Frågorna 1 och 3

I 44 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) finns grundläggande bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster.

Vad som sägs om kapitalvinster i kapitlet gäller på motsvarande sätt för kapitalförluster (2 §).

Med avyttring av tillgångar avses försäljning, byte och liknande överlåtelse av tillgångar (3 §).

Kapitalvinsten ska beräknas som skillnaden mellan ersättningen för den avyttrade tillgången eller för den utfärdade förpliktelsen minskad med utgifterna för avyttringen eller utfärdandet, och omkostnadsbeloppet (13 §).

Bara verkliga kapitalförluster ska anses som kapitalförluster (23 §).

Bestämmelsen i 3 § omfattar även indragning av aktier (jfr prop. 1990/91:54 s. 312). När en nedsättning av aktiekapitalet sker genom indragning av aktier utan återbetalning anses aktierna normalt avyttrade för noll kronor (a. prop. s. 252).

Av RÅ 2000 not. 38 framgår dock att synsättet att aktierna avyttrats för noll kronor kan ha undantag. I målet hade ett dotterbolags samtliga aktier i moderbolaget dragits in. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att situationen var speciell och att det för dotterbolagets del var fråga om en avhändelse av värden som borde föranleda beskattning som om aktierna, i stället för att dras in, hade sålts till det marknadspris som skulle ha gällt om indragningen inte ägt rum.

I det här fallet ska samtliga A-aktier dras in. Det är dock inte fråga om någon avhändelse av värden för sökanden. Enligt Skatterättsnämndens uppfattning saknas därför skäl att frångå synsättet att aktierna anses avyttrade för noll kronor.

För A:s del resulterar kapitalvinstberäkningen i en kapitalförlust motsvarande omkostnadsbeloppet för samtliga A-aktier. Med hänsyn till att hans förmögenhetsställning inte förändras genom indragningen är förlusten inte verklig och därmed inte avdragsgill. A-aktiernas omkostnadsbelopp får anses förbrukat medan B-aktiernas omkostnadsbelopp kvarstår oförändrat.

Fråga 2

Gränsbelopp och sparat utdelningsutrymme beräknas för varje aktieslag för sig och fördelas på A- respektive B-aktierna utifrån denna beräkning (jfr 57 kap. 12 och 13 §§ samt RÅ 1999 ref. 70).

Ett eventuellt outnyttjat gränsbelopp eller sparat utdelningsutrymme avseende A-aktierna går förlorat när de aktierna dras in. Utdelningsutrymmet avseende B-aktierna påverkas inte av indragningen.

Fråga 4

Om A vid indragningen av A-aktierna får en återbetalning med ett belopp motsvarande de aktiernas omkostnadsbelopp får aktierna anses avyttrade för det beloppet. Kapitalvinstberäkningen resulterar då varken i vinst eller förlust. Indragningen föranleder alltså inte heller enligt detta alternativ någon beskattning av A.

Det sagda innebär att omkostnadsbeloppet för A-aktierna förbrukas. B-aktiernas omkostnadsbelopp kvarstår oförändrat.

Outnyttjat gränsbelopp eller sparat utdelningsutrymme för respektive aktieslag påverkas inte av återbetalningen i sig. Det förhållandet att A-aktierna dras in medför dock, som Skatterättsnämnden konstaterat i motiveringen till svaret på fråga 2, att ett eventuellt outnyttjat gränsbelopp eller sparat utdelningsutrymme avseende de aktierna går förlorat medan utdelningsutrymmet avseende B-aktierna inte påverkas.

Svaren på frågorna 1–3 ändras därmed inte om A vid indragningen av A-aktierna får en återbetalning med ett belopp motsvarande omkostnadsbeloppet för de aktierna.

I avgörandet har deltagit Peder André, ordf., Birgitta Pettersson, Christina Eng, Richard Hellenius, Marie Jönsson, Merja Lohela och Robert Påhlsson.

Ärendet har föredragits av Per-Arvid Gustafsson.

I den slutliga handläggningen har även Maria Doeser deltagit.