Gäldenärsbyte och fusion

Fråga om ett förfarande som innefattar ett gäldenärsbyte och en fusion ska innebära att fordran anses avyttrad av borgenären. Också fråga om skatteflyktslagen är tillämplig på förfarandet.

Diarienummer
107-20/D
Meddelandedatum
2022-02-07
Lagrum
  • 44 kap. 3 §, 37 kap. 17, 18 och 29 §§ inkomstskattelagen (1999:1229)
  • Lagen (2000:46) om omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som har sin redovisning i euro, m.m.
  • 2 § lagen (1995:575) mot skatteflykt
Sökande
X AB och NYAB
Motpart
Skatteverket
Har överklagats?
Ja

Förhandsbesked

Fråga 1

Gäldenärsbytet innebär inte att X AB ska anses ha avyttrat fordringarna och någon kapitalvinstbeskattning av bolaget ska inte ske.

Fråga 2

NYAB:s anskaffningsutgift för reversen är reversens nominella värde beräknat i svenska kronor utifrån växlingskursen mellan euro och svenska kronor vid tidpunkten då fordringsförhållandet uppkommer.

Fråga 3

Fusionen föranleder inte någon omedelbar inkomstbeskattning av NYAB eller X AB.

Fråga 4

Skatteflyktslagen är inte tillämplig på förfarandet.

Bakgrund

Omständigheterna i ärendet

X AB (bolaget) är dotterbolag till det [utländska] aktiebolaget Y (moderbolaget). Bolagets redovisningsvaluta är euro.

Bolaget har etablerat ett obligationsprogram (EMTN-program) och har i enlighet med detta emitterat två obligationer i euro. Den första obligationen emitterades [år] och hade förfallodag under [år]. Den andra obligationen emitterades [år] och har förfallodag under [år]. Den första obligationen var fram till förfallodagen noterad på börsen i [land i Europa] och den andra obligationen är noterad där. Bolaget har vidareutlånat delar av de medel som erhållits genom obligationerna till moderbolaget. Vidareutlåningen har skett genom tre lån i euro (fordringarna). Två lån lämnades [år] och det tredje lånet lämnades [år]. Moderbolaget har återbetalat delar av de två första lånen. Dess återstående skulder till bolaget uppgår till (…) euro.

Bortsett från emissionen av obligationerna och vidareutlåningen till moderbolaget har bolagets verksamhet varit begränsad till att utföra vissa administrativa tjänster (…). Som förutsättning lämnas att fordringarna utgör kapitaltillgångar.

Sedan obligationerna emitterades och fordringarna uppkom har den svenska kronan försvagats i förhållande till euron. Det finns därför risk för att återbetalningar av fordringarna skulle föranleda skattepliktiga valutakursvinster för bolaget, medan motsvarande skattemässiga valutakursförluster inte uppkommer avseende bolagets skulder. I syfte att motverka dessa negativa effekter är avsikten att följande åtgärder ska vidtas.

1. Bolaget etablerar ett helägt svenskt aktiebolag med euro som redovisningsvaluta (NYAB).

2. NYAB övertar moderbolagets skulder gentemot bolaget om (…) euro (gäldenärsbytet). Som ersättning ställer moderbolaget ut en revers i euro till NYAB på motsvarande belopp vilken löper med marknadsmässig ränta (reversen). Villkoren för fordringarna kommer inte att förändras i samband med gäldenärsbytet utöver att NYAB kommer att vara gäldenär i stället för moderbolaget. Avsikten är att skriftliga avtal ska upprättas där det anges att NYAB inträder som gäldenär i stället för moderbolaget i befintliga låneavtal.

3. NYAB fusioneras upp i bolaget. Som förutsättning gäller att fusionen kommer att uppfylla villkoren för en kvalificerad fusion i 37 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), IL.

Frågorna och parternas inställning

Sökandena vill veta om gäldenärsbytet innebär att bolaget anses ha avyttrat fordringarna på ett sådant sätt att det föranleder kapitalvinstbeskattning av bolaget (fråga 1).

Om fråga 1 besvaras nekande, vill sökandena även veta hur NYAB:s anskaffningsutgift för reversen bestäms (fråga 2), om fusionen föranleder någon omedelbar beskattning av NYAB eller bolaget (fråga 3) samt om lagen (1995:575) mot skatteflykt (skatteflyktslagen) är tillämplig på förfarandet (fråga 4).

Sökandena anser att gäldenärsbytet inte innebär en sådan väsentlig förändring av fordringarna att bolaget ska anses ha avyttrat dem. NYAB:s anskaffningsutgift för reversen bör uppgå till reversens nominella värde beräknat i svenska kronor utifrån växlingskursen mellan euro och svenska kronor vid tidpunkten då fordringsförhållandet uppkommer, dvs. vid tidpunkten för gäldenärsbytet. Fusionen bör inte medföra någon beskattning för NYAB som överlåtande företag. Genom fusionen hamnar fordran och skuld hos en och samma innehavare och fordringarna upphör därmed. Bestämmelsen i 37 kap. 29 § första stycket IL bör vara tillämplig, vilket innebär att någon beskattning inte inträder för bolaget till följd av att fordringarna upphör.

Det saknas grund för att hävda att rättshandlingarnas verkliga innebörd är en annan än vad som följer av deras formella innehåll. Samtliga rättshandlingar är civilrättsligt giltiga. Reversen kommer att löpa med delvis andra villkor än fordringarna eftersom den uppkommer vid en senare tidpunkt och ska löpa med marknadsmässiga villkor utifrån tidpunkten då den uppkommer. De aktuella transaktionerna medför således en reell förändring av rättsförhållandena mellan bolaget och moderbolaget.

Rekvisitet i punkten 4 i 2 § skatteflyktslagen är inte uppfyllt och lagen kan därför inte tillämpas. En utgångspunkt för lagen (2000:46) om omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som har sin redovisning i euro, m.m. (omräkningslagen) var att företag med identiska transaktioner skulle beskattas lika oberoende av redovisningsvalutan. De aktuella transaktionerna syftar till att motverka de orimliga effekter som den asymmetriska behandlingen av fordringar och skulder i euro får för företag med euro som redovisningsvaluta. Motsvarande effekter uppkommer inte för företag med svenska kronor som redovisningsvaluta, oavsett om de har fordringar och skulder i svenska kronor (då ingen valutakurseffekt överhuvudtaget uppstår) eller om de har fordringar och skulder i euro (då valutakurseffekterna på fordringarna och skulderna kvittas mot varandra).

Skatteverket anser att en bedömning i första hand måste göras av transaktionernas verkliga innebörd. Någon egentlig förändring är inte avsedd att ske genom de tre stegen i transaktionskedjan, eftersom fordringsförhållandena mellan bolaget och moderbolaget fortsatt ska kvarstå men sammanslagna i ett fordringsförhållande (jfr HFD 2013 not. 2 och HFD 2013 ref. 43). Den skattemässiga bedömningen bör bli att det inte har skett något gäldenärsbyte. Anskaffningsutgiften för fordran som bolaget har mot moderbolaget efter förfarandet ska därför vara densamma som anskaffningsutgiften före förfarandet.

Genom de eventuella ändringarna av villkoren för de tre fordringarna som ska ske i samband med att de slås ihop till en fordran kan det dock inte uteslutas att fordringarna ska anses avyttrade av bolaget. Närmare underlag för en sådan bedömning saknas.

Skatteflyktslagen är tillämplig på förfarandet. Bestämmelserna i omräkningslagen utgår från att tillgångar som inte tillhör det kopplade området ska beskattas enligt vanliga regler i IL. Utgångspunkten är därför att både kapitalvinst och kapitalförlust kan uppkomma till följd av att en förändring av valutakursen påverkar kapitalvinstberäkningen. Kapitalvinster och kapitalförluster på kapitaltillgångar, inklusive fordringar, kommer således att behandlas symmetriskt. Förfarandet leder till att kapitalvinst inte kommer att beskattas och att en definitiv skattelättnad i motsvarande mån uppkommer, vilket får anses strida mot hur reglerna är utformade. Beskattningskonsekvensen bör bli att anskaffningsutgiften på bolagets fordringar inte förändras till följd av förfarandet.

Skälen för avgörandet

Rättsligt

Omräkningslagen

I omräkningslagen regleras bl.a. hur företag som har sin redovisning i euro ska räkna om resultat- och balansräkningen från euro till svenska kronor vid upprättande av inkomstdeklarationen.

I förarbetena till lagen uttalas att omräkningsmodellen i princip bör vara enkel att tillämpa, ge ett rättvisande resultat och inte systematiskt över- eller undervärdera vinsten, vara sådan att de skattskyldiga inte kan manipulera den beskattningsbara vinsten samt medföra att företag med identiska transaktioner beskattas lika oberoende av redovisningsvaluta. Regeringen konstaterade dock att kravet på enkelhet och kravet på att företag med identiska transaktioner beskattas lika är svåra att förena och anförde att kravet på enkelhet får ta över kravet på ”millimeterrättvisa” (se prop. 1999/2000:23 s. 157 f.).

Den valda omräkningsmodellen innebär att bokföringens eurobelopp är utgångspunkt för beskattningen inom det kopplade området. Inom det icke kopplade området är däremot transaktionernas värde i svenska kronor utgångspunkt för beskattningen (se a. prop. s. 154 och s. 158). För kapitaltillgångar finns det ingen koppling mellan redovisning och beskattning. Företag som har sin redovisning i euro måste beräkna anskaffningsutgifter i svenska kronor när kapitaltillgångar köps. Vidare måste företaget vid deklarationen utgå från dagskursen mellan euron och den svenska kronan för att beräkna försäljningspriset i svenska kronor (se a. prop. s. 173 ff.).

I förarbetena uttalas vidare följande. Om en kapitaltillgång (fastighet eller aktie) köps i utländsk valuta och har finansierats med ett lån i samma valuta så kommer valutakursförändringen på tillgången att beskattas utifrån kronpositionen medan valutakursförändringen på lånet beskattas utifrån europositionen. Detta är naturligtvis en situation som inte är helt tillfredsställande men problemet går inte att åtgärda på ett nöjaktigt sätt om inte kapitalvinstbeskattningen också sker utifrån europositionen. En sådan lösning har emellertid sådana nackdelar att den inte bör genomföras (a. prop. s. 164 f.).

IL

Med kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget näringsverksamhet avses vinst och förlust vid avyttring av kapitaltillgångar (25 kap. 3 § första stycket IL). Med avyttring av tillgångar avses försäljning, byte och liknande överlåtelse av tillgångar (44 kap. 3 §). Till avyttring räknas att innehavaren av en fordran får betalt för denna (44 kap. 4 § första stycket 1).

Av förarbetena framgår att begreppet avyttring i praxis har getts en vid innebörd. Avgörande för om en avyttring skett är att egendomen eller en del av egendomen definitivt avhänts ägaren. I vissa fall har en avyttring ansetts föreligga även när egendomen utslocknar utan att den byter ägare (se t.ex. prop. 1989/90:110 del 1 s. 392 och s. 710 och RÅ 2010 ref. 34).

I 37 kap. IL finns bestämmelser om beskattningen vid fusioner. Vid kvalificerade fusioner ska bestämmelserna i 17–29 §§ tillämpas (16 §).

Av 17 § första stycket framgår att det överlåtande företaget inte ska ta upp någon inkomst eller dra av någon utgift på grund av fusionen.

Enligt 18 § första stycket inträder det övertagande företaget i det överlåtande företagets skattemässiga situation i fråga om sådan näringsverksamhet som avses i 17 §, om det inte framgår något annat av 20–28 §§.

I 29 § första stycket anges att om det övertagande företaget innehar värdepapper som har getts ut av det överlåtande företaget och dessa är kapitaltillgångar, ska värdepapperen inte anses avyttrade enligt 44 kap. 8 §.

Skatteflyktslagen

Enligt 2 § skatteflyktslagen gäller att hänsyn inte ska tas till en rättshandling, om
1. rättshandlingen, ensam eller tillsammans med annan rättshandling, ingår i ett förfarande som medför en väsentlig skatteförmån för den skattskyldige,
2. den skattskyldige direkt eller indirekt medverkat i rättshandlingen eller rättshandlingarna,
3. skatteförmånen med hänsyn till omständigheterna kan antas ha utgjort det övervägande skälet för förfarandet, och
4. ett fastställande av underlag på grundval av förfarandet skulle strida mot lagstiftningens syfte som det framgår av skattebestämmelsernas allmänna utformning och de bestämmelser som är direkt tillämpliga eller har kringgåtts genom förfarandet.

Skatterättsnämndens bedömning

Fråga 1

Den första frågan i ärendet är om gäldenärsbytet innebär att borgenären, dvs. bolaget, ska anses ha avyttrat fordringarna.

När det gäller aktier och andra värdepapper har det utvecklats en praxis som innebär att vissa förändringar av den rätt som följer med innehavet medför att värdepappret ska anses avyttrat. Denna praxis torde bygga på synsättet att om väsentliga ändringar görs i de rättigheter och villkor som gäller för värdepappret så har detta i realiteten upphört att existera och ersatts av ett nytt (se HFD 2018 ref. 27 och där angivna rättsfall).

Frågan är då om det aktuella gäldenärsbytet utgör en sådan väsentlig förändring av fordringarna som innebär att fordringarna har upphört att existera och ersatts av nya fordringar.

Villkoren för fordringarna kommer inte att förändras utöver bytet av gäldenär. NYAB kommer således att överta förpliktelserna gentemot bolaget på oförändrade villkor. Med hänsyn till att det inte görs några ändringar i själva rättigheterna eller villkoren som gäller för fordringarna är Skatterättsnämndens uppfattning att gäldenärsbytet inte innebär att bolaget ska anses ha avyttrat fordringarna. Gäldenärsbytet föranleder därmed inte kapitalvinstbeskattning av bolaget.

Fråga 2

Nämnden anser i likhet med sökandena att NYAB:s anskaffningsutgift för reversen är reversens nominella värde beräknat i svenska kronor utifrån växlingskursen mellan euro och svenska kronor vid tidpunkten då fordringsförhållandet uppkommer.

Fråga 3

Nästa fråga är om fusionen föranleder någon omedelbar beskattning av NYAB eller bolaget.

Enligt lämnade förutsättningar kommer fusionen att uppfylla villkoren för en kvalificerad fusion i 37 kap. IL. Av 17 § följer att det överlåtande företaget, i detta fall NYAB, inte ska ta upp någon inkomst eller dra av någon utgift på grund av fusionen. Fusionen medför således inte någon beskattning av NYAB. I stället inträder enligt 18 § det övertagande företaget, dvs. bolaget, i det överlåtande företagets skattemässiga situation.

Enligt 29 § gäller att värdepapper som har getts ut av det överlåtande företaget och innehas av det övertagande företaget inte ska anses avyttrade enligt 44 kap. 8 §, förutsatt att de är kapitaltillgångar. I detta fall är avsikten att skriftliga avtal ska upprättas i samband med gäldenärsbytet. Fordringarna som innehas av bolaget får därför anses utgöra av NYAB utgivna värdepapper (se t.ex. RÅ 2004 ref. 142). Någon beskattning inträder därmed inte heller för bolaget till följd av att fordringarna upphör vid fusionen.

Verklig innebörd

Allmänt gäller att beskattning ska ske på grundval av rättshandlingars verkliga innebörd oavsett den beteckning de åsatts. En sådan bedömning kan avse inte bara en enstaka rättshandling utan också den sammantagna innebörden av flera rättshandlingar (se t.ex. HFD 2020 ref. 58).

Efter att de aktuella transaktionerna har genomförts kommer bolaget att ha en fordran på moderbolaget i stället för tre. Reversen ska vara på motsvarande belopp som de tre tidigare fordringarna, men den ska löpa med delvis andra villkor eftersom villkoren ska vara marknadsmässiga utifrån tidpunkten då reversen uppkommer. Enligt Skatterättsnämndens mening kan fordringsförhållandena mellan bolaget och moderbolaget inte anses vara oförändrade när transaktionerna har genomförts (jfr HFD 2013 not. 2, HFD 2013 ref. 43 och HFD 2020 ref. 58). Det finns därför inte skäl att göra en annan bedömning av frågorna 1–3 än den som redovisas ovan med hänvisning till att den verkliga innebörden av rättshandlingarna kan anses vara en annan än vad de ger uttryck för.

Fråga 4

Genom det aktuella förfarandet får bolaget utan skattekonsekvenser en anskaffningsutgift för reversen som förväntas överstiga bolagets anskaffningsutgift för de tre tidigare fordringarna på moderbolaget. Det innebär att den skattepliktiga kapitalvinsten vid återbetalning av fordran minskar i motsvarande mån. Enligt Skatterättsnämndens bedömning medför förfarandet därmed en väsentlig skatteförmån för bolaget. Bolaget medverkar i rättshandlingarna och skatteförmånen kan antas utgöra det övervägande skälet för förfarandet. Rekvisiten i punkterna 1–3 i 2 § skatteflyktslagen får därför anses uppfyllda.

Det återstår då att pröva om även rekvisitet i punkten 4 kan anses uppfyllt. En av utgångspunkterna för omräkningslagen var att omräkningsmodellen skulle medföra att företag med identiska transaktioner beskattas lika oberoende av redovisningsvaluta (se prop. 1999/2000:23 s. 157 f.). Det kan dock konstateras att beskattningen för bolaget kan bli en annan än för ett företag som har valt svenska kronor som redovisningsvaluta och som har fordringar och skulder i euro. För ett sådant företag beaktas kursförändringar mellan euro och svenska kronor löpande på både fordringar och skulder (se 14 kap. 8 § IL).

Lagstiftaren har vidare ansett att det inte är helt tillfredsställande att valutakursförändringen på en kapitaltillgång beskattas utifrån kronpositionen medan valutakursförändringen på ett lån beskattas utifrån europositionen, om köpet av tillgången har finansierats med ett lån i samma utländska valuta (se a. prop. s. 164 f.).

Mot den bakgrunden anser Skatterättsnämnden att det framgår att den kapitalvinstbeskattning som bolaget undviker genom det aktuella förfarandet är en konsekvens av lagstiftningen, låt vara att den inte varit önskad av lagstiftaren. Ett fastställande av underlag på grundval av förfarandet kan därmed inte anses strida mot lagstiftningens syfte. Rekvisitet i punkten 4 är således inte uppfyllt och skatteflyktslagen är inte tillämplig.

I avgörandet har deltagit Christina Eng (skiljaktig), Birgitta Pettersson (skiljaktig), Anders Bengtsson (skiljaktig), Mattias Dahlberg, Robert Påhlsson (skiljaktig), Olof Sundin (skiljaktig) och Ulla Werkell.

Ärendet har föredragits av Maria Doeser (avvikande mening).

Skiljaktiga meningar

Anders Bengtsson, Robert Påhlsson och Olof Sundin är skiljaktiga avseende fråga 1 och anför följande.

Vi anser att gäldenärsbytet som skisseras i ansökan innebär att de ursprungliga fordringarna avyttrats. Fråga 1 borde därför ha besvarats jakande.

Med avyttring avses enligt 44 kap. 3 § IL försäljning, byte och liknande överlåtelse av tillgångar.

Den nuvarande lagregleringen av avyttringsbegreppet infördes väsentligen i samband med 1990 års skattereform. Av förarbetena framgår att begreppet avyttring i praxis har getts en vid innebörd. Avgörande för om en avyttring skett är att egendomen eller en del av egendomen definitivt avhänts ägaren. I vissa fall har en avyttring ansetts föreligga även när egendomen utslocknar utan att den byter ägare (prop. 1989/90:110 del 1 s. 392 och s. 710 och där införda rättsfall samt RÅ 2010 ref. 34).

I det nu föreliggande ärendet medför gäldenärsbytet att en annan juridisk person övertar betalningsskyldigheten. Av förutsättningarna framgår vidare att borgenärens medverkan är en nödvändig förutsättning för gäldenärsbytet. Dessa omständigheter bör sammantaget ses som en sådan väsentlig förändring att de ursprungliga fordringarna får anses ha utslocknat och ersatts av nya fordringar (jfr HFD 2018 ref. 27 med där införda rättsfall). Det anförda leder till slutsatsen att rekvisiten i det skatterättsliga avyttringsbegreppet är uppfyllda.

Christina Eng, Birgitta Pettersson och Olof Sundin är skiljaktiga avseende fråga 4 och anför med instämmande av Maria Doeser följande.

Vad gäller företag med euro som redovisningsvaluta har lagstiftaren valt att kapitalvinster och kapitalförluster på kapitaltillgångar ska beräknas utifrån transaktionernas värde i svenska kronor (se prop. 1999/2000:23 s. 164 f. och s. 173 ff.). Det kan vidare konstateras att lagstiftningen innebär att kapitalvinster och kapitalförluster på kapitaltillgångar behandlas symmetriskt. Om det aktuella förfarandet godtas torde det leda till att kapitalvinster som beror på valutakursförändringar inte kommer att tas upp, medan motsvarande kapitalförluster däremot kommer att dras av. Detta eftersom motsvarande förfarande inte skulle genomföras om kursförändringen mellan euro och svenska kronor var den motsatta.

I fråga om lagstiftningens förenlighet med EU-rätten har Skatterättsnämnden tidigare gjort bedömningen att den skattemässiga behandlingen av valutakursförändringar på fordringar och skulder i euro inte strider mot den fria rörligheten för kapital enligt EUF-fördraget (se dnr 49-18/D). Vi anser att det saknas skäl att göra en annan bedömning i detta ärende.

Mot bakgrund av det ovan anförda får ett fastställande av underlag på grundval av förfarandet anses strida mot lagstiftningens syfte. Vi anser därför att även rekvisitet i punkten 4 i 2 § skatteflyktslagen är uppfyllt och att skatteflyktslagen är tillämplig på förfarandet.

En tillämpning av skatteflyktslagen medför enligt vår uppfattning att anskaffningsutgiften för fordran som bolaget har på moderbolaget efter förfarandet ska anses vara densamma som den sammanlagda anskaffningsutgiften för bolagets tre fordringar på moderbolaget före förfarandet.

Senaste förhandsbesked inom Inkomstskatt

Visa alla
Till toppen