Rättsligt

Skattskyldighet

En stiftelse är som huvudregel skattskyldig för samtliga sina inkomster i inkomstslaget näringsverksamhet.

I 7 kap. finns undantag från skattskyldigheten i vissa fall. Av 3 § framgår att stiftelser som uppfyller förutsättningarna i 4–6 §§ är, med undantag för kapitalvinster och kapitalförluster, skattskyldiga bara för inkomst av sådan näringsverksamhet som avses i 13 kap. 1 §, dvs. för näringsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt, varaktigt och självständigt.

Till skillnad för vad som gäller för ideella föreningar och trossamfund finns för stiftelser inte något undantag från skattskyldigheten för sådan näringsverksamhet som utgör ett direkt led i främjandet av det ideella ändamålet eller som har en nära anknytning till ändamålet (jfr 7 kap. 3 § andra stycket).

Av 15 kap. 1 § framgår att ersättningar för varor, tjänster och inventarier, avkastning på tillgångar, kapitalvinster samt alla andra inkomster i näringsverksamheten ska tas upp som intäkt.

Enligt 8 kap. 2 § är förvärv genom gåva skattefria.

Avdragsrätt för kostnader avseende klimatkompensation

Enligt huvudregeln i 16 kap. 1 § ska utgifter för att förvärva eller bibehålla inkomster dras av som kostnad. Av 9 kap. 2 § följer att utgifter för gåvor inte får dras av.

I rättsfallet HFD 2014 ref. 62 ansökte allmänna ombudet om förhandsbesked gällande ett aktiebolags avdragsrätt avseende kostnader för klimatkompensation. Bolaget är ett företag med en uttalad ekologisk profil. Som ett led i företagets miljöarbete klimatkompenserar man för samtliga sina transporter. Av den totala kostnaden för de åtgärder som prövades i förhandsbeskedet avsåg drygt en femtedel analys och beräkning av företagets klimatpåverkan. Resterande del gällde förvärv av VER (Verified Emission Reduction) för att kompensera för transporternas klimatpåverkan genom trädplantering i Uganda.

Skatterättsnämndens majoritet fann att avdrag skulle medges för beloppet i sin helhet. På motsvarande sätt som i RÅ 2000 ref. 31 I saknades skäl att underkänna avdraget på grund av att presumtionen att ett aktiebolags utgifter är avdragsgilla enligt 16 kap. 1 § hade brutits. I stället aktualiserades frågan om betalningen omfattats av avdragsförbudet för gåvor. Enligt majoritetens uppfattning fanns en sådan anknytning mellan företagets verksamhet och de vidtagna klimatkompenserande åtgärderna att utgifterna i fråga inte kunde träffas av avdragsförbudet mot gåvor (jfr RÅ 2000 ref. 31 II och RÅ 1976 ref. 127).

Högsta förvaltningsdomstolen ändrade förhandsbeskedet och förklarade att avdrag inte skulle göras för utgifter för förvärv av utsläppskrediter. I fråga om kostnader för beräkning och analys av klimatpåverkan för företagets transporter saknades dock anledning att ifrågasätta avdragsrätten.

I domskälen anges att utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster är avdragsgilla om inte avdragsförbudet mot gåvor är tillämpligt. Avdrag kan komma ifråga även om det inte förekommer någon direkt motprestation men däremot en stark anknytning mellan den egna verksamheten och den verksamhet som stöds (RÅ 1976 ref. 127 I och II samt RÅ 2000 ref. 31 II). Den omständigheten att företaget kan få en förbättrad goodwill och utgifterna således kan vara kommersiellt motiverade hindrar inte att avdragsförbudet kan vara tillämpligt (RÅ 2000 ref. 31 I).

Den ersättning som företaget betalade ansågs skapa förutsättningar för att, inom ramen för ett privat projekt, plantera träd i Uganda. Någon direkt motprestation kom dock inte bolaget till del. Högsta förvaltningsdomstolen fann inte heller att det fanns någon egentlig anknytning mellan företagets verksamhet avseende ekologiska produkter och trädplanteringen.

Skatterättsnämndens bedömning

Av lämnade förutsättningar framgår att Stiftelsen är inskränkt skattskyldig i enlighet med 7 kap. 3 §. Stiftelsen är därmed, med undantag för kapitalvinster och kapitalförluster, endast skattskyldig för inkomst av sådan näringsverksamhet som avses i 13 kap. 1 §.

Enligt Skatterättsnämndens uppfattning utgör Stiftelsens verksamhet med avtal om klimatkompensation näringsverksamhet. I det följande är då frågan om inkomster från denna verksamhet ska tas upp till beskattning eller om det rör sig om gåvor som är skattefria enligt 8 kap. 2 §.

Den tjänst som Stiftelsen i avtal om klimatkompensation huvudsakligen åtar sig att utföra innebär att plantera träd i Afrika samt att tillse makulering av en viss mängd CO2-certifikat i ett internationellt register. I praxis har kostnader för tjänster av det slaget träffats av avdragsförbudet mot gåva, även när det betalande företaget har en uttalad ekologisk profil (HFD 2014 ref. 62). Det anförda innebär enligt Skatterättsnämndens mening att avdragsrätt inte föreligger hos Stiftelsens avtalsmotparter och att kostnader som betalas för denna typ av klimatkompenserande åtgärder är att anse som gåvor från kundföretagen.

Av det avtal om klimatkompensation som getts in i ärendet framgår att Stiftelsen även utför inventering och beräkning av kundföretagets emission av växthusgaser. Kostnader för sådana tjänster har i praxis ansetts vara avdragsgilla för kunden (HFD 2014 ref. 62).

Att en transaktion ska behandlas på samma sätt hos givaren och mottagaren följer av allmänna skatterättsliga principer. När det gäller gåvotransaktioner följer även av lagstiftningen i 8 kap. 2 § och 9 kap. 2 § att gåvobegreppet har samma innebörd för givare och mottagare.

Inkomster som Stiftelsen erhåller med anledning av avtal om klimatkompensation som ingås med företag utgör därmed skattefria gåvor för Stiftelsen, utom till den del inkomsterna avser ersättning för inventering och beräkning av klimatpåverkan.

I avgörandet har deltagit Christina Eng, ordf., Birgitta Pettersson, Mattias Dahlberg, Marie Jönsson, Merja Lohela, Robert Påhlsson och Ulla Werkell.

Ärendet har föredragits av Marcus Andersson.

I den slutliga handläggningen har även Krister Rentrop deltagit.