X AB avser att introducera en ny låneform (boandelslån) på den svenska bostadsmarknaden. A avser att till viss del finansiera förvärvet av en bostadsrätt med boandelslån.

Ett boandelslån har följande konstruktion. Innehavaren av en bostad lånar ett belopp som motsvarar en viss andel av bostadens marknadsvärde, efter avdrag för en säkerhetsmarginal. Säkerhetsmarginalen kan komma att variera beroende på var i landet bostaden är belägen, men den kan antas uppgå till mellan (…) och (…) procent.

Lånet är i svenska kronor. Det löper utan ränta och är amorteringsfritt. Lånets löptid kommer sannolikt att vara mellan (…) och (…) år. Bostaden pantsätts till säkerhet för låntagarens förpliktelser.

Lånet ska återbetalas i samband med försäljning eller överlåtelse av bostaden eller när lånets löptid har löpt ut. Dessutom har låntagaren rätt att återbetala lånet i förväg utan att avyttra bostaden. Beloppet som ska återbetalas motsvarar marknadsvärdet vid återbetalningstidpunkten för den andel av bostaden som fastställdes vid utbetalningstillfället. Om andelen av bostaden t.ex. är 5 procent och marknadsvärdet är 2 000 000 kr blir återbetalningsbeloppet 100 000 kr.

För det fall låntagaren återbetalar lånet inom [y] år från utbetalningstillfället utan att avyttra bostaden anses marknadsvärdet på bostaden dock motsvara det högsta av marknadsvärdet vid kreditgivningstidpunkten och marknadsvärdet vid återbetalningstidpunkten. Syftet med detta villkor är att förhindra att boandelslån tas upp i spekulationssyfte.

Om bostaden vid återbetalningstidpunkten har samma marknadsvärde (före avdrag för säkerhetsmarginalen) som vid tidpunkten då lånet erhölls eller om bostaden har ökat i värde, uppkommer en förlust för låntagaren motsvarande skillnaden mellan vad låntagaren är skyldig att betala och det ursprungliga lånebeloppet.

Om bostadens marknadsvärde vid återbetalningstidpunkten understiger marknadsvärdet vid tidpunkten för lånets upptagande minskat med säkerhetsmarginalen, uppkommer i stället en vinst för låntagaren motsvarande skillnaden mellan det ursprungliga lånebeloppet och vad låntagaren är skyldig att betala.

A vill veta om en förlust i samband med att lånet återbetalas är avdragsgill och om en vinst är skattepliktig i inkomstslaget kapital, om hon återbetalar lånet i samband med att lånets löptid har löpt ut (fråga 1), i samband med att bostaden avyttras (fråga 2) eller i förtid utan att bostaden avyttras, antingen före eller efter att [y] år har förflutit från lånets utbetalning (fråga 3).

A anser att en förlust i samband med återbetalning av lånet är en kapitalförlust som är till 70 procent avdragsgill och att en vinst är en kapitalvinst som i sin helhet är skattepliktig i inkomstslaget kapital.

För låntagaren är den framtida kostnaden, om någon, inte förutsebar. Förlust respektive vinst i samband med återbetalning av lånet bör därför behandlas som kapitalförlust respektive kapitalvinst. Säkerhetsmarginalen är inte heller någon förutsebar kostnad, med undantag för situationen om låntagaren återbetalar lånet inom [y] år utan att avyttra bostaden. I praxis finns vidare ett motstånd mot att särskilja olika komponenter av värdeförändring på ett finansiellt instrument. Säkerhetsmarginalen bör därför ingå i beräkningen av kapitalvinst respektive kapitalförlust.

När ett aktiebolag återbetalar ett kapitalandelslån uppkommer en kapitalvinst eller kapitalförlust i inkomstslaget näringsverksamhet. Det framgår av 48 kap. 6 b § inkomstskattelagen (1999:1229) och förarbetena till den bestämmelsen. Ett boandelslån har samma konstruktion som ett kapitalandelslån. Lånet utgör en förpliktelse som liknar ett optionsavtal. Vinst och förlust i samband med återbetalning av lånet omfattas därmed av definitionen vinst och förlust på grund av förpliktelser enligt terminer, köp- eller säljoptioner och liknande avtal i 41 kap. 2 §.

Skatteverket anser att en vinst eller förlust vid återbetalning av lånet inte medför någon inkomstbeskattning.

Skillnaden mellan lånebeloppet och återbetalat belopp baseras på värdeförändringen på en bostad och är därför inte en sådan förutsebar utgift som kan betecknas som ränta. Avtalet har inte någon klar karaktär av köp- eller säljoption utan är till sin civilrättsliga karaktär ett låneavtal. Det finns inte några bestämmelser om kapitalvinstbeskattning av skulder i svenska kronor i inkomstslaget kapital. Därmed saknas grund för beskattning av vinst eller förlust vid återbetalning av lånet.

Till inkomstslaget kapital räknas inkomster och utgifter på grund av innehav av tillgångar och skulder, och i form av kapitalvinster och kapitalförluster (41 kap. 1 §).

Med kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget kapital avses vinst och förlust vid avyttring av tillgångar, kursvinst och kursförlust vid betalning av skulder i utländsk valuta, och vinst och förlust på grund av förpliktelser enligt terminer, köp- eller säljoptioner och liknande avtal (41 kap. 2 §).

Med option avses en rätt för innehavaren att förvärva eller avyttra aktier, obligationer eller andra tillgångar till ett bestämt pris, eller få betalning vars storlek beror på värdet av underliggande tillgångar, eller av kursindex eller liknande (44 kap. 12 §).

Ränteinkomster, utdelningar, inkomster vid uthyrning av privatbostäder och alla andra inkomster på grund av innehav av tillgångar samt kapitalvinster ska tas upp som intäkt, om inte något annat anges i detta kapitel eller i 8 kap. (42 kap. 1 § första stycket).

Utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster ska dras av som kostnad, om inte något annat anges i detta kapitel eller i 9 eller 60 kap. Ränteutgifter och kapitalförluster ska dras av även om de inte är sådana utgifter (42 kap. 1 § andra stycket).

Inkomstskattelagen innehåller inte någon allmän definition av vad som avses med ränta. Vad gäller gränsdragningen mellan ränteintäkter och kapitalvinster uttalas i prop. 1989/90:110 del 1 s. 459 att som kapitalvinst eller kapitalförlust räknas sådan värdeförändring som inte beror på och kan beräknas på grundval av låneavtalet. I praxis har ränta karaktäriserats som en förutsebar ersättning för kredit som beräknas utifrån kreditbelopp och kredittid (jfr t.ex. RÅ 1997 ref. 44, RÅ 2001 ref. 21 och HFD 2012 ref. 13). I RÅ 1994 ref. 26 fann Högsta förvaltningsdomstolen dock att avkastningen på en aktieindexobligation inte till någon del skulle behandlas som ränta även om obligationen förvärvades för ett belopp som understeg det garanterade inlösenbeloppet.

Sedan den 1 januari 2019 finns i 24 kap. definitioner av ränteutgifter och ränteinkomster som endast gäller vid tillämpning av det kapitlet.

A avser att låna ett belopp som ska användas för att till viss del finansiera förvärvet av en bostadsrätt. Lånet löper utan ränta. I stället ska låntagaren återbetala ett belopp som är beroende av marknadsvärdet på bostaden.

Om låntagaren är skyldig att återbetala ett högre belopp än lånets nominella belopp utgör skillnaden i vanlig mening en ersättning för kredit. Om lånet återbetalas i samband med att lånets löptid har löpt ut, i samband med att bostaden avyttras eller efter att [y] år har förflutit från lånets utbetalning utan att bostaden avyttras, är ersättningen helt beroende av utvecklingen på bostadsrättsmarknaden. I dessa situationer saknar ersättningen därmed den förutsebarhet som krävs för att den skatterättsligt ska anses utgöra en ränteutgift i inkomstslaget kapital.

För det fall lånet återbetalas inom [y] år utan att bostaden avyttras kan det visserligen förutses att det uppkommer en förlust för låntagaren motsvarande säkerhetsmarginalen. Enligt Skatterättsnämndens uppfattning är det dock inte motiverat att skilja ut den speciella situationen från övriga situationer och behandla den del av ersättningen som motsvarar säkerhetsmarginalen som en ränteutgift (jfr RÅ 1994 ref. 26).

Lånet är inte ett kapitalandelslån. Vad som framgår av 48 kap. 6 b § och förarbetena till den bestämmelsen är därför inte avgörande för bedömningen av det aktuella avtalet. Avtalet kan enligt Skatterättsnämndens mening inte anses utgöra en förpliktelse som liknar ett optionsavtal utan ska betraktas som ett låneavtal.

Om A återbetalar ett högre belopp än lånebeloppet utgör skillnaden därmed en kapitalförlust på skuld för henne. Om ett lägre belopp än det ursprungliga lånebeloppet återbetalas utgör skillnaden i stället en kapitalvinst på skuld för henne. Kapitalvinster på skulder i svenska kronor är inte skattepliktiga och kapitalförluster på sådana skulder är inte avdragsgilla i inkomstslaget kapital (jfr 41 kap. 2 § och 54 kap. 1 §).

I avgörandet har deltagit Christina Eng (skiljaktig), Birgitta Pettersson, Anders Bengtsson, Mattias Dahlberg, Robert Påhlsson (skiljaktig), Olof Sundin och Ulla Werkell.

Ärendet har föredragits av Maria Doeser (avvikande mening).

Skiljaktig mening

Christina Eng och Robert Påhlsson är skiljaktiga avseende fråga 3 och anför med instämmande av Maria Doeser följande.

För det fall lånet återbetalas inom [y] år från utbetalningstillfället utan att bostaden avyttras kan det förutses att det uppkommer en förlust för låntagaren motsvarande säkerhetsmarginalen. Enligt vår uppfattning ska den förutsebara ersättningen som motsvarar säkerhetsmarginalen anses utgöra en ränteutgift för låntagaren i denna situation (se RÅ 2001 ref. 21 I och RÅ 2003 ref. 48 samt jfr RÅ 2002 not. 51).

Om A återbetalar lånet inom [y] år utan att avyttra bostaden utgör den del av det återbetalade beloppet som motsvarar säkerhetsmarginalen således en avdragsgill ränteutgift i inkomstslaget kapital för henne. Den del av det återbetalade beloppet som överstiger lånets nominella belopp samt säkerhetsmarginalen är däremot en kapitalförlust på skuld som inte är avdragsgill.

I övrigt instämmer vi med majoritetens bedömning.