Frågan om rätten till avdrag för olika slags utgifter för åtgärder på en näringsfastighet kan påverkas av en privat användning av en byggnad på fastigheten.
Frågorna 1 och 2
Utgifter för reparation och underhåll av tak och fasad samt utgifter för ombyggnation är avdragsgilla utgifter i näringsverksamheten.
A äger en lantbruksfastighet. På fastigheten finns, utöver en småhusbyggnad med tillhörande tomtmark, bl.a. en ekonomibyggnad i form av en lada.
Småhusbyggnaden används av A och hennes familj för eget boende och utgör en privatbostadsfastighet enligt 2 kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229). Lantbruksfastigheten i övrigt klassificeras som en näringsfastighet.
A äger två hästar som inte har ingått och inte heller kommer att ingå i någon av henne bedriven näringsverksamhet. Hennes avsikt är att de privat ägda hästarna ska stallas upp i den lada som finns på näringsfastigheten.
Ladan är emellertid i dåligt skick och det krävs därför dessförinnan en större investering. Under 2017 ska plåttaket på ladan bytas ut mot nytt tak av samma slag. Vidare ska fasaden renoveras och ca en tredjedel av den liggande träpanelen bytas ut och hela ladan i övrigt målas om. Slutligen ska byggnation av boxplatser och sadelkammare ske inne i ladan.
A vill veta om utgifterna för reparation och underhåll av tak och fasad på ladan är avdragsgilla utgifter i näringsverksamhet (fråga 1) samt om utgifterna för ombyggnationen av ladan får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag (fråga 2).
Såväl A som Skatteverket anser att de aktuella utgifterna ska dras av.
Av 13 kap. 1 § första stycket framgår att till inkomstslaget näringsverksamhet räknas inkomster och utgifter på grund av näringsverksamhet. Med näringsverksamhet avses förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt. Innehav av näringsfastigheter räknas enligt lagrummets tredje stycke alltid som näringsverksamhet.
I 16 kap. 1 § finns huvudregeln för vad som ska dras av i inkomstslaget näringsverksamhet, dvs. utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster. Andra bestämmelser om avdrag finns bl.a. i 19 kap.
I 19 kap 2 § stadgas att utgifter för reparation och underhåll av en byggnad får dras av omedelbart även om utgifterna i räkenskaperna dras av genom årlig avskrivning. För till- eller ombyggnad gäller att utgifterna härför ska räknas in i anskaffningsvärdet och ingår i det underlag som dras av genom årliga värdeminskningsavdrag (4 och 13 §§).
Frågan i ärendet är i vad mån rätten till avdrag för olika slags utgifter för åtgärder på en näringsfastighet kan påverkas av en privat användning av en byggnad på fastigheten. Bakgrund till frågeställningen i A:s ansökan om förhandsbesked är att bl.a. Skatteverket avseende en annan skattskyldig med liknande omständigheter gett uttryck för inställningen att avdrag vid sådana förhållanden inte kan medges.
De aktuella reparationerna och ombyggnaden kan visserligen sägas ha ett privat syfte men samtidigt är det åtgärder som vidtas på den fastighet som konstituerar näringsverksamhet. Detta talar i sig för avdragsrätt. Vidare ger varken lagtextens ordalydelse i tillämpliga bestämmelser i 19 kap. eller systematiken i IL i övrigt stöd för annat än att denna typ av utgifter är avdragsgilla, antingen omedelbart eller genom årliga värdeminskningsavdrag, och att ett eventuellt privat nyttjande istället beaktas genom regler om uttagsbeskattning i 22 kap.
Utgifter för reparation och underhåll på tak och fasad på den aktuella ladan är således omedelbart avdragsgilla utgifter i näringsverksamhet och utgifter för ombyggnationen av ladan ska dras av genom årliga värdeminskningsavdrag.
I avgörandet har deltagit Christina Eng, ordf., Birgitta Pettersson, Richard Hellenius, Marie Jönsson, Peter Kristiansson, Olof Sundin och Ulla Werkell.
Ärendet har föredragits av Krister Rentrop.
I den slutliga handläggningen har även Marcus Andersson deltagit.
Fråga om vid vilken tidpunkt andelar upphör att vara näringsbetingade när andelarna, på grund av en nyemission, inte längre motsvarar minst tio procent av det sammanlagda röstetalet. Relevant tidpunkt har ansetts vara när aktier som tilldelas aktietecknare vid nyemission förs in i det emitterande bolagets aktiebok.
En person avser, efter flytt utomlands, att vistas i Sverige drygt två månader per år för att umgås med sina minderåriga barn. Han har inte ansetts få väsentlig anknytning till Sverige
Löpande inkomster i en kontraktsrättslig alternativ investeringsfond ska inte beskattas i fonden eller hos fondförvaltaren. Investerarna ska beskattas i inkomstslaget kapital.
Fråga om ränteavdrag ska nekas på grund av att skuldförhållandet mellan bolagen anses ha uppkommit uteslutande eller så gott som uteslutande för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. Även fråga om förvärv av delägarrätter från ett annat företag i intressegemenskapen är väsentligen affärsmässigt motiverat.
Avveckling av ett utländskt dödsbo avses ske genom att dödsboet säljer aktier till dödsbodelägarna mot revers. Reverserna skiftas sedan ut från dödsboet till delägarna. Fråga om förfarandet föranleder någon beskattning av dödsbodelägarna. Också fråga om vilken anskaffningsutgift för aktierna dödsbodelägarna får använda sig av.
Ett indirekt innehav av aktier i ett svenskt bolag vars enda verksamhet sedan flera år består i att vara part i en rättsprocess har inte ansetts ge väsentlig anknytning till Sverige. Inte heller det faktum att den tidigare permanentbostaden getts i gåva till ett av barnen har förändrat bedömningen då personen saknar tillgång till bostaden.
Ett växthus har inte i sin helhet ansetts utgöra ett byggnadsinventarium.
För ett bolag som förvärvar portföljer av lånefordringar har den del av inkomsterna som motsvarar avtalad ränta som belöper på tid efter förvärvet av fordringarna ansetts utgöra ränteinkomster enligt 24 kap. 3 § inkomstskattelagen.
För ett bolag som förvärvar portföljer av fordringar har de inkomster som genereras vid tillämpning av effektivräntemetoden – och som enligt god redovisningssed utgör ränta – inte ansetts utgöra ränteinkomster enligt 24 kap. 3 § inkomstskattelagen. Den del av inkomsterna som motsvarar avtalad ränta som belöper på tid efter förvärvet av fordringarna har ansetts utgöra ränteinkomster.
En person har tagit upp lån för att kunna förvärva aktier i ett bolag. Lånen har strukturerats på så sätt att ersättningen till långivarna är beroende av värdeutvecklingen på aktierna i bolaget. Ersättningen (utöver lånets nominella belopp) har inte ansetts utgöra en ränteutgift i inkomstslaget kapital.
