en sådan anknytning hit att A ska anses ha väsentlig anknytning till Sverige enbart på grund härav (jfr RÅ 2003 ref. 52 och domstolens dom den 10 september 2010 i mål 1797-10).

Ett innehav och utnyttjande av en fritidsbostad inrättad för åretruntbruk har i praxis inte bedömts som en anknytningsfaktor som medför väsentlig anknytning hit (se t.ex. RÅ 1987 not. 829, RÅ 1992 not. 367 och domstolens dom den 14 december 2010 i mål nr 216—10, fråga 1).

Mot den bakgrunden och med beaktande av vad A uppgett i övrigt om sina framtida förhållanden kan han enligt Skatterättsnämndens uppfattning inte heller vid en samlad bedömning av samtliga anknytningsfaktorer anses få väsentlig anknytning till Sverige.

Beslutande: André, ordf., Svanberg (skiljaktig), Bengtsson, Gäverth (skiljaktig), Påhlsson, Sjökvist (skiljaktig), Werkell
Sekreterare: Gilbe
Föredragande: Grotander

Skiljaktig mening

Svanberg, Gäverth och Sjökvist är skiljaktiga och anför följande.

Enligt 3 kap. 3 § första stycket 3 inkomstskattelagen (1999:1229) ska den som tidigare varit bosatt i Sverige och som fortfarande har väsentlig anknytning hit, vara obegränsat skattskyldig. För att avgöra om en person har väsentlig anknytning till Sverige ska, enligt kapitlets 7 §, beaktas en rad anknytningsfaktorer, bl.a. om personen är svensk medborgare, hur länge han var bosatt här, om han har en bostad här som är inrättad för åretruntbruk, om han har sin familj här och om han har en fastighet här. Också liknande förhållanden ska beaktas.

A avser att flytta ut från Sverige för att varaktigt bosätta sig i [utlandet]. Efter utflyttningen finns följande faktorer som knyter honom till Sverige.

A är svensk medborgare. Han har bott i Sverige hela sitt liv. Han kommer att ha kvar två fastigheter (...) i (...) kommun. På var och en av fastigheterna finns ett bostadshus. Byggnaderna, som används som fritidsbostäder, är inredda för åretruntbruk. A har två barn. Ett av barnen är minderårigt. Föräldrarna har gemensam vårdnad om det minderåriga barnet. A avser att tillbringa sammanlagt 50 dagar per år i Sverige i syfte att umgås med sina barn.

För att avgöra om väsentlig anknytning föreligger eller inte ska en bedömning göras av samtliga omständigheter i det enskilda fallet.

Betydelsen av att minderåriga barn bor kvar i Sverige har tidigare bedömts av Högsta förvaltningsdomstolen.

I rättsfallet RÅ 2003 not. 140 ansågs en finsk medborgare som skulle återvända till Finland ha väsentlig anknytning hit dels genom två minderåriga barn som han hade gemensam vårdnad om, dels genom en gårdsfastighet här och ett resultatansvar för viss verksamhet som bedrevs på fastigheten. Han hade separerat från barnens mor och skulle efter utflyttningen uppehålla sig endast kortare perioder i Sverige.

I Högsta förvaltningsdomstolens dom den 10 september 2010 i mål 1797-10 ansågs en svensk medborgare som fram till utflyttningen varit bosatt här och som efter utflyttningen regelbundet skulle besöka sina två minderåriga barn under ca 100 dagar per år ha väsentlig anknytning hit. Han hade separerat från barnens mor. Han hade gemensam vårdnad om barnen men som en konsekvens av prövningen i ärendet kunde modern komma att få ensam vårdnad om dem. Personen i fråga skulle efter utflyttningen inte ha kvar någon bostad eller fastighet här.

I det av majoriteten åberopade rättsfallet RÅ 2003 ref. 52 ansågs det förhållandet att en svensk medborgare som efter utflyttning från Sverige avsåg att göra frekventa resor till Sverige (60 dagar per år) för umgänge med sitt minderåriga barn inte medföra väsentlig anknytning till Sverige. Personen i fråga var skild från barnets mor som var ensam vårdnadshavare. Personen skulle efter utflyttningen inte ha tillgång till annat boende än gästrum hos vänner och släktingar. Hans innehav av 1/20 av en fastighet i Sorsele utan bostadsbyggnad ändrade inte bedömningen. I ärendet framgår att personen före utflyttningen var anställd av ett utländskt bolag och endast delvis arbetade i Sverige.

Av dessa avgöranden drar vi slutsatsen att den omständigheten att A har ett minderårigt barn i Sverige som han har gemensam vårdnad om och som han frekvent och kontinuerligt avser att besöka utgör en tungt vägande anknytningsfaktor vid den samlade bedömning som ska göras av om han kan anses ha väsentlig anknytning hit.

Vid en sådan bedömning bör inte enbart längden av den tid som A avser att umgås med det minderåriga barnet vara avgörande. I 2003 års fall ansågs som framgått resor till Sverige ca 60 dagar per år för umgänge med barnet inte medföra väsentlig anknytning hit. A avser att utöva umgänget med sina barn under ungefär lika lång tid (totalt 50 dagar per år). Omständigheterna i övrigt skiljer sig dock åt i bl.a. följande avseenden. Det fastighetsinnehav som förelåg i 2003 års fall utgjorde 1/20 av en fastighet utan bostadsbyggnad. Det saknades också tillgång till annat fast boende. Jämfört med 2003 års fall äger A två fritidsfastigheter här och på var och en av dem bostadshus inredda för åretruntbruk där han avser att umgås med sina barn under den aktuella tiden. Med hänsyn härtill och till de övriga faktorer som knyter A till Sverige ska han, enligt vår bedömning, anses ha väsentlig anknytning hit efter utflyttningen till [utlandet].

De av majoriteten åberopade avgörandena RÅ 1992 not. 367 och Högsta förvaltningsdomstolens dom den 14 december 2010 i mål nr 216—10 som båda avsåg fall där en fritidsbostad inrättad för åretruntbruk utgjorde den främsta anknytningsfaktorn och där personen i fråga till skillnad mot i det nu aktuella ärendet flyttade ut tillsammans med sina anhöriga (i förstnämnda fall hustru och barn; i sistnämnda fall sin sambo) föranleder inte någon annan bedömning.