Rättslig reglering m.m.
Vad som avses med fåmansföretag framgår av bestämmelser i 56 kap. Enligt 2 § första stycket 1 räknas som fåmansföretag aktiebolag och ekonomiska föreningar där fyra eller färre delägare äger andelar som motsvarar mer än 50 procent av rösterna för samtliga andelar i företaget.
Med delägare i fåmansföretag avses enligt 6 § en fysisk person som direkt eller indirekt äger eller på liknande sätt innehar andelar i företaget. Vad gäller indirekt ägande följer av praxis att ägandet kan ske även genom företag som inte är ett fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag (HFD 2015 ref. 13).
I 57 kap. finns bestämmelser om utdelning och kapitalvinst på kvalificerade andelar i fåmansföretag. Vid bedömningen av om ett företag är ett fåmansföretag gäller vid tillämpningen av kapitlet, utöver vad som sägs i 56 kap. 2–5 §§, den utvidgade fåmansföretagsdefinitionen i 57 kap. 3 § andra stycket.
Där sägs att om flera delägare själva eller genom någon närstående är eller under något av de fem föregående beskattningsåren har varit verksamma i betydande omfattning i företaget eller i ett av företaget helt eller delvis, direkt eller indirekt, ägt fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag, ska de anses som en enda delägare. Syftet med bestämmelsen är att företag som drivs gemensamt av många delägare, som alla arbetar i företaget, ska behandlas som fåmansföretag (prop. 1989/90:110 s. 704).
Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse genom en ändring som trädde i kraft 2001. Ändringen föranleddes av att den utvidgade definitionen enligt sin tidigare lydelse endast kunde tillämpas på det företag där delägarna varit verksamma i betydande omfattning (RÅ 2001 ref. 5 II).
Enligt förarbetena ska den utvidgade definitionen inte bara tillämpas på det företag i vilket verksamheten förekommer utan även på det företag i vilket den aktive delägaren äger andelar direkt, t.ex. ett moderföretag när verksamheten helt eller delvis bedrivs i ett eller flera dotterföretag (prop. 2001/02:46 s. 38 och 46).
I rättsfallet RÅ 2005 ref. 25, ett överklagat förhandsbesked, prövade Högsta förvaltningsdomstolen den ändrade ordalydelsen.
Frågan i målet var om moderbolaget i en koncern var ett fåmansföretag enligt den utvidgade definitionen. Moderbolaget ägdes av 156 fysiska personer som samtliga var verksamma i betydande omfattning i koncernen. Av delägarna var 135 verksamma i ett helägt dotterbolag. Övriga delägare var verksamma i moderbolaget eller i ett annat helägt dotterbolag.
För att den utvidgade definitionen skulle vara tillämplig på moderbolaget krävdes att dotterbolagen var fåmansföretag. Även för dotterbolagen gällde att de skulle utgöra fåmansföretag endast med stöd av samma definition som moderbolaget. För att flera delägare i ett moderbolag skulle anses som en delägare enligt 57 kap. 3 § måste därför bestämmelsen tillämpas samtidigt på både moderbolag och dotterbolag.
En sådan tolkning, som överensstämde med lagstiftningens syfte, ansågs rymmas inom paragrafens ordalydelse.
Skatterättsnämndens bedömning
Frågan i ärendet är om de aktier som A avser att förvärva i X AB blir kvalificerade andelar.
Bestämmelserna i 57 kap. innebär att delägare med kvalificerade andelar i fåmansföretag i viss omfattning ska ta upp utdelning och kapitalvinst på andelarna i inkomstslaget tjänst i stället för i inkomstslaget kapital.
Av lämnade förutsättningar framgår att X AB inte uppfyller villkoret för att vara ett fåmansföretag enligt 56 kap. 2 § 1, dvs. ett företag där fyra eller färre delägare äger andelar som motsvarar mer än 50 procent av rösterna för samtliga andelar.
För att bolaget ska vara ett fåmansföretag krävs då att den utvidgade fåmansföretagsdefinitionen i 57 kap. 3 § andra stycket är tillämplig.
Utgångspunkten för bedömningen av om flera delägare eller deras närstående ska anses som en enda delägare vid tillämpningen av 57 kap. är enligt bestämmelsen det företag delägarna äger andelar i. Detta överensstämmer med systematiken i kapitlet (jfr t.ex. 1–2 och 4 §§ med 5 § första och andra styckena) och innebär att vad som sägs i definitionen av delägare i 56 kap. 6 § första stycket om en fysisk persons indirekta ägande i företaget inte är tillämpligt här.
Den fortsatta prövningen ska avse om delägarna är eller under viss tid varit verksamma i betydande omfattning i företaget. Med detta likställs att de varit verksamma på det sättet i ett av detta företag helt eller delvis, direkt eller indirekt ägt fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag.
I praxis har lagtexten ansetts omfatta den situationen att förutsättningarna för moder- och dotterbolag prövas i ett sammanhang (RÅ 2005 ref. 25). Däremot sägs inget som tyder på att det är möjligt att beakta andelar i företaget ifråga som ägs indirekt genom ett annat företag, dvs. i det här fallet LLP.
Högsta förvaltningsdomstolen har vidare i flera fall hänvisat till att lagstiftaren vid utformningen av bestämmelserna i 57 kap. valt att på ett uttömmande sätt ange vilka situationer som omfattas av reglerna (se t.ex. RÅ 2001 ref. 5 och RÅ 2005 ref. 3).
Mot denna bakgrund finner Skatterättsnämnden att den utvidgade fåmansföretagsdefinitionen ska tillämpas så att endast delägare i X AB som är verksamma i bolaget eller i dess dotterbolag ska anses som en delägare vid bedömningen av om X AB är ett fåmansföretag. Delägare i LLP, X AB:s moderbolag, ska inte beaktas vid denna prövning.
De delägare som omfattas av den utvidgade definitionen av fåmansföretag innehar direkt (…) procent av rösterna i bolaget, dvs. under nivån om mer än 50 procent för att vara ett fåmansföretag.
Nästa fråga är då om X AB skulle kunna vara ett fåmansföretag med tillämpning av såväl definitionen av fåmansföretag i 56 kap. 2 § 1 som den utvidgade definitionen i 57 kap. 3 § andra stycket. Eftersom delägarna i X AB räknas som en, ska rösterna hos ytterligare högst tre delägare med andelar i LLP beaktas.
LLP ägs till lika delar av (…) delägare. Det innebär att tre delägares indirekta innehav i X AB sammantaget med den svenska delägarkretsens innehav på (…) procent inte överstiger 50 procent av rösterna.
X AB är därmed inte heller på den grunden ett fåmansföretag.
A:s fråga ska därför besvaras nekande.
I avgörandet har deltagit Peder André, ordf., Birgitta Pettersson, Christina Eng, Marie Jönsson, Robert Påhlsson, Olof Sundin och Ulla Werkell.
Ärendet har föredragits av Marcus Andersson.
I den slutliga handläggningen har även Lis Alfreds deltagit.