X AB (X) tillhandahåller en låneprodukt, (…). Erbjudandet riktar sig till privatpersoner över 60 år och innebär en möjlighet att låna till konsumtion mot säkerhet i den egna permanentbostaden (villafastighet eller bostadsrätt). Enligt till ansökan bifogade lånehandlingar är lånet amorteringsfritt och förfaller till betalning vid låntagarens dödsfall, vid permanent flytt från bostaden eller vid överlåtelse av bostaden. Lånet är amorteringsfritt under hela löptiden.

Räntan på lånet beräknas kvartalsvis och räntesatsen varierar utifrån gällande referensränta. Räntan beräknas dels på det ursprungliga lånet, dels på upplupna och obetalda räntor och avgifter. Enligt lånevillkoren förfaller räntan till betalning samtidigt som det ursprungliga lånet. Avsikten är att upplupen ränta ska läggas till skulden. Endast i undantagsfall kan det krävas att låntagaren betalar räntan kontant (t.ex. vid rena avtalsbrott).

Inför en ansökan om (…) vill A veta vid vilken tidpunkt han ska medges avdrag för den ränta som utgår på lånet till X; löpande årsvis eller först vid den tidpunkt som betalning sker (fråga 1). Om svaret på fråga 1 är att avdrag för ränta medges först vid den tidpunkt som betalning sker, önskar A även få svar på om avdrag för ränta medges mot den eventuella kapitalvinst som uppkommer vid försäljning av den pantsatta bostaden (fråga 2).

Fråga 1

Enligt 41 kap. 9 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL, ska i inkomstslaget kapital utgifter dras av som kostnad det beskattningsår då den skattskyldige betalar dem eller på något annat sätt har kostnaderna.

Att avdrag för ränta i inkomstslaget kapital endast får ske för det beskattningsår då räntan betalats, dvs. enligt den s.k. kontantprincipen, har gällt under lång tid enligt uttryckliga bestämmelser i inkomstskattelagstiftningen (jfr punkt 2 av anvisningarna till 39 § kommunalskattelagen [1928:370] i dess ursprungliga lydelse intill den 30 december 1987, jfr vidare bl.a. prop. 1987/88:62 s. 6, prop. 1989/90:110 del 1 s. 701 och prop. 1999/2000:2 del 2 s. 121 f. och 488). Även av praxis följer att ränta som inte betalas kontant utan i stället när det ursprungliga lånet betalas inte kan anses ha betalats löpande (RÅ 1948 ref. 1, RÅ 1948 ref. 50, RÅ 1957 Fi 901, jfr även Englund, Rätt beskattningsår vid kontantmässig inkomstberäkning, 1962 s. 176 f.). Räntan ska därför dras av det beskattningsår då det ursprungliga lånet betalas.

Fråga 2

Av de grundläggande bestämmelserna för inkomstslaget kapital i 41 kap. IL följer att räntan får dras av mot kapitalvinst vid avyttringen av permanentbostaden om avyttringen sker under samma år som räntan betalas.

I avgörandet har deltagit Christina Eng, Birgitta Pettersson, Anders Bengtsson, Fredrik Hammarström, Robert Påhlsson, Olof Sundin och Ulla Werkell.

Ärendet har föredragits av Marcus Andersson