Ränteavdragsbesgränsning
(Dnr 44-24/D)Fråga om ränteavdrag ska nekas på grund av att skuldförhållandet mellan bolagen anses ha uppkommit uteslutande eller så gott som uteslutande för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån.
Individuella pensionsvägledningar av olika omfattning där information först hämtas in och sedan ges i ett sammanhang tillsammans med rådgivning har setts som sammansatta tjänster som utgör skattepliktiga förmåner.
Frågorna 1 och 2
A och B ska beskattas för värdet av pensionsvägledningen.
A och B är anställda av X AB (X). Båda är tjänstemän och omfattas av den kollektivavtalade tjänstepensionen ITP2 och ITPK. B omfattas dessutom av X:s premiebestämda chefsplan.
Inom X och dess koncernbolag tecknas tjänstepensionsförsäkringar för anställda i enlighet med företagets pensionspolicy, antingen inom ramen för kollektivavtalade tjänstepensionsplaner eller som individuella pensionslösningar.
I båda fallen kan den anställde inom vissa ramar välja mellan olika försäkringsgivare och mellan så kallad traditionell försäkring eller fondförsäkring. I sistnämnda fall kan den anställde välja mellan olika fondalternativ med olikartade riskprofiler.
X avser att erbjuda de anställda såväl allmän information om pension som individuell information och rådgivning (pensionsvägledning) med olika omfattning. Vägledningen ska antingen omfatta enbart de val den anställde kan göra inom ramen för de avtal om tjänstepension som arbetsgivaren gör avsättningar för, eller sådan vägledning med tillägg för vägledning avseende den anställdes allmänna pension, övriga tjänstepensioner, dispositioner avseende kapitalplaceringar, sparande och ekonomiska tillgångar och skulder i övrigt samt familjerättsliga frågor såsom testamenten, äktenskapsförord och samboavtal.
I båda fallen baseras råden på inhämtande av uppgifter om den anställdes familjesituation och ekonomiska förhållanden.
Den allmänna informationen ska lämnas digitalt via företagets intranätsystem. Den innefattar generella beskrivningar av allmän pension och vilka kollektivavtalade tjänstepensionsplaner som gäller för olika kategorier anställda, vilka pensionsförmåner planerna innefattar och vilka valmöjligheter en anställd har avseende placering. Sådan generell information kan också erhållas via telefon eller e-postkontakt med företagets personalavdelning.
Den individuella informationen ska lämnas digitalt. Den innefattar beskrivningar av vilken tjänstepensionsplan den enskilde omfattas av, vilka individuella utformningar som gäller för den enskilde avseende traditionell pensionsförsäkring eller fondförsäkring, fondval, återbetalningsskydd, nivå på familjeskydd, insatta förmånstagare etc. Där ges också möjlighet att digitalt ändra individuella val. Informationen kan också erhållas via telefon- eller e-postkontakt med företagets personalavdelning. Individuellt anpassade råd om dispositioner beträffande pensions- och riskförsäkringsförmåner lämnas inte.
Pensionsvägledningen innefattar – förutom den individuella informationen – också individuell rådgivning beträffande vilka val den enskilde kan göra samt vilka val som är lämpliga. Pensionsvägledningen är grundad på en analys av den anställdes ekonomiska situation, kunskap och erfarenhet, riskprofil och individuella önskemål, och därmed alltså individuellt anpassad till mottagarens personliga förhållanden.
Pensionsvägledningen ges antingen vid ett personligt sammanträffande eller digitalt. Om den ges digitalt ska den anställde först via företagets intranätsystem besvara ett större antal frågor och lämna uppgifter avseende sådana förhållanden som arbetsgivaren inte har full kännedom om på grund av anställningsavtalet – såsom familjesituation, tillgångar och skulder, placeringsönskemål, riskbenägenhet och individuella önskemål.
Pensionsvägledning är tänkt att erbjudas vid nyanställning, vid avrop av den anställde och med regelbundna intervaller under fortsatt anställningstid och inför pensionsavgång.
När vägledningen även omfattar den anställdes övriga ekonomiska förhållanden och familjesituation kommer tyngdpunkten att ligga på de val den anställde kan göra inom ramen för tjänstepensionen. Uppskattningsvis kommer arbetsgivarens kostnad att fördelas med 70 procent på den del som avser den av arbetsgivaren utfästa tjänstepensionen och 30 procent på övrig del av pensionsvägledningen.
Pensionsvägledning vid ett personligt sammanträffande ska lämnas av externt anlitad konsult, försäkringsförmedlare, försäkringsbolagsanställd eller annan konsult med motsvarande rådgivningskompetens. Kostnaden för detta faktureras separat. Digitalt lämnad pensionsvägledning avses ske via ett rådgivningssystem utvecklat med hjälp av företag som besitter verifierad rådgivningskompetens. Kostnaden för utnyttjandet av detta system faktureras separat och löpande månadsvis.
A och B frågar om de ska inkomstbeskattas för hela eller del av värdet av pensionsvägledningen om den enbart omfattar pensionsförmåner som arbetsgivaren gör avsättningar för och de val den anställde kan göra avseende dessa (fråga 1). De vill också veta om de ska inkomstbeskattas för hela eller del av värdet av sådan pensionsvägledning som förutom vägledningen i fråga 1 även omfattar den anställdes allmänna pension, övriga tjänstepensioner samt andra tillgångar och familjerättsliga frågor, allt i relation till den anställdes totala ekonomiska förhållanden och familjesituation (fråga 2).
A och B anser inte att de ska inkomstbeskattas för pensionsvägledning enligt något av alternativen.
Tjänstepensionen har under senare tid blivit en allt viktigare del av försörjningen efter pensionsavgång. Samtidigt har de flesta av de stora kollektivavtalade pensionsplanerna givit den enskilde allt större valfrihet avseende formerna för den egna pensionslösningen. Detta har inneburit ett allt större eget ansvar för de anställda att kunna välja rätt, vilket många inte har vare sig tid eller förmåga till.
Sådan vägledning som omfattas av de ställda frågorna är nära förknippad med de utfästelser om pension m.m. som arbetsgivaren lämnat och de legala skyldigheterna att informera därom. Det är naturligt att en arbetsgivares kostnad för sådan vägledning innefattas i pensionsutfästelsen och omfattas av skattefriheten enligt 11 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229). I realiteteten är detta också fallet i de situationer där tjänstepensionspremien innefattar kostnad för pensionsvägledning från försäkringsgivaren eller anlitad försäkringsförmedlare.
Alternativt bör bestämmelsen om skattefrihet för tjänster av begränsat värde i 11 kap. 8 § kunna bli tillämplig. I förarbetena anges att presumtionen för tjänsteanknytning och därmed skattefrihet är starkare när arbetsgivaren svarar för kostnaden jämfört med när den anställde själv betalar den.
Vägledningen bör annars bli skattefri enligt reglerna om personalvårdsförmåner i 11 kap. 11–12 §§. Sådana förmåner ska vara av mindre värde och inte utgöra en direkt ersättning för utfört arbete utan motiveras närmast av sociala skäl, som god arbetsmiljö och samhörighet samt friskvårdsmöjligheter för bättre hälsa hos personalen. På motsvarande sätt kan erforderlig pensionsvägledning betraktas som en självklar personalvård som bidrar till arbetsmiljön genom goda anställningsförhållanden.
Även företagshälsovård och förebyggande behandling enligt 11 kap. 18 § är skattefria förmåner motiverade av sociala skäl och arbetsmiljöskäl. Motsvarande motiv kan anföras för att pensionsvägledningen bör vara fri från inkomstbeskattning för den anställde. Den kan sägas förebygga olämpliga pensionsval och kan sammanfattningsvis leda till förbättrad ekonomisk ”pensionshälsa” för de anställda.
Skatteverket anser inte att rådgivning till anställda som bekostas av arbetsgivaren och ges av en extern konsult omfattas av skattefriheten enligt 11 kap. 6 §. Inte heller kan information eller rådgivning om pensionsfrågor anses skattefria enligt 11 kap. 8 §, då information av privatekonomisk natur inte är av väsentlig betydelse för att den anställde ska kunna utföra sina arbetsuppgifter.
Endast sådan allmän information och rådgivning om pensionsfrågor som omfattas av arbetsgivarens informationsplikt eller som kan räknas som personalvårdsförmån enligt 11 kap. 11 § bör vara skattefri för den anställde. Mer individualiserade tjänster som innefattar konkreta råd om placeringar och fondval utifrån den anställdes privata förhållanden inklusive familjesituation och ekonomi bör inte ses som enklare åtgärder av mindre värde enligt 11 kap. 11 §. Förmån av sådana tjänster bör i princip anses skattepliktig.
Rådgivning som avser en anställds pensionsförmåner utan samband med anställningen liksom rådgivning som avser den anställdes övriga tillgångar och som kan gälla kapitalplaceringar, testamenten, äktenskapsförord och liknande bör ses som skattepliktiga förmåner.
Vid beräkning av ett förmånsvärde bör jämförelse göras med vad det hade kostat den anställde att själv kontakta en extern pensionsrådgivare och få del av motsvarande rådgivning och tjänster. Om rådgivningen både omfattar allmän information och individualiserade tjänster kan förmånsvärdet utgöra en andel av arbetsgivarens kostnad. Eventuellt kan sådana tjänster i vissa fall vara kostnadsfria för en privatperson och i sådant fall bör förmånsvärdet anses vara noll.
I 11 kap. 1 § finns huvudregeln för vad som ska tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst. Det är löner, arvoden, kostnadsersättningar, pensioner, förmåner och alla andra inkomster som erhålls på grund av tjänst, om inte något annat anges i 8, 11 eller 11 a kap.
Inkomster i annat än pengar ska enligt 61 kap. 2 § normalt värderas till marknadsvärdet.
Enligt 11 kap. 6 § ska arbetsgivarens utgifter enligt 28 kap. 3 § för att trygga pension inte tas upp hos arbetstagaren.
Av 28 kap. 3 § framgår att arbetsgivares tryggande av utfästelse om pension till en arbetstagare ska dras av som kostnad i den utsträckning som anges i kapitlets 5–18 §§, om utfästelsen tryggas genom
– överföring till pensionsstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,
– avsättning i balansräkning i förening med kreditförsäkring eller i förening med kommunal eller statlig borgen eller liknande garanti,
– betalning av premie för pensionsförsäkring, eller
– överföring till ett utländskt tjänstepensionsinstitut som enligt 39 kap. 13 c § likställs med en sådan pensionsstiftelse som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Enligt 11 kap. 8 § ska bl.a. förmån av en tjänst som en anställd får av arbetsgivaren inte tas upp om
– varan eller tjänsten är av väsentlig betydelse för att den skattskyldige ska kunna utföra sina arbetsuppgifter,
– förmånen är av begränsat värde för den anställde, och
– förmånen för den anställde inte utan svårighet kan särskiljas från nyttan i anställningen.
Av 11 kap. 11 § framgår att personalvårdsförmåner inte ska tas upp och att med personalvårdsförmåner avses förmåner av mindre värde som inte är en direkt ersättning för utfört arbete utan består av enklare åtgärder för att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller lämnas på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet som det är fråga om.
Enligt 12 § räknas som personalvårdsförmåner bland annat sådana förfriskningar och annan enklare förtäring i samband med arbetet som inte kan anses som måltid samt möjlighet till enklare slag av motion och annan friskvård.
11 kap. 18 § avser hälso- och sjukvårdsförmåner.
I prop. 1987/88:52 som rör ändringar i beskattningen av naturaförmåner m.m. anförs att skattefriheten för de anställda för de sedvanliga personalvårdsförmånerna där syftet är att skapa trivsel, samhörighet och en god psykisk och fysisk hälsa hos personalen i huvudsak bör finnas kvar. Det anges vidare att en första förutsättning för skattefrihet är att det är fråga om en förmån som inte är avsedd att utgöra direkt vederlag för utfört arbete utan som ett led i arbetsgivarens personalvårdande åtgärder (s. 47 f.).
Det kan diskuteras om vissa av delmomenten i pensionsvägledningarna utgör förmåner som går att åsätta något egentligt värde var för sig. Information avseende den tjänstepension arbetsgivaren gör avsättningar till bör exempelvis inte ensam kunna föranleda någon beskattning av sökandena. En del av den övriga information som kommer att ges vid vägledningen finns också tillgänglig utan kostnad för den enskilde. De omfrågade pensionsvägledningarna där uppgifter först hämtas in och information sedan ges i ett sammanhang tillsammans med rådgivning bör dock ses som sammansatta tjänster. Delmomenten utgör då tillsammans en förmån som får antas ha ett värde för den anställde. Detta oavsett om pensionsvägledningen ges vid ett personligt sammanträffande med en extern konsult eller om den sker digitalt.
Förmånen är skattepliktig om det inte finns något uttryckligt undantag. Sökandena för fram ett antal bestämmelser i 11 kap. till stöd för varför en förmån av nu aktuellt slag inte ska tas upp som intäkt.
Vad gäller undantaget i 6 § saknas det en direkt koppling mellan utgifterna för pensionsvägledningen och sådana pensionsavsättningar som kan vara avdragsgilla enligt 28 kap. 3 § med hänvisningar.
Pensionsvägledningen kan inte heller anses vara av väsentlig betydelse för att sökandena ska kunna utföra sina arbetsuppgifter vilket är en förutsättning för att 11 kap. 8 § ska vara tillämplig.
Vägledningen kan inte heller anses utgöra en hälso- och sjukvårdsförmån enligt 18 §.
Det undantag som det återstår att ta ställning till är bestämmelserna i 11 och 12 §§ om personalvårdsförmåner av mindre värde och enklare slag. Vad som menas med personalvårdsförmåner är inte preciserat i lagtexten. Det framgår dock av förarbetena att det som avses är åtgärder för att skapa trivsel i arbetet eller liknande. Det är tveksamt om pensionsvägledningen kan anses vara en sådan åtgärd även om den antagligen i enskilda fall kan vara en förmån av mindre värde. Den kan dock inte anses vara av enklare slag. Redan skälet till att tjänsten erbjuds, dvs. att många varken har tid eller förmåga att kunna välja rätt, talar mot att den är av sådant slag.
Några andra undantag från skatteplikt aktualiseras inte vilket innebär att förmånerna ska tas upp som intäkt enligt huvudregeln i 11 kap. 1 §.
I avgörandet har deltagit Christina Eng, ordf., Birgitta Pettersson, Marie Jönsson, Peter Kristiansson, Robert Påhlsson, Olof Sundin och Ulla Werkell.
Ärendet har föredragits av Per-Arvid Gustafsson.
I den slutliga handläggningen har även Håkan Gustavsson deltagit.
Fråga om ränteavdrag ska nekas på grund av att skuldförhållandet mellan bolagen anses ha uppkommit uteslutande eller så gott som uteslutande för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån.
En utländsk medborgare som varit bosatt i Sverige en kortare tid har vid en samlad bedömning inte ansetts ha väsentlig anknytning hit efter utflyttning. Detta trots att personen fortsatt har ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet i Sverige.
Frågor om beskattning av inkomster som härrör från den typ av särskild vinstandel (s.k. carried interest) som förekommer inom strukturer med riskkapitalfonder.
Innebär en förlängning av löptiden på en fordran avyttring? Också fråga om en fordran kan underprisöverlåtas till gäldenären.
En svensk medborgare, bosatt utomlands sedan 2009, har inte ansetts få väsentlig anknytning till Sverige för att hans minderåriga barn och deras mamma flyttar hit. Även fråga om beskattning av fri bostad.
Fråga om beskattningskonsekvenserna av transaktioner i samband med en gränsöverskridande ombildning av ett utländskt bolag till ett svenskt. Också fråga om skatteflyktslagen är tillämplig.
Fråga om installation av batteri uppfyller kraven för skattereduktion för grön teknik även om batteriet också ska användas för s.k. stödtjänster.
Fråga om installation av batteri uppfyller kraven för skattereduktion för grön teknik även om batteriet också ska användas för s.k. stödtjänster.
Fråga om det finns särskilda skäl mot att tillämpa utomståenderegeln.
Fråga om fordran som överlåts utan vederlag ska medföra någon beskattning.