Enligt 8 kap. 24 § första meningen IL är återbäringar och andra utbetalningar av överskott på grund av en försäkring skattefria, om premien för försäkringen inte får dras av. Särskilda regler om begränsning av avdrag för premier avseende vissa brandförsäkringar som tas för all framtid till att gälla viss andel av premien finns i 16 kap. 21 § IL.

Det ömsesidiga skadeförsäkringsbolaget Z har trätt i likvidation (...). I enlighet med bolagsordningen ska bolagets behållna tillgångar skiftas till delägarna, dvs. försäkringstagarna, i bolaget vid tiden för likvidationsbeslutet. Dessa ska därvid få del av tillgångarna i förhållande till försäkringens premiereserv.

[Bolaget har bl.a. tillhandahållit] allframtidsförsäkringar för brandskada för byggnader. (...). Syftet har ända sedan verksamheten påbörjades varit att tillhandahålla en för all framtid gällande försäkring med fast, förskottsvis betald premie fördelad på ett bestämt antal terminer eller som en engångsbetalning mot viss rabatt. [Från början] fastställdes betalningstiden till 24 år men det har även senare förekommit försäkringar med premiebetalningar under kortare perioder och engångsbetalningar.

En allframtidsförsäkring är bunden till en viss byggnad på en fastighet och följer fastigheten vid ägarbyten. (...).De sista försäkringsavtalen slöts omkring år (...). Bolagets verksamhet har härefter bestått i att förvalta och administrera beståndet av allframtidsförsäkringar samt att förvalta placeringstillgångar som härrör från denna försäkringsgren.

Vid tidpunkten för ansökan fanns ungefär 9 400 allframtidsförsäkringar. (...). Z:s uppgifter om försäkringarna begränsas till kännedom om försäkringstagarna (innehavarna av de försäkrade byggnaderna) och storleken på de "ursprungliga inbetalade premierna". Däremot saknas uppgifter om när och vid hur många tillfällen som premierna har inbetalats. [I normalfallet betalades premie i 24 år].

Sökandena, som är delägare, vill med ett antal frågor få klarlagt hur de skattemässigt ska behandla det som utbetalas vid likvidationen.

A äger en jordbruksfastighet. På fastigheten finns bl. a. ett bostadshus och en ladugård. Båda byggnaderna är försäkrade med en allframtidsförsäkring hos Z. Ladugården ingår i jordbruket och därmed i den näringsverksamhet som bedrivs av A på fastigheten. Bostadsfastigheten beskattas numera, efter skattereformen år 1990, som privatbostadsfastighet i inkomstslaget kapital.

X AB äger en fastighet. På fastigheten finns bl.a. ett tidigare skolhus för vilket det finns tecknat en allframtidsförsäkring i Z. Den före detta skolbyggnaden utgör idag kontor och förråd som används i bolagets verksamhet.

För båda sökandena gäller att de inte har kännedom om när försäkringen tecknades och hur betalda premier på allframtidsförsäkringen skattemässigt behandlades vid tecknandet av försäkringen.

Sökandenas inställning är att beloppen som utbetalas är skattefria. Den begränsade avdragsrätten som förelegat för inbetalda premier anser sökandena inte ska förta skattefriheten enligt 8 kap. 24 § IL.

Om Skatterättsnämnden skulle finna att bedömningen ska göras utifrån vad som skulle gälla i avdragshänseende enligt gällande regler i 16 kap. 21 § IL anser sökandena i första hand att endast fem procent av utbetalningen ska tas upp till beskattning och i andra hand maximalt fyrtio procent. En utbetalning avseende försäkring för privatbostadsfastigheter skulle då vara skattefri i sin helhet.

Skatteverket anser i första hand att bedömningen ska ske utifrån nu gällande skatteregler och att skatteplikten på utbetalda belopp ska påverkas av storleken på avdragsrätten enligt 16 kap. 21 § IL. I konsekvens härmed är utfallande belopp på försäkringen avseende privatbostadsfastigheten inte skattepliktigt.

Skatterättsnämndens bedömning

Enligt 8 kap. 24 § första meningen IL är som framgått återbäringar och andra utbetalningar av överskott på grund av en försäkring skattefria, om premien för försäkringen inte får dras av. Bestämmelsen överensstämmer med den år 1969 i 19 § första stycket sjunde ledet kommunalskattelagen (1928:370), KL, införda regleringen — bortsett från justeringar av redaktionell art — varigenom bl.a. uttrycket premieåterbetalning tagits bort (prop. 1999/2000:2 del 2 s. 102 och Lagrådets yttrande i del 3 s. 384—385). Den skillnad i tempus mellan lagtexten i KL — att "rätt till avdrag för premie inte förelegat" — och i IL torde vidare bero på att den tidsmässiga utgångspunkten i KL var taxeringen, medan i IL samma anknytning till händelsen under beskattningsåret i normalfallet beskrivs i presens (se prop. 1999/2000:2 del 1 s. 494).

Lagstiftningen år 1969 var en följd av en översyn av beskattningen av såväl skadeförsäkrings— som livförsäkringsrörelse. Målsättningen var att i möjligaste mån förenkla reglerna (se prop. 1969:120 s. 43 och 57). Bestämmelsen ifråga infördes i förtydligande syfte för att klargöra att en premieåterbetalning, dvs. återbäring i överskottsbeskattad skadeförsäkringsrörelse, skulle beskattas hos försäkringstagarna om de haft rätt till avdrag för premien (a. prop. s. 57).

Åtgärden får ses mot bakgrund av att den ovisshet som rådde om huruvida dåvarande bestämmelser i KL omfattade återbäring inom skadeförsäkring, vilket hade lett till att ett flertal anstalter i stället för återbäring valt att ge exempelvis tillfälliga premierabatter utan motsvarande premiehöjning. Till skillnad från ett system med återbäring som skulle gynna samtliga försäkringstagare som möjliggjort återbäringen tillgodosåg tillfälliga premierabatter endast de aktuella försäkringstagarna (a. prop. s.48 f .).

Villkoret för skattefrihet enligt IL att "premien för försäkringen inte får dras av" ger uttryck för att prövningen ska göras utifrån de regler som gäller vid beskattningsåret då återbetalning sker. Något krav i lagtexten på att ett faktiskt avdrag för premiebetalning ska prövas vid taxeringen ifråga finns inte.

Den i förarbetena uttryckta målsättningen att reglerna ska vara enkla att tillämpa får vidare anses ge stöd för en schablonmässig tillämpning. Även ändamålshänsyn talar för en sådan tolkning.

Enligt 16 kap. 21 § IL om avdrag i inkomstslaget näringsverksamhet för utgifter för brandförsäkringar som tas för all framtid är avdragets storlek beroende på om premien enligt försäkringsavtalet ska betalas på en gång eller under ett bestämt antal år med lika stort belopp varje år.

Om premien betalas på en gång ska bara fem procent av premien dras av. Detsamma gäller när premien betalas under högst fyra år. Om den ska betalas under en längre period, ska avdrag på motsvarande sätt göras för vart och ett av dessa år varvid andelen av den för året betalda premien ökar i enlighet med en sjugradig skala där den högsta nivån, 40 procent, avser det fall då premien ska betalas under minst 24 år från avtalets ingående.

Mot bakgrund av det anförda bör enligt Skatterättsnämndens mening skattefriheten för återbetalningen enligt 8 kap. 24 § första meningen IL, "om premien för försäkringen inte får dras av", anses avhängig av hur stor andel av premien som enligt försäkringsavtalet skulle kunna dras av med stöd av 16 kap. 21 § IL. Om betalningsperiodens längd inte går att utröna får en engångsbetalning anses föreligga. I en sådan situation ska alltså återbetalningen anses skattefri till 95 procent.

Härav följer att X AB ska beskattas för viss del av återbetalningen. Underlag för att ange hur stor andel som ska beskattas finns inte i ärendet.

A:s försäkrade bostadsbyggnad är belägen på en privatbostadsfastighet. En premie för att försäkra bostadsbyggnaden får inte dras av. Utbetalningen till A är därför skattefri.

Frågan bygger på ett hypotetiskt antagande och kan därför inte läggas till grund för ett förhandsbesked.
    
Beslutande: André, ordf., Svanberg, Gäverth (skiljaktig), Hellenius, Lohela (skiljaktig), Påhlsson, Werkell
Sekreterare, tillika föredragande: Gilbe (avvikande mening)