Avdrag för ränteutgifter på lån som hade finansierat ett internt förvärv av delägarrätter som följde på ett externt förvärv har inte medgetts med stöd av ventilen. Vid bedömningen har särskilt beaktats att finansieringen i stället hade kunnat ske genom ett tillskott från det långivande bolaget.
Fråga 1
X får inte dra av ränteutgifterna.
Fråga 2
En tillämpning av reglerna om avdragsbegränsning i enlighet med svaret på fråga 1 strider inte mot EU-rätten.
X ingår i en koncern med det [utländska] bolaget Y som yttersta moderbolag. Y genomförde [år …] ett uppköp av aktierna i Z AB (Z). Dessa aktier ägs nu av X.
Uppköpet gick till på följande sätt. Y lämnade [år …] ett offentligt uppköpserbjudande avseende samtliga utestående aktier i Z som då var marknadsnoterade. Efter ett konkurrerande uppköpserbjudande från Å kom aktierna i Z att köpas upp av det senare bolaget i början av [månad år].
Dessförinnan hade en överenskommelse träffats mellan Y och Å om att Y skulle få förvärva samtliga uppköpta aktier i Z. Aktierna betalades dels, till ungefär en tredjedel, genom kontanta medel, dels i form av nyemitterade aktier i Y. Den kontanta delen finansierade Y genom att ta upp ett externt lån.
Avsikten var att låta ett holdingbolag med lokal förankring stå som långsiktig ägare till Z. Ett sådant bolag skulle emellertid inte självt ha möjlighet att kunna genomföra det externa uppköpet på de villkor som krävdes.
Genom att etablera ett lokalt holdingbolag med lednings- och kontrollfunktioner över [verksamheterna] i Sverige och [ett annat land] skulle betydande fördelar uppkomma bl.a. i fråga om inflytandet i och styrningen av det uppköpta bolaget. Vidare skulle Y:s ränteutgifter för det externa lånet kunna täckas av det uppköpta bolagets egen intjäningsförmåga.
För att uppnå denna struktur inleddes följande förfarande. Ett [utländskt] dotterbolag till Y, Ä, förvärvade X, då ett lagerbolag, varpå X etablerade en filial i [ett annat land]. Ä förvärvade också ett dotterbolag i [ytterligare ett annat land], Ö.
Avtal träffades om att Y skulle tillskjuta aktierna i Z till Ä som därefter mot vederlag skulle överlåta aktierna till X filial i (…). I [månad år] tillsköt Y aktierna i Z till Ä. Vidareöverlåtelsen från Ä till den [utländska] filialen skedde under [månad år]. Då ägde koncernen efter tvångsinlösen samtliga aktier i Z.
X köpte aktierna i Z för (…) euro (beräknat efter det pris per aktie som gällde vid köpet från Å). Bolaget betalade med fyra räntebärande skuldebrev utställda av filialen i (…). I direkt anslutning till överlåtelsen omvandlade Ä ett av skuldebreven, på (…) euro, till eget kapital för X genom ett ovillkorat aktieägartillskott. X kvarstående skuld för förvärvet av aktierna i Z uppgår därmed till (…) euro motsvarande knappt [x] procent av köpeskillingen.
Vidare överlät Ä aktierna i X och sin fordran på bolaget enligt de tre återstående skuldebreven till Ö. Därmed etablerades det skuldförhållande som är aktuellt i ärendet. Ö betalade genom att ge ut räntebärande instrument, Preferred Equity Certificates (PEC-instrument).
Den ränta som X betalar till Ö kvittas hos det bolaget mot i princip lika stora ränteutgifter på PEC-instrumenten. Till följd av den kvittningen beskattas inte inkomster som motsvarar X ränteutgifter i [det land där Ö hör hemma]. [Regler i det land där Y och Ä hör hemma] innebär att inte heller räntorna på PEC-instrumenten beskattas i [det landet].
Ränteutgifter är avdragsgilla enligt den allmänna regeln för inkomstslaget näringsverksamhet i 16 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229). För företag i en intressegemenskap begränsades emellertid rätten till avdrag på interna lån till den del skulden avsåg ett förvärv av en delägarrätt från ett annat företag i intressegemenskapen genom särskilda regler som infördes 2008 i 24 kap. Beträffande ränteutgifter som belöper sig på tiden efter den 31 december 2012 gäller delvis ändrade regler. Ändringarna innebär att regelverket har skärpts bl.a. genom att tillämpningsområdet utvidgats i olika avseenden.
I kapitlets 10 b § föreskrivs att ett företag inte får dra av ränteutgifter avseende en skuld till ett annat företag som ingår i samma intressegemenskap. Kompletterande regler finns i 10 d och 10 e §§.
Enligt 10 d § första stycket ska sådana ränteutgifter ändå dras av om inkomsten som motsvarar ränteutgiften skulle ha beskattats med minst 10 procent enligt lagstiftningen i den stat där det företag inom intressegemenskapen som faktiskt har rätt till inkomsten hör hemma om företaget bara skulle ha haft den inkomsten (tioprocentsregeln).
De två följande styckena är nya. För företag som mottar räntebetalning och som är skattskyldiga till avkastningsskatt enligt 2 § 1–3 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, och för utländska företag som beskattas på ett likartat sätt, finns i andra stycket en kompletterande regel motsvarande den i första stycket.
Bestämmelsen i tredje stycket begränsar rätten till avdrag enligt de två föregående styckena. Enligt denna får ränteutgiften inte dras av om det huvudsakliga skälet till att skuldförhållandet har uppkommit är att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån (undantaget från tioprocentsregeln).
I 10 e § finns den s.k. ventilen. Av första stycket första meningen framgår att även om förutsättningarna i 10 d § första eller andra stycket inte är uppfyllda ska ränteutgifter avseende sådana skulder som avses i 10 b § dras av om det skuldförhållande som ligger till grund för ränteutgiften är huvudsakligen affärsmässigt motiverat. Som sägs i styckets andra mening gäller detta dock bara om det företag inom intressegemenskapen som faktiskt har rätt till inkomsten som motsvarar ränteutgiften hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i en stat med vilken Sverige har ingått skatteavtal som inte är begränsat till att omfatta vissa inkomster, om företaget omfattas av avtalets regler om begränsning av beskattningsrätten och har hemvist i denna stat enligt avtalet.
Om skulden avser ett förvärv av en delägarrätt från ett företag som ingår i intressegemenskapen eller i ett företag som efter förvärvet ingår i intressegemenskapen ska, enligt 10 e § andra stycket första meningen, första stycket bara tillämpas om även förvärvet är huvudsakligen affärsmässigt motiverat (andra meningen aktualiseras inte i detta fall).
Tredje stycket, som inte hade någon motsvarighet tidigare, är en hjälpregel till första stycket. Där sägs att vid bedömningen av om skuldförhållandet är affärsmässigt motiverat ska det särskilt beaktas om finansiering i stället hade kunnat ske genom ett tillskott från det företag som innehar den aktuella fordran på företaget eller från ett företag som, direkt eller indirekt, genom ägarandel eller på annat sätt har ett väsentligt inflytande i det låntagande företaget (tillskottsregeln).
X frågar om avdrag kan medges med stöd av ventilen för den ränta som betalas till Ö (fråga 1). Vid nekande svar, vill bolaget veta om de svenska reglerna strider mot EU-rätten (fråga 2). Vid ett för X positivt svar på fråga 1 eller 2, vill bolaget få klarhet i om lagen (1995:575) mot skatteflykt, skatteflyktslagen, kan tillämpas på förfarandet (fråga 3).
Högsta förvaltningsdomstolen bekräftade i rättsfallen HFD 2011 ref. 90 I–V den uppfattning som framfördes i förarbetena till den ursprungliga lagstiftningen att ventilen ska tillämpas restriktivt och att bedömningen av om skulden är affärsmässigt motiverad ska göras utan att beakta skattemässiga hänsyn (prop. 2008/09:65 s. 67–68 och 87). Domstolen lade även fast vissa ytterligare kriterier till ledning vid bedömningen av om affärsmässiga skäl kan anses föreligga.
Enligt Högsta förvaltningsdomstolen bör man skilja mellan organisatoriska och affärsmässiga skäl. Omorganisationer inom en företagsgrupp är oftast en intern angelägenhet som inte innefattar affärer med någon oberoende part. Vid sådana omstruktureringar kan finansieringen enligt domstolen i de allra flesta fall i stället ske genom tillskott.
Det har emellertid inte hindrat att ett internt förvärv som föregåtts av ett externt förvärv ansetts uppfylla kravet på att vara affärsmässigt motiverat när det efterföljande interna förvärvet tidsmässigt och i övrigt framstår som endast ett led i att foga in det förvärvade bolaget i intressegemenskapen (HFD 2011 ref. 90 I). Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat att utrymmet för att tillämpa ventilen i övriga fall är mycket begränsat (HFD 2011 ref. 90 II–V).
I HFD 2011 ref. 90 I fann Högsta förvaltningsdomstolen att X hade rätt till avdrag enligt ventilen när frågan om avdrag för bolagets räntebetalningar till Ö prövades mot de ursprungliga reglerna.
Genom 2012 års lagstiftning utvidgas tillämpningsområdet till att avse ränteutgifter på alla skulder till företag i intressegemenskapen samtidigt som möjligheterna att få avdrag enligt såväl tioprocentsregeln som ventilen begränsas.
Enligt 10 e § första stycket andra meningen kan ventilen tillämpas endast om mottagaren av räntan hör hemma i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i en stat med vilken Sverige har ingått ett skatteavtal.
Av 10 e § första stycket första meningen framgår att en prövning ska göras om det ”skuldförhållande” (tidigare ”skulden”) som ligger till grund för ränteutgiften är huvudsakligen affärsmässigt motiverat. Det innebär enligt förarbetena att det ska göras en samlad bedömning av alla relevanta omständigheter som har samband med skuldförhållandet och att bedömningen ska göras från både gäldenärens och borgenärens perspektiv (prop. 2012/13:1 s. 256).
Ett av de exempel som ges i förarbetena på omständigheter som kan tala emot att ventilen är tillämplig är att olika former av hybridinstrument har använts på ett sätt som leder till en förmånlig skattesituation (a. prop. s. 257).
Enligt tillskottsregeln i tredje stycket ska finansieringsfrågan särskilt beaktas vid bedömningen av om skuldförhållandet är affärsmässigt motiverat.
Om det långivande företaget hade kunnat lämna ett tillskott i stället för ett lån rör det sig enligt förarbetena i allmänhet inte om ett affärsmässigt motiverat lån (a. prop. s. 261 och 263).
Avsikten är att en prövning av om tillskott kunnat lämnas ska göras i varje enskilt fall. Exempel på omständigheter som kan påverka möjligheten att lämna tillskott är om det finns faktiska juridiska hinder för att lämna tillskott enligt lagstiftningen i det land där företaget hör hemma. En bedömning kan även påverkas av graden av inflytande i det låntagande företaget, t.ex. genom ägarandel. Det bör beaktas i vilken utsträckning affärsmässiga överväganden skulle påverkas negativt av en alternativ finansiering genom tillskott.
Om långivaren har fått ett tillskott för att kunna lämna ett lån eller denne tillskjuter sin fordran till ett annat företag i intressegemenskapen rör det sig som regel inte om ett affärsmässigt motiverat lån. I sådana situationer skulle enligt förarbetena det företag som lämnat tillskottet till långivaren lika gärna kunnat lämna detta till låntagaren.
Parternas inställning
X hänvisar till HFD 2011 ref. 90 I och till att enligt förarbetena befintlig praxis kan ge vägledning vid tillämpningen av de nya reglerna (se prop. 2012/13:1 s. 257). Därutöver framför bolaget sammanfattningsvis följande.
Inom koncernen tillämpas en vedertagen finansieringsfilosofi som innebär att de operativa dotterbolagen som t.ex. Z ska bära sin andel av koncernens externa skulder. Eftersom det är i dotterbolagen som kassaflödena skapas måste dessa komma det yttersta moderbolaget Y till del. Genom intern skuldsättning hos dotterbolagen kommer räntor fortlöpande att betalas upp genom koncernen till Y vilket minskar risken för att kassaflöden ”fastnar” på lokal nivå.
X framhåller att den nya tillskottsregeln endast är en kodifiering av den praxis som utvecklades avseende de ursprungliga reglerna. Möjligheten till finansiering genom tillskott har därför redan prövats i bolagets fall. Genom att lägga en del av finansieringen av den externa upplåningen hos X på det sätt som beskrivits säkerställs att Y snabbare och effektivare kan betala räntor och amorteringar på det externa lånet jämfört med om tillskott hade lämnats.
Mot bakgrund av det anförda anser X att frågan ska besvaras jakande.
Skatteverket delar inte X bedömning men konstaterar att det givetvis inte är skattedrivet när koncernen förvärvar aktierna i Z från extern part. Emellertid har koncernstrukturen i relevanta delar, skuldförhållandet mellan X och Ö samt aktuella förhållanden vidare upp i strukturen så gott som uteslutande dikterats av de skattefördelar som uppnås. Det är enligt Skatteverket just sådana fall som de nya reglerna är avsedda att träffa.
Skatterättsnämndens bedömning
De genomförda ändringarna i lagstiftningen ger uttryck för att utrymmet för att tillämpa ventilen i fråga om förvärv och finansiering av delägarrätter begränsats ytterligare jämfört med vad som gällde tidigare. Det beror framförallt på den betydelse som tillskottsregeln ges för att bedöma om ett skuldförhållande är affärsmässigt motiverat, en avsikt som tydligt redovisas i förarbetena.
En konsekvens av detta är att ett internt förvärv som följer på ett externt förvärv av det slag som har godkänts i praxis kan komma att bedömas annorlunda nu.
Omstruktureringen av X föregicks av att Y hade förvärvat Z externt och finansierat detta genom extern upplåning. För att skapa den aktuella strukturen har det skett tre koncerninterna andelsöverlåtelser varav en, överlåtelsen av Z från Ä till X, finansierades genom koncernintern långivning. Den övervägande delen av fordran gjordes dock omgående om till eget kapital hos X genom ett tillskott från Ä varpå både X och den resterande fordran överläts till Ö. Att låta Ö vara borgenär i skuldförhållandet har i sin tur medfört att inkomsterna motsvarande ränteutgifterna inte beskattas i [det land där Ö hör hemma].
Mot bakgrund av att Ä omgående lämnade en stor del av sin fordran på X som tillskott till det bolaget och överlät återstående del av fordran till Ö anser Skatterättsnämnden att finansieringen i stället hade kunnat ske genom att Ä lämnat tillskott till X på det sätt som avses i ventilens tredje stycke.
Med hänsyn till det anförda samt till att det inte har framkommit några omständigheter som kan anses ge stöd för uppfattningen att skuldförhållandet ändå är huvudsakligen affärsmässigt motiverat, finner nämnden att ränteutgifterna inte får dras av.
Parternas inställning
Enligt X uppfattning blir begränsningsreglerna i allt väsentligt tillämpliga på räntor avseende skulder till utländska företag, dvs. de leder i praktiken till indirekt diskriminering. (…).
X påpekar att ventilen för sin tillämpning kräver att skuldförhållandet är huvudsakligen affärsmässigt motiverat medan EU-domstolen endast godkänt regler av skatteflyktskaraktär som syftar till att hindra transaktioner som helt saknar affärsmässighet. En tillämpning av de svenska begränsningsreglerna måste därför för att inte strida mot EU-rätten leda till att ränteavdrag medges så snart skuldförhållandet har något inslag av affärsmässighet.
Skatteverket ansluter sig till den bedömning som gjorts i förarbetena (prop. 2012/13:1 s. 270) (…).
Skatterättsnämndens bedömning
Artikel 49 i EUF-fördraget förbjuder alla inskränkningar för medborgare i en medlemsstat att fritt etablera sig på en annan medlemsstats territorium. Enligt artikel 54 ska bolag som bildats i överensstämmelse med en medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom unionen likställas med fysiska personer som är medborgare i medlemsstaterna.
En tillämpning av de nya reglerna om begränsningar i avdragsrätten för vissa räntor innebär att X inte får dra av räntor på det aktuella lånet som betalas till det [utländska] moderbolaget Ö. Frågan är om detta utgör ett hinder för detta bolag att etablera sig i Sverige.
Vid en prövning av de ursprungliga begränsningsreglerna mot etableringsfriheten fann Högsta förvaltningsdomstolen att de svenska reglerna inte innebar någon inskränkning i den friheten (HFD 2011 ref. 90 II–V).
Domstolen pekade bl.a. på att den svenska tioprocentsregeln inte kräver att beskattningen av ränteinkomsterna ska ske i Sverige. Även ränteutgifter där motsvarande inkomster beskattas i den utländska mottagarens hemland kan medföra rätt till avdrag. Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade också till praxis från EU-domstolen till stöd för sin uppfattning.
Tillämpningsområdet för tioprocentsregeln har vidgats jämfört med de ursprungliga begränsningsreglerna men regeln i sig är oförändrad (jfr prop. 2012/13:1 s. 270).
Nyare praxis från EU-domstolen (se t.ex. målen C-318/10, SIAT, och C-282/12, Itelcar) ger inte ytterligare ledning i frågan om regler som de aktuella utgör ett hinder mot etableringsfriheten.
Av det anförda följer enligt Skatterättsnämndens uppfattning att Högsta förvaltningsdomstolens praxis har giltighet vid en prövning av den nu aktuella regleringen. Fråga 2 ska därför besvaras nekande.
Med hänsyn till svaren på frågorna 1 och 2 förfaller denna fråga.
I avgörandet har deltagit Peder André, ordf., Marianne Svanberg, Anders Bengtsson, Leif Gäverth, Marie Jönsson, Ulrika Lundström och Ulla Werkell.
Ärendet har föredragits av Margareta Palmstierna.
I den slutliga handläggningen har även Lis Alfreds deltagit.
En utländsk medborgare som varit bosatt i Sverige en kortare tid har vid en samlad bedömning inte ansetts ha väsentlig anknytning hit efter utflyttning. Detta trots att personen fortsatt har ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet i Sverige.
Frågor om beskattning av inkomster som härrör från den typ av särskild vinstandel (s.k. carried interest) som förekommer inom strukturer med riskkapitalfonder.
Innebär en förlängning av löptiden på en fordran avyttring? Också fråga om en fordran kan underprisöverlåtas till gäldenären.
En svensk medborgare, bosatt utomlands sedan 2009, har inte ansetts få väsentlig anknytning till Sverige för att hans minderåriga barn och deras mamma flyttar hit. Även fråga om beskattning av fri bostad.
Fråga om beskattningskonsekvenserna av transaktioner i samband med en gränsöverskridande ombildning av ett utländskt bolag till ett svenskt. Också fråga om skatteflyktslagen är tillämplig.
Fråga om installation av batteri uppfyller kraven för skattereduktion för grön teknik även om batteriet också ska användas för s.k. stödtjänster.
Fråga om installation av batteri uppfyller kraven för skattereduktion för grön teknik även om batteriet också ska användas för s.k. stödtjänster.
Fråga om det finns särskilda skäl mot att tillämpa utomståenderegeln.
Fråga om fordran som överlåts utan vederlag ska medföra någon beskattning.
Vid bedömningen av vad som utgör investeringstillgångar på ett investeringssparkonto ska andelar som finns på en depå inom ramen för en kapitalförsäkring beaktas.
