Av 42 kap. 12 § framgår att utdelning ska tas upp av den som har rätt till utdelningen när den kan disponeras.
I praxis har slagits fast att en aktieägare inte kan beskattas med stöd av denna bestämmelse när det vid det tillfälle utdelningen kan disponeras står klart att aktieägaren gett bort sin rätt till utdelning. Det gäller såväl utdelning på aktier i börsnoterade företag som i fåmansföretag och oavsett om givarens aktier, på vilka utdelningen grundas, är kvalificerade eller inte (RÅ 2006 ref. 45, RÅ 2009 ref. 68 och HFD 2011 ref. 24).
Enligt lämnade förutsättningar har A behållit ett sådant inflytande över aktierna i X att han inte kan anses ha avstått från äganderätten till dem (jfr RÅ 2008 not. 94).
Frågorna ska därför bedömas utifrån att det är A som äger aktierna och som avstår från rätten till den aktuella utdelningen.
Det är A:s barn som ska ha rätt till utdelningen när den kan disponeras. Av praxis följer att A inte skulle ha beskattats i en motsvarande situation om X hade varit ett svenskt aktiebolag.
Mot bakgrund av de krav som ställs enligt maltesisk rätt för att ett avstående från rätt till utdelning ska vara bindande för det utdelande bolaget, vilka ska iakttas i detta fall, bör bedömningen bli densamma (jfr 2 kap. 2 §).
A ska därför inte ta upp utdelningen.
Inte heller kan skatteflyktslagen anses tillämplig på förfarandet (jfr RÅ 2006 ref. 45 och RÅ 2009 ref. 68).
I avgörandet har deltagit Peder André, ordf., Marianne Svanberg, Anders Bengtsson, Mattias Dahlberg, Robert Påhlsson och Ulla Werkell.
Ärendet har föredragits av Per-Arvid Gustafsson.
I den slutliga handläggningen har även Margareta Palmstierna deltagit.