Det [i en stat inom EES hemmahörande] bolaget X är ett dotterbolag till Y AB. Bolaget ägs indirekt genom två svenska och ett [i den utländska staten hemmahörande] dotterbolag, där varje moderbolag innehar samtliga andelar i dotterbolaget.

X äger en fastighet i Sverige. Fastigheten, som har ett beräknat marknadsvärde på (...) miljoner kr, hyrs i sin helhet ut till ett koncernbolag för användning i dess verksamhet. Enligt lämnade förutsättningar utgör innehavet av fastigheten ett fast driftställe i Sverige. Som begränsat skattskyldig i Sverige är X skattskyldigt här för inkomster från det fasta driftstället.

Avsikten är att fastigheten ska avyttras för marknadsvärdet till en extern köpare. X vill därför veta om ett belopp som motsvarar den skattepliktiga vinsten vid fastighetsavyttringen kan lämnas som koncernbidrag till Y AB med avdragsrätt vid beräkningen av det fasta driftställets inkomster det beskattningsår som fastigheten avyttras. Frågan gäller även om det har någon betydelse om bidraget lämnas före eller efter avyttringen (fråga 1).

Alternativt avser X att avyttra fastigheten för underpris till det inledningsvis nämnda svenska dotterbolaget som är direktägt av Y AB. Såväl Y AB som de två svenska dotterbolagen redovisar underskott. Inte något av underskotten är koncernbidragsspärrade enligt de regler som finns i 40 kap. IL. X vill med hänvisning till underskotten få besvarat om bestämmelsen i 23 kap. 28 § första stycket IL möjliggör att en underprisöverlåtelse kan anses föreligga i kapitlets mening när övriga villkor för att underlåta uttagsbeskattning uppges vara uppfyllda (fråga 2). 

Parterna är överens om att frågorna ska besvaras jakande.

Skatterättsnämndens bedömning

Fråga 1

Den fråga som X lyfter fram i ansökan som avgörande för om rätt till avdrag föreligger för koncernbidrag till Y AB gäller tillämpningen av 35 kap. 3 § 3 IL. Det får anses framgå, även om uttryckliga uppgifter saknas i vissa hänseenden, att bolaget anser att övriga förutsättningar för avdrag är uppfyllda.

Frågan är föranledd av de ändringar som gjordes i reglerna om koncernbidrag i 35 kap. IL år 2000. De innebar en anpassning till att reglerna inte bara gäller mellan svenska bolag.

Enligt den då införda 2 a § gäller vid tillämpning av bestämmelserna i kapitlet att ett utländskt bolag som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som motsvarar ett svenskt företag som anges i bestämmelserna ska behandlas som ett sådant företag, om mottagaren av koncernbidraget är skattskyldig i Sverige för den näringsverksamhet som koncernbidraget hänför sig till. I anslutning därtill gjordes vissa justeringar i 3 § som i sin tur ledde till konsekvensändringar i 4 och 5 §§ (prop. 2000/01:22 s.106 f.). Någon ändring i 6 § gjordes inte.

Av förarbetena framgår bl.a. följande (a. prop. s 70). Avsikten med lagändringarna var att förekomsten av ett utländskt bolag någonstans i ägarkretsen inte ska påverka möjligheten att ge koncernbidrag med avdragsrätt mellan två svenska företag om det utländska bolaget hör hemma i en stat inom EES. Vidare ska ett utlandsägt fast driftställe i Sverige likställas med ett svenskt dotterföretag om verksamheten bedrivs av ett utländskt bolag som hör hemma i en stat inom EES. Detsamma ska gälla om mottagaren är ett sådant svenskt företag som på grund av ett skatteavtal har hemvist i en stat inom EES om det bedriver näringsverksamhet i Sverige genom ett fast driftställe. Ändringarna var föranledda av svenska internationella åtaganden, främst genom medlemsskapet i EU. I propositionen finns en utförlig exemplifiering över situationer där de nya reglerna avses bli tillämpliga (s. 75—80).

Mot bakgrund av det anförda får anses framgå att X, som är hemmahörande inom EES, är ett utländskt bolag som motsvarar ett svenskt aktiebolag. Vidare är mottagaren av koncernbidraget, Y AB, skattskyldigt för den näringsverksamhet som koncernbidraget ifråga hänför sig till. X uppfyller därför så långt kraven i 35 kap. 2 a § IL för att behandlas som ett svenskt företag vid tillämpningen av bestämmelserna i kapitlet.

I förevarande fall ska emellertid, som framgått, koncernbidrag lämnas från ett dotterbolag till ett moderbolag fyra nivåer högre upp i ägarkedjan. Därmed är inte bestämmelserna i 35 kap. 3 § IL, som avser koncernbidrag mellan moderföretag och helägt dotterföretag, direkt tillämpliga. I stället aktualiseras bestämmelsen i 35 kap. 6 § IL.

Enligt den paragrafen ska ett koncernbidrag dras av om givaren hade kunnat lämna ett koncernbidrag till ett annat företag med rätt till avdrag enligt 3 § (varken 4 eller 5 § aktualiseras i ärendet) och bidraget därefter, direkt eller genom förmedling av ytterligare företag, hade kunnat vidarebefordras till mottagaren på ett sådant sätt att varje förmedlande företag skulle ha haft rätt till avdrag för det vidarebefordrade bidraget.

Den hypotetiska prövningen av avdragsrätten ska alltså avse varje förmedlande företag (prop. 1978/79:210 s. 170). I det aktuella fallet gäller det inledningsvis att bedöma om ett skattemässigt koncernbidrag skulle kunna ges från X till dess [utländska] moderbolag med stöd av 35 kap. 3 § IL. Det krävs då att båda bolagen kan behandlas som svenska företag enligt 2 a §. Det innebär i sin tur att villkoret i 2 a § "om mottagaren av koncernbidraget är skattskyldig i Sverige för näringsverksamhet som koncernbidraget hänför sig till" uppfylls om det syftar på den slutliga mottagaren av koncernbidraget, dvs. Y AB. Enligt Skatterättsnämndens uppfattning bör bestämmelsen tolkas på det sättet eftersom en sådan tolkning överensstämmer med regleringens övergripande syfte och också har stöd av förarbetsuttalandena i övrigt (jfr prop. 2000/01:22 s. 79—80).

I fråga om de villkor som uppställs i 35 kap. 3 § IL vill X, som Skatterättsnämnden uppfattar ansökan, ha svar på om den omständigheten att bolagets fasta driftställe upphör på grund av att fastigheten ifråga avyttras och koncernbidrag ges samma år innebär att villkoret i punkten 3 i paragrafen inte uppfylls. Enligt den punkten krävs att dotterföretaget har varit helägt under givarens och mottagarens hela beskattningsår eller sedan dotterföretaget började bedriva verksamhet av något slag.

I förarbetena till nämnda lagstiftning berördes även detta förhållande (a. prop. s. 74). Där framgår att det som sägs om givare och mottagare i 35 kap. 3 § IL tar sikte på det utländska bolaget om inte något annat framgår. Att skattskyldigheten för givarbolaget upphör under det beskattningsår som koncernbidraget avser får därmed anses inte hindra att villkoret i 3 § 3 är uppfyllt.

Med hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt finner Skatterättsnämnden att X har rätt till avdrag för koncernbidrag som lämnas till Y AB under beskattningsåret då fastigheten avyttras.
 
Fråga 2

Bakgrunden till denna fråga är att såväl moderbolaget som de två svenska dotterbolagen i den aktuella koncernen redovisar underskott under beskattningsåret före det beskattningsår då överlåtelsen ska ske. Därmed uppfylls villkoren för en underprisöverlåtelse i det omfrågade fallet bara om överlåtaren kan med avdragsrätt lämna koncernbidrag till förvärvaren under det beskattningsår då överlåtelsen sker (23 kap. 27 § och 28 § första stycket IL). Undantaget i 28 § andra stycket aktualiseras enligt förutsättningarna inte.
Av det anförda framgår att svaret på fråga 2 följer av motiveringen till svaret på fråga 1.

Med hänsyn härtill och till att övriga villkor för underprisöverlåtelse enligt 23 kap. IL enligt lämnade förutsättningar är uppfyllda, kan fastigheten avyttras till ifrågavarande svenska koncernbolag utan uttagsbeskattning. 

Beslutande: André, ordf., Svanberg, Dahlberg, Diurson, Påhlsson, Sjökvist, Werkell
Sekreterare: Tottie
Föredragande: Opander