A är (ledande befattningshavare) i Y AB som är ett helägt dotterbolag till det utländska bolaget X. 

Inom X-koncernen, med c:a (...) anställda, finns ett incitamentsprogram som innebär att de anställda kan bli andelsägare i X på förmånliga villkor. Ungefär hälften av de anställda deltar i programmet, däribland A. Under en treårsperiod kan han komma att förvärva högst (...) procent av andelarna i X. De förvärvas från en trust till förmån för de anställda, en s.k. Employee Benefits Trust, (personaltrust).

Andelarna i X, vilka alla är av samma slag, ägs i utgångsläget dels av företagsledaren Z till (mindre än 50) procent, dels av två oåterkalleliga truster till förmån för släktingar till Z och anställda i X-koncernen, till sammanlagt (mer än 50) procent (familjetruster), dels av personaltrusten, till 10 procent.

Ingen av släktingarna är verksam i betydande omfattning i X-koncernen.

A frågar (1) om X är ett fåmansföretag enligt 56 kap. 2 § IL samt, vid jakande svar på den frågan om (2) hans andelar i X inte är kvalificerade andelar på grund av utomståenderegeln i 57 kap. 5 § IL eller (3) på grund av att hans innehav är av ringa storlek.

Parterna är ense om att X inte är ett fåmansföretag (fråga 1).

Skatterättsnämnden gör följande bedömning.

Enligt 56 kap. 2 § punkt 1 IL är ett aktiebolag eller en ekonomisk förening ett fåmansföretag om fyra eller färre delägare äger andelar som motsvarar mer än 50 procent av rösterna (bestämmelsen i punkt 2 är inte aktuell). Närstående ska räknas som en person (5 §).

I 56 kap. 6 § första stycket IL sägs att med delägare i fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag avses en fysisk person som, direkt eller indirekt, äger eller på liknande sätt innehar andelar i företaget.

Frågan i ärendet är i första hand om Z eller hans släktingar kan anses äga eller på liknande sätt inneha andelar i X genom trusterna. Såvitt framgår av givna förutsättningar bör trusterna anses jämförbara med svenska familjestiftelser och således anses vara juridiska personer (jfr RÅ 2004 ref. 29).

Med hänsyn härtill och med beaktande av bestämmelsen i 2 kap. 2 § IL om utländska motsvarigheter kan trusternas innehav i X prövas mot bestämmelserna i 56 och 57 kap.

Endast om ett sådant indirekt ägande som avses i 56 kap. 6 § första stycket IL kan anses utövas genom trusterna är X ett fåmansföretag.

Begreppen fåmansföretag och fåmansbolag har använts länge i inkomstskattesammanhang. Den nuvarande definitionen av fåmansföretag har sitt ursprung i bestämmelser som infördes år 1976. Företagsskatteberedningen, vars förslag låg till grund för lagstiftningen, ansåg att utvidgningen av fåmansföretagsdefinitionen till bolag med många delägare med självständiga verksamhetsgrenar inte borde kunna kringgås genom att aktierna överförs till t.ex. en stiftelse. Uttalandet, som avsåg i bolaget verksamma personer, kommenterades emellertid inte av föredragande departementschefen (prop. 1975/76:79, jfr s. 41 och s. 69-74).

Motsvarigheten till bestämmelserna i 56 kap. 6 § första stycket IL justerades år 1999. Frågan om vad som närmare avses med indirekt ägande eller innehav diskuterades då i förarbetena. Stoppregelutredningen anförde att indirekt ägande genom t.ex. en stiftelse, som saknar ägare, inte kunde föreligga om det inte var fråga om bulvanskap (SOU 1998:116 s.23 f .), ett uttalande som återkom i propositionen (prop. 1999/2000:15 s. 49). Vid tillämpningen av 57 kap. IL torde vidare en stiftelse räknas som en "utomstående" om den äger aktier (se prop. 2001/02:46 s. 22, 46-50, 80, 85-86, 106).

Mot bakgrund av det anförda finner Skatterättsnämnden att inte vare sig Z eller hans släktingar kan anses — direkt eller indirekt — äga eller på liknande sätt inneha de aktuella familjetrusternas andelar i X. Bolaget är därför inte ett fåmansföretag enligt 56 kap. 2 § IL.

Frågorna 2 och 3 förfaller.

Beslutande: André, ordf., Svanberg, Dahlberg, Hellenius, Påhlsson, Sjökvist, Werkell
Sekreterare, tillika föredragande: Roupe